Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Märkligt hopkok av katastrofer

Annons

Det är svårt att säkert veta om de två manusförfattarna inspirerats av M. Night Shyamalan när de värkt fram historien i ”Knowing”, men det vore synd att påstå att den inte sprider vibbar från valfritt epos i auteurens katalog inklusive ”Unbreakable” och ”The Happening”. Som bekant är detta nödvändigtvis inte något positivt, och mycket riktigt är det här också ett märkligt hopkok av katastrofer, vetenskapligt mumbo jumbo, religiösa associationer och rymdflum.

Historien tar sin början 1959 när en grundskoleklass med pompa och ståt sänker ner en tidskapsel med sina tecknade alster i jorden. 50 år senare hivas kapseln upp igen, och då råkar lille Caleb få ett brev som enbart består av en tättskriven sida med siffror. Pappa John, som är fysiker på det lokala teknologiinstitutet, blir snart besatt av att lösa mysteriet. Sedan rullar det bara på. För givetvis är Johns slutsatser häpnadsväckande, och kanske är till och med slutet nära för världen som vi känner den.

Låter detta som hokuspokus? Det är det också, och mer kommer ju längre historien pågår. Detta hör förstås denna nischade genre till, men det är ett problem att den här typen av filmer oftast blir pretentiösa och lite fåniga snarare än fängslande och tänkvärda. Den gravallvarliga tonen blir helt enkelt en belastning när de tvära kasten blir för ”far out”. Dock ska villigt erkännas att några av de katastrofartade actionscenerna i ”Knowing” är både visuellt häftiga och genuint obehagliga. Och hyfsat underhållande är det väl också trots allt. Fast någon höjdare i klass med genombrottet ”Dark City” har Alex Proyas inte fått till den här gången heller.