Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Michael Connelly kan ju inte ha fel!

Michael Connelly kan ju inte ha fel, tänker jag när jag ser citaten från andra som läst Triptyk. Om han gillar romanen så måste den vara bra.
Och det är den. Så in i norden bra. Karin Slaughter är ett namn jag sett någonstans, men jag har aldrig läst henne förrän nu.

Annons

Triptyk är inte en lättsmält historia, absolut inget för den som föredrar mysig deckarmystik utan nämnvärd verklighetsanknytning. Nej, det är realism, nutidsmörker i Atlantas fattigare områden och nagelbitarspänning.
Det börjar med att Michael Ormewood kallas till en beryktad stadsdel i Atlanta. Där har en prostituerad kvinna mördats och Ormewood får fallet på sin lott. Det finns detaljer kring mordet som får delstatspolisen att intressera sig för fallet. Ormewood får hjälp av specialagent Will Trent. Ingen av dem gillar den andre speciellt mycket.
Aha, där anar man amerikansk berättartradition: Två omaka snutar som inte gillar varandra men som till slut blir jättepolare?
Men nej, så är det verkligen inte. Karin Slaughter är en mycket smartare författare. Hon lägger till en variabel i form av John Shelley, villkorligt frigiven från ett fängelsestraff. Han är i 35-årsåldern och har suttit fängslad sedan han var 16 år. Han sliter på en biltvätt och kämpar för att ha råd att köpa en tv på avbetalning.
Och när han går till tv-affären ska de göra en kreditprövning. Det visar sig att han har mycket god kreditvärdighet, faktiskt har han ganska gott om pengar. Eller i alla fall, någon som lånat hans identitet har det ganska gott ställt.
John begriper ingenting, men blir skräckslagen. Kommer detta till kriminalvårdens kännedom riskerar han att åka in igen.
Triptyk är en hårdkokt historia med många bottnar och åtminstone ett par rejält överraskande vändningar. Och spänningen i slutkapitlen går verkligen inte av för hackor.
Jag rekommenderar gärna Karin Slaughter och hoppas få tag i fler av hennes romaner.
Anders Wennberg