Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord

Det är de små, små tingen som gör det brukade Carl-Adolf Murray säga. Han uppskattade det enkla och vardagliga. Han värdesatte vårens första solstrålar, att vattna krukväxterna och inte minst att han levde och var frisk.

*

Carl-Adolf föddes 1912 i en prästfamilj i bruksorten Forsmark. Hans föräldrar var Adolf Murray och Anne-Margrethe Murray, född Mannerfeldt. Carl-Adolf var uppfostrad i en traditionell miljö, men ständigt mottaglig för nya människor och idéer. Han var ett av nio barn.

Carl-Adolf prästvigdes 1941 och verkade främst i församlingar i Gästrikland och Hälsingland. Carl-Adolf fann kärleken i Märta. Han hörde henne spela på orgeln i kyrkan i Arbrå och blev fascinerad över att hon spelade så vackert och med sådan glädje och inlevelse. Efter förälskelse följde giftermål. Han höll verkligen av Märta, som dog 1998.

Carl-Adolf och Märta fick två döttrar, Margareta och Kristina, och en son, Bertil. Carl-Adolf hade nio barnbarn och fem barnbarnsbarn.

Carl-Adolf träffade många intressanta personer. Till exempel Nathan Söderblom, ärkebiskop 1914-1931, en nära vän till familjen. Carl-Adolf gillade Söderbloms beskrivning av tiden som elastisk. Carl-Adolf använde tiden väl och var alltid nyfiken på nya saker.

Carl-Adolf tillbringade ett år i Berlin 1937-1938, som student i teologi. Han fick insyn i de stämningar och strömningar som skulle komma att leda till andra världskriget. Under kriget var han plutonchef i Sysslebäck i Värmland. Carl-Adolf skrev dagbok varje dag från 1935 och framåt. Sista tiden med hjälp av släktingar och vänner.

Om livet är ett hundrameterslopp, är jag nästan vid mållinjen, kunde han säga. Med glimten i ögat konstaterade han att han skulle ligga bra till om det fanns ett OS för 100-åringar. På valdagen 2010 cyklade han till vallokalen. Som 92-åring åkte han med en stor skara släktingar till Blair Castle i Skottland, stamgods för klanen Murray.

Carl-Adolf kunde vara bestämd, ibland strikt. Men vänlig, kärleksfull och försiktig med att döma andra. Många minns honom som sin konfirmationspräst, inte minst från stiftsgården i Undersvik.

Carl-Adolf var mycket förtjust i trädgårdsarbete. Hans stora trädgård var välskött. Han hade ständigt nya projekt på gång. Otaliga är de utställningar som han lät ordna i bygdens kulturhus, Stenhuset.

En välgjord film, Livet som gåva, ger en inblick i Carl-Adolfs liv och personlighet. Han gav ut boken Selma Lagerlöfs papyrus som 99-åring. I boken berättas om den papyrusplanta som Lagerlöf tog med sig från det Heliga Landet och som spridits genom Carl-Adolf.

Dagarna innan 99-årsdagen råkade han ut för en infektion, blev sängliggande och återfick inte samma kraft och energi. Carl-Adolf flyttade ut från villan och in på Ovansjögården. Att Carl-Adolf fick avsluta livet just på detta boende, med utsikt mot Ovansjö kyrka, där han varit kyrkoherde under många år, var en gåva.

Carl-Adolf gick ut på verandan varje morgon, lyfte händerna mot himlen och tackade för ännu en dag. Han var genuint tacksam över livet.

Carl-Adolf var min morfar. Vi är många som saknar honom.

Markus Nyman

Uppsala