Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Missbrukarnas barn står i kö för hjälp

SANDVIKENAtt bli sedd, få prata med någon eller bara känna trygghet. Behoven kan se olika ut för barn med röriga hemmiljöer. Sedan årsskiftet kan barn till missbrukande föräldrar i Sandviken få stöd och hjälp. Platserna i barngruppen fylldes snabbt. 30 barn står redan på kö.

- För att vara lilla Sandviken är det ganska mycket. Vi vet att vi hjälper och att vi fyller ett stort behov. För ett barn är det nästan det skamligaste som finns att ha en mamma eller en pappa, i värsta fall båda, som dricker, säger Sara Ericsson.
Tillsammans med Annika Borgström är hon gruppledare för de barn som deltar. Just nu finns en barngrupp i Sandviken. Till hösten utökas verksamheten, som ingår i Sandvikens familjecenter, till tre barngrupper med ytterligare fem gruppledare.
- Vi har ännu inte gått ut i skola och barnomsorg för att få kontakt med barnen, ändå har vi redan kö till grupperna, säger Annika Borgström.
Varje vecka träffas en grupp barn, tio till tolv år gamla, för att prata, umgås och bara vara. I början var barnen tveksamma till att komma.
- De här barnen litar inte på vuxna. De har blivit så svikna redan. Framförallt är det viktigt att de får se att de inte är ensamma, att det finns fler barn som kanske har en mamma som ramlar omkring och beter sig konstigt, säger Sara Ericsson.
Ärlighet är viktigt, både gentemot barnen och gentemot deras föräldrar.
- Det är viktigt att kunna prata öppet, inte göra problemet till något skamligt, framförallt att inte lägga någon skuld eller skam på barnen, säger Annika Borgström.
Deltagandet bygger på frivillighet och på föräldrarnas samtycke.
- Vi lägger korten på bordet med en gång och gör klart för föräldrarna hur vi ser på problemet, att vi finns här för barnet i första hand. Vi har fått många positiva reaktioner från föräldrar, men det har även varit föräldrar som tackat nej.
De säger att det samtidigt är viktigt att inte fördöma föräldrarna.
- Men vi försöker visa att det är okej att samtidigt både älska och hata mamma eller pappa. Det kan vara svårt att ta till sig eftersom barn är oändligt lojala med sina föräldrar. Mycket i missbruk grundar sig i att döva känslor, att lägga locket på. Här får barnen veta att de får visa att de är arga eller ledsna. På så sätt kanske vi till viss del förebygger att de själva hamnar i missbruk, säger Sara Ericsson.
En eftermiddag varje vecka träffas gruppen i en villa inredd som ett vanligt hem. Träffarna följer ett visst schema. Rutiner är viktiga.
- Det är en trygghet. Vi ser att barnen mår bra av det. För de som kommer hit är vardagen ofta ett kaos utan tydliga ramar och mönster, säger Annika Borgström.
Deras bakgrunder skiljer sig, men mycket är gemensamt för barnen.
- De tar sällan eller aldrig hem kompisar eftersom de aldrig kan veta i vilket tillstånd mamma eller pappa befinner sig i eller hur det ser ut hemma. De har svårt att koncentrera sig i skolan. De får ofta fungera som föräldrar i föräldrarnas ställe och tvingas bekymra sig över om det är någon som hämtar småsyskonen på dagis, om det är städat hemma, säger Sara Ericsson.
Annika Borgström och Sara Ericsson tror inte att missbruk i familjer är ett växande problem, men att det uppmärksammas mer och bättre i dag. Resurserna är fler och medvetenheten större. De är båda optimistiska.
- I början tänkte jag att "vad kan vi göra egentligen?". Men vi har fått så mycket respons och vi ser verkligen att barnen växer i sig själva. Då känns det meningsfullt. Det är viktigt att ge barnen hopp, att kunna visa att det inte är kört, inte för föräldrarna och inte för dem själva heller, säger Annika Borgström.