Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mix av folkmusik och barock

Denna första passion på svenska uruppfördes 2004 i Härnösands domkyrka och har redan fått sin givna plats på kyrkorepertoaren. Tonsättaren Fredrik Sixten, som studerade komposition för Sven David Sandström, har komponerat psalmer, orgelmusik och körverk och är sedan 2001 domkyrkoorganist i Härnösand. Även Bach skrev en Markuspassion, men enda kopian av musiken gick förlorad när Dresden bombades 1945.

Här hör vi alltså ett självständigt verk som inte behöver tyngas av jämförelser. Som passion hör verket påsken till. Texten bygger på de två sista kapitlen i Markusevangeliet, berättelsen om Jesu lidande och död. Inledande och avslutande körpartier är hämtade ur Jesaja, Gamla Testamentet.

Författaren Bengt Pohjanen har bidragit med koraltexter. Förutom kör och sångsolister medverkar en instrumentalensemble om åtta stämmor, träblås, stråkar och Trefaldighetskyrkans organist Per Ahlman på orgel.

Markusevangeliet, det äldsta evangeliet, har en folklig karaktär. Texten är enkel och rättfram, något som Sixten låter återspeglas i musiken. Den är inte särskilt komplicerad, bygger mycket på folkmusik, inte minst i evangelistens sopranstämma.

Ulla-Carin Börjesdotter är en folksångerska med vig, klar röst och hennes berättande sång stiger som över berg och vida vatten. Hon balanseras fint av Patrik Sandins bas i rollen som Kristus.

Instrumentalensemblen bidrar med uttrycksfullt ackompanjemang som mer ljuder konstmusik och barock än folkmusik. En spännande, inte oäven mix. Bibeltexten följs troget, ja, jag tror inte jag insupit Markusevangeliet lika noggrant sedan jag gick i skolan (vi läste Bibeln på min tid). Och här tycker jag det blir lite problematiskt.

Bibeltexten är inte särskilt sångbar, med ord som ”överstepräst”och ”skriftlärd”och även en del förklaringar inom parentes, som även de sjungs. Pedagogiskt, här får vi hela texten, men jag hade ändå önskat en friare tolkning. Nu blir texten som ett fält fullt av taggiga hinder för sångarna att ta sig över. Inte minst drabbar det evangelisten som drar det tyngsta lasset.

Det är sällan jag känner ett poetiskt lyft, även om alla medverkande är mycket skickliga, det är inte det. Om ändå Bengt Pohjanen fått bearbeta hela texten. Hans koraltexter har allt det bibeltexten saknar, en poetisk sångbarhet och tyngd som griper tag och som verkligen fyller och lyfter de välkända, folkliga koralmelodierna (av vilka jag genast känner igen den vackra Allt under himmelens fäste).

Han räds inte heller att ta fasta på det sinnliga, doftande bröd och nardus är ett omkväde som återkommer flera gånger. Även flera instrumentalpartier uttrycker det som orden inte rymmer, som då Jesus står inför Pilatus, musiken blir då dynamiskt medryckande med vilda kast.

Korsfästelsen skildras stilla, klart och ödsligt med sopran och cello i gripande samklang och stråkarnas upprördhet vid Jesu död tar också tag. Fredrik Sixten är inte främmande för barockens affektlära, enligt vilken lyssnaren kunde sättas i affekt genom en särskild, musikalisk retorik.

Han lyckas, som lyssnare upplever jag berättelsens smärta, som når sin höjdpunkt i de avslutande mäktiga köransatserna. Så lämnas vi, med klockorna som slår och slår uppe i tornet. Än är det långt till pingst.

Camilla Dal