Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Babsan

Annons
Vid nio års ålder debuterade Lars-ÅkeBabsan Wilhelmsson i Furuviksparken. Som hjälpreda påcampingen. Nu gör han stor come-back, som sakkunnig i styrelsenoch inte minst, som regissör av Furuviksbarnen.

Namn: Lars-Åke Babsan Wilhelmsson

Ålder: 41 år, fyller 42 i septemberoch är jungfru

Yrke: Artist och designer

Född: I Furuvik

Familj: Föräldrarna Åke ochKerstin, systern Monica, Tarzan, 8 år, border terrier ochakvariefiskar

Bor: I lägenhet på Östermalmi Stockholm

Aktuell: Som sakkunnig i Furuviks-parkensstyrelse och regissör för Furuviksbarnen

Vad är det för speciellt med Furuviksparken?

Den ligger vid havskusten med möjlighet tillbad. Den är jättemysig. På senare år harden också blivit fin med välskötta rabatter ochplanteringar. Men jag tycker den stänger för tidigt.Den borde vara öppen även på kvällarna ochsom förr ha dansband där. Det är kul med alla djurenoch man har valt djur som trivs i fångenskap, det ärbra.

Du började jobba där som nioåring.Var inte det lite väl tidigt?

Jo, jag fick vara med och röja och bäraris vid campingen. Jag blev skinnflådd på axlarna.Från det jag var tolv år fick jag ingen veckopeng,inte för att mina föräldrar vara snåla utanför att jag själv tjänade pengar.

När jag blev litet äldre fick jag bli karusellförarepå barnkarusellen. Alla barnen ville åka i den rödafina brandbilen så det kunde bli gnäll ibland.

Var du med i Furuviksbarnen?

Nej, men jag brukade stå och titta på.När jag var liten var jag så otroligt bortskämdatt jag bara åt korv. Vad än alla andra åt sålagade mamma alltid korv åt mig.

Furuviksbarnen åkte då varje år till Barnensö i två veckor och jag vågade helt enkelt inteåka med för där fick man vanlig mat som köttbullar.Men jag stod i kulisserna och hjälpte till med byten. Egentligenär det jättekonstigt att jag inte var med. Mamma varmed när hon var barn.

Äter du fortfarande bara korv?

Nej, men det var först när jag gjorde lumpensom jag lärde mig äta annat. Nu äter jag allt utomlever.

Vad har Furuviksbarnen betytt för dig?

Jättemycket. Jag såg ju dom hela tidenoch det var jättefint att vara Furuviksbarn, ungefärsom Småstjärnorna nu. Man såg upp till dom. Ochungdomsorkestern som fick gå och spela i parken i fina uniformer.

Jag vara bara Furuviksunge, en som bodde i Furuvik.

Och nu ska du regissera dem. Blir det dragshow då?

Nej. Inte alls. Men glittriga kläder blir det.Men barnen kommer att sjunga och dansa och det blir olika teman.Jag har mixat musiken så att det blir en röd tråd,till exempel från agenter till Ryssland. Få se ompubliken hänger med.

Har du regisserat tidigare?

Bara mina egna shower på Bacchi Wapen. Detgjorde jag i sju år tillsammans med Hans Marklund som ärchef för Hamburger Börs. Men det här kännsstörre. Att regissera 30 barn i Furuviksparken, det kännsstort trots att jag har gjort mycket dyrare produktioner. Mendet här känns värdefullt.

Och jag är imponerad av vad de kan. Där kommer ettlitet kryp på 1,20 och behärskar en enhjuling som jaginte ens kommer upp på. Och klarar dessutom av att köraden på en studsmatta. Jag har lagt ribban högt fördem, få se hur högt vi når. Det som är svårastmed ungdomar är komik. Clown-nummer är svårastmedan musik och dans är lättast.

Hur fick du det här uppdraget?

För två år sedan såg jag Furuviksbarnennär de hade show tillsammans med elefanter och jag tyckteatt de var så bra. Men kläderna var bara i bomull sådå erbjöd jag mig att sponsra tyger. Men jag kom inför sent och dom tackade nej.

Nu fick jag erbjudande att göra hela showen, bådemed idéer till kläder och allt. Dom vill tydligeninte ha samma regissör i flera år längre.

Ska du sy kläderna också?

Nej, det gör Ann-Marie Prim. Hon har sytt ialla år. Men i år blir det andra tyger, det har jagfixat.

Vad tycker du om årets trupp?

Duktiga. Men det är inte samma disciplin somnär mamma var med. Det är inte så lätt attfå dom att lyssna. Jag kan undra om alla egentligen villvara med. Nu kräver jag att alla ska öva.

Du har också kommit med i styrelsen som sakkunnig.Hur gick det till?

Först blev jag kontaktad inför 100 års-jubileet.Den planeringen har inte kommit igång förrän nuoch det är ju inte klokt. Den förre VD:n hade struntathelt i det. I Eskilstuna hade dom nedräkning i tre årtill sitt 100-års jubileum.

Sen ringde Eva Gillström igen och frågade jag omville vara med i styrelsen. Och jag tänkte, varför inte?Jag kan ju en hel del om parken. Redan som barn gjorde jag håli staketet och jag var där året om. Jag ska välmest vara idéspruta. Min huvuduppgift blir inte att gåigenom en massa tråkiga rapporter.

Jag har ju också en del erfarenhet. Bara en sånsak som att satsa på en ballong vid kusten där detblåser som mest. Den ballongen stod året innan grannemed mig här i Stockholm, på Armémuseum och inteens där fungerade det. Det borde man ha kollat upp och dethade jag kunnat berätta.

När firar man jubileet?

Den 17 juni, en lördag. Jag hoppas dom slårupp portarna då och erbjuder något kul.

Lotta Andreasson som är känd i Gävlesedan sin tid på Café Artist och som krogdrottningi Stockholm kom också med i styrelsen. Känner ni varannsen tidigare?

Ja, jag vet vem hon är. Problemet är attPartena Catering har kontrakt med matserveringarna i parken ytterligareett år. Jag har ju varit ute i krogsvängen sedan 1979och vet hur viktigt det är med bra mat. Och det är ocksåviktigt för parken att få intäkter frånserveringarna.

Både du och Lotta rör er i storstadensinneliv. Vilken förståelse har ni för barnfamiljersbehov av nöjen?

Min syster har tre barn. Det viktiga tycker jag,är att få bort stämpeln som gävleborna haratt, gud vad det är dyrt! Jag tycker man ska jobba med olikakort så att parken blir attraktiv även för pensionärer.Gävleborna kan ju köpa årskort och då blirdet inte så dyrt som det blir för en familj med fempersoner.

Har Lotta och du börjat kläcka idéer?

Vi kokar av idéer. Hon är så kunnigoch duktig och kan den biten. Man skulle kunna göra någotmysigt av Gästgiveriet, även vintertid med skidspåri parken. Djuren sover ju inte på vintern. Man kan tittapå dem då också.

Sen skulle man kunna ha slädåkning efter buffalo,eller åtminstone häst. Kanske ha julbord och jazzkvällar.Jag drog fulla hus till cirkusen när jag firade tioårsjubileummitt i vintern.

Genom åren har du uppträtt i en massa olikaroller, som Baby Doll Karlsson, Lars-Åke Wilhelmsson, Babsanmed mera. Vem är du egentligen?

En teaterapa. Jag har haft lätt för attgå in i olika karaktärer. Egentligen är jag ganskavanlig. Som yngre var jag mer exhibitionist. Då ville jagsynas och jag sket i om folk skrattade åt mig. Jag syddekläder som märktes och visste att folk viskade om mig.

Nu när jag uppträder på scen har jag blivitmer diskret privat. Jag vill inte att så många skakänna igen mig. Men eftersom jag också har visat migsom Lars-Åke händer det att barn skriker Babsan eftermig.

Tror folk att du är kvinna när du uppträdersom Babsan?

Ja, det var många som slog vad när jaghade min talk show, Bubbla med Babsan, på TV. Mångaringde till växeln och frågade. Det var oftast mänsom inte kunde fatta att jag var man.

Du började ditt liv som grafiker men blev någothelt annat. Vad tjänar du dina pengar på?

På Babsan. Jag får många företagsjobb.Företag som Telia och Volvo och IT-företag betalar föratt jag ska komma till deras personalfester. Ibland är jagtoastmaster eller VD:s värdinna. I dag ska jag på enförhandsvisning av en film tillsammans med Alice Timander.Vi ska bara mingla.

Ibland kör jag min stand-up show. Man skulle kunna sägaatt jag är ett mingelproffs. Det är snabba pengar ochså mycket att jag skäms ibland. Men det är ocksåRobin Hood-verksamhet. Jag gör mycket halvgratis, vänskapsjobb.

Jag jobbar också mycket som designer på privatteatrarna,bland annat Grease. Det är jättejobb, först attsätta sig in i rollerna, presentera ett 50-tal skisser ochsen få dom sydda. Det är så kul och jag läggerner så mycket arbete och så mycket material att därbrukar jag ibland till och med gå med förlust.

Och i natt har jag suttit uppe hela natten och sytt påen klänning som Helena Bergström ska ha på sigi den nya filmen av Jonas Gardell.

Jag gör också TV. Det är nödvändigtfast det inte är mycket betalt. Dom förväntar sigatt vi ska vara jätteglada för att få vara med.Jag var med i Silikon i måndags. Det tog tre timmar förett inslag på 2 1/2 minut. Det är förresten baraTommy Körberg och jag som tar betalt av TV. Det finns pengar.

Du har fått rollen som fjollan ZaZa i "La cageaux folles" som sätts upp i Växjö konserthus ihöst. Hur känns det?

Jag träffade Janne Malmsjö vid TV-inspelningenoch han gratulerade mig. Det var den roligaste roll han hade gjort,sa han. Jag kan känna litet ågren, speciellt efteratt ha hört hans skiva. Jag insisterade på att göraen audition så att dom fick höra hur jag sjunger. Ochdom tror att jag kommer att fixa det. Jag ska sänka rösten,inte sjunga i falsett som jag gör när jag är Babsan.

Är det en önskeroll?

Det är en utmaning.

Har du sett några föreställningarsjälv eller kanske filmen?

Jag har sett den på Oscarsteatern och Malmsjöär klart bäst.

Grät du?

Ja, i vissa scener. Där jag kunde kännaigen mig själv. I mitt jobb kan man ju aldrig vara sjukskriven,man tar ett par Treo och står på scenen fast man mårdåligt. Och då har jag ibland känt mig såjätteledsen som ZaZa i musikalen. Och det är klart attjag känner igen situationen. Jag har ju gått i högklackatsedan 1979 även om jag inte har haft något långtförhållande, som ZaZa.

Den musikalen handlar om ett bögpar och den enesson, som ska gifta sig? Det aktualiserar frågan om homosexuellaska få adoptera. Vad tycker du?

Jag börjar mer och mer tycka det. För någraår sedan tyckte jag inte det. Men nu har jag sett i minegen familj hur barn drabbas av uppbrott. Då är detnog bättre för barn att växa upp i en stabil familjmed bögar eller lesbiska, speciellt om det är tvåpar som skaffar barn tillsammans.

Jag tror att samhället har mognat. I Stockholm reageraringen längre eller tycker att det är något konstigtmed bögar.

Du själv då?

Jag har inte smugit men heller inte affischerat.Men jag har märkt att det är en skillnad i landsorten.Inte för att man sagt något till mig men man har sagtom andra att de varit äckliga. Men nu känns det meroch mer positivt.

Har du mött den stora kärleken än?

Nej, jag har varit kär några gångermen det är inget måste. Det är många somär i samma situation som jag inom artistvärlden. SomLill-Babs som sagt att alla hennes kärleksaffärer varitkatastrofer. Det är svårt att hålla liv i ettförhållande när man som jag går omkringoch bara tänker jag, jag, jag i flera veckor och knappt ärhemma. Och när jag är hemma pratar jag om andra ellerhåller på och lär mig texter. Vem ställerupp på det?

Det är lättare med en hund?

Ja, han är alltid glad och pussar på enändå fast man varit borta. Ibland skulle jag önskamig det som Lill Lindfors sjöng om, en man i byrålådan.Ingen attrapp utan en riktig man som man kunde prata med en kvartinnan man somnade.

När jag bodde i Gävle hade jag tjej. Då hadejag inte börjat med sånt.

När upptäckte du att du gillade killar?

När jag var 20-21 och hade börjat med dragshow.Ett tag visste jag inte var jag hörde hemma men nu har mittsexuella intresse för kvinnor slocknat. Och det märkerkvinnor, som Helena Bergström när jag tog måttpå henne i dag. Men det funkade jättebra med min tjeji Gävle. Vi hade det mysigt.

Vad är viktigt i livet för dig?

Att få vara frisk. Att ha vänner. Jaghar sex riktigt nära vänner som jag vet alltid skulleställa upp, även om jag bodde i en etta i Midsommarkransen.Sen umgås jag med många och det gäller att kunnaavgöra vilka som är riktiga vänner och vilka sombara vill hänga med för att man är aktuell.

För mig är det skönt att ha jobb och just nuhar jag mer än jag hinner med. Jag får ta nätternatill hjälp. Jag gör en lista med alla jobb som fyranära vänner och mamma får. Där kan de sevad jag har för mig och då kan de planera en middagihop om jag är ledig en kväll.

Vad ska du bli n&au

Mer läsning

Annons