Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Beryl Lunder

Annons
Den här veckan skulle Gävle symfoniorkesterhar turnerat i Holland och gett konsert i en av världensmest anrika lokaler, Concertgebouw i Amsterdam. Men resan blevinställd. Det fanns inga pengar.

Beslutet fattades av orkesterns nya intendent, Beryl Lunder.

Namn: Beryl Lunder
Ålder: 42 år
Yrke: Intendent för Gävle symfoniorkester,musiklärare
Född: I byn Blaiken i Västerbotten
Familj: Nej
Bor: På gamla bruket i Sandviken

Du har snart gjort dina 100 första dagar somchef för Gävle symfoniorkester. Hur känns det?

Jättebra. Roligt. Ett oerhört stimulerande och utmanadejobb, tycker jag.

Har det varit en tuff början?

Både ock. Ekonomin var en darrig botten att ståpå. Det var litet tuffare än jag hade väntat migpå den fronten. Däremot är det fantastiska människoratt arbeta med, både orkester och administration. Det vardom jag föll för när jag bestämde mig föratt jag ville ha det här jobbet. Jag gjorde ett magplasknär jag träffade dom. Jag hade inte tänkt bytajobb.

Inte?

Nej. Jag blev tillfrågad om jag var intresserad ochjag sa att jag kunde komma och prata och så. Men det fannsinte i min tanke att jag skulle byta jobb. Sen när jag träffadefacket så kände jag att det här är människorsom brinner för sitt arbete och som verkligen vill någonting.Och då ville jag jobba med dom.

Det var du som ställde in turnén tillAmsterdam. Varför?

Det var jag som fick hålla i den yxan. Jag tycker inteatt jag kan spendera pengar som jag inte har i budget. Jag ärinte fostrad så. Jag måste ta ansvar, speciellt närdet gäller offentliga pengar. Jag såg ingen annan rådän att ställa in. Annars skulle nästkommande säsongbli att äta blodpudding. Det ville vi varken ha föross själva eller för den publik som finns här hemma.

Är det sant att du ställdes inför ettval, högre löner till musikerna eller turné?

Nej. Jag har aldrig ställts inför ett sådantval.

Tror du att beslutande politiker insåg vilkenreaktion beslutet skulle utlösa?

Nej, det tror jag inte. Om man inte förstår hursvårt det är att bli inbjuden till Concertgebouw såtycker man kanske att det inte är så märkvärdigt.För musikerna, som vet allt det här, blir reaktionenväldigt häftig. Man förlorar någonting nästintill ouppnåeligt. Det var det nog ingen utanför denhär kretsen som visste.

Det var inte speciellt mycket pengar det handladeom.

Nej, det var drygt 400 000 kronor.

Det borde man kanske ha kunnat ta ur en annan kassaän orkesterns ordinarie?

Jag hade ingen annan kassa att ta ur. Det var över mitthuvud att fatta sådana beslut. Ska man dela ut pengar somman inte har måste man veta att man från politikernahar löfte om att göra så. Några sådanaindikationer fick jag aldrig.

Ann Hedbom, som är ordförande i kultur-och fritidsnämnden, har fått mycket kritik påsistone. Är den berättigad, tycker du?

Nej, det tycker jag inte. För jag upplever henne intesom en fiende. Hon har blivit en slagpåse. Kanske måsteman ha någon att rikta sin besvikelse mot. Men hon har sagttill mig att hon tycker det är väl använda pengarde som orkestern får. Hon är en vän av symfoniorkestern.Hon är inte alls emot att vi har en bättre ekonomi.Jag uppfattar henne som positiv men det är flera partiersom ska komma överens om hur den ekonomiska ramen ska seut.

Dina musiker är besvikna och modfällda,till och med arga. Vad gör du för att hålla humöretoch hoppet uppe?

Jag ser framåt. Om man missar ett tåg såär det naturligt att man under en period tittar efter tågetsom har gått. Både förbannar att det har gåttoch är besviken att man missade det. Men om man tittar förlänge så kanske man missar nästa tåg. Detär viktigt att man ser framåt, på vad man kangöra. Annars kan man tappa direktionen framåt. Vi ärskyldiga både oss själva och gävleborna att varaså bra vi någonsin kan och få så storpublik vi någonsin kan få.

Det är Ann och Mats Öström, kultur-och fritidschefen, som anställde dig. Fick du någralöften beträffande orkestern?

Nej, det fick jag inte. Inte annat än att nämndenhar uttalat sig positivt till att orkestern ska utökas. Detuppfattar jag att hela nämnden är intresserad av. Jaghar varit med på samtliga nämndsmöten sedan jagbörjade. Det kommer alltid upp frågor om orkesternoch det finns intresse för att det ska komma fler musikeroch för att ekonomin ska förbättras.

Förre chefen, Haukur F Hannesson, klagade överalla möten och all byråkrati. Hur upplever du det?

Visst är det många möten men jag tycker detär väldigt viktigt att jag är med för dåmöter jag de människor som till viss del avgörvårt öde, som har att göra med vår framtid.Det är viktigt att jag är ett ansikte där. Jagskulle önska att jag kunde vara ute ännu mer, påmöten, inte bara de som är inplanerade kommunalt utanäven med organisationer, företag, föreningar, grupper.Att hela tiden vara symfoniorkesterns ansikte utåt som puffarpå. Det är inte jag som person som är viktig utanför den roll jag har.

Varför tog du jobbet?

Jag gillar utmaningar och jag är inte dummare änatt jag uppfattade att det verkligen handlade om en utmaning.Dom talade om vad dom uppfattade som problem, vad dom inte hadeoch vad dom ville. Det här är något att bita i,upplevde jag.

Det största problemet?

Det är ekonomin.

Björn Widegren är uppriktigt oroad överorkesterns överlevnad. Är du orolig?

Nej, det är jag inte. Jag tror inte att Gävle kommunhar mage att lägga ner orkestern. Det är ändånågot att vara stolt över. Med anor från förraseklets början. Men, jag har sagt att orkestern lever påNutrilett och dessutom bär korsett. Det är inte såkomfortabelt. Det är viktigt att vi får en ekonomiatt tugga på och att vi får känna att vi fårfrihet att göra saker, att vi får svängrum såatt vi kan satsa på nya, oprövade saker och inte baraupprepa oss.

Många s- väljare tycker att en symfoniorkesterär dyr elitkultur som de kan vara förutan. Hur bemöterdu sådana argument?

Om man säger så, då har man nog till 100procents säkerhet aldrig varit på en konsert. Man haringen upplevelse, ingen relation. Det är alltid svårtatt såga sådant som man har en relation till. Detbästa bemötandet är att försöka fådom att upptäcka det vi har. Jag uppfattar inte någonmusik som finkultur. Det är något ytterst livsviktigt.Musiken har olika profiler. Den är kameleontartad, den kanta sig många uttryck, men ingen färg eller nyans ärfinare eller mer exklusiv än någon annan. Det ärbara en väldig rikedom. Att säga att en av dessa områdenär lyx och de andra inte, då har man inte upptäcktden delen, helt enkelt. Då måste vi få dem attupptäcka det.

I konserthuset finns det folkmusik, pop, dragspeloch annan underhållningsmusik. Räcker inte det?

Nej, det gör det inte. Jag tycker det är en otroligskatt att lyssna på en symfoniorkester, på symfoniskmusik över huvud taget. Kammarmusik också. Det ärfaktiskt så att en symfoniorkester är något avdet mest dynamiska som finns. Den kan låta så svagtatt den knappt hörs och sedan formligen blåsa huvudetav dig. Det kanske man inte har förstått, att det ärså häftigt. Det är häftigare än en rockkonsert.Där finns det bara en nivå.

Varför behöver Gävle en symfoniorkester?

Det finns inte så många symfoniorkestrar i Sverige.Det finns dubbelt så många i Finland. Jag skulle viljavända på frågan, varför skulle Gävleinte ha det? Det är en tradition att bära. Sedan ärdet en rikedom, något fantastiskt fint att vara stolt överoch visa upp. Konserthuset är vi stolta över, det ären synlig byggnad. När man marknadsför Gävle ärdet naturligt att tala om att vi även har en symfoniorkester.Orkestern och huset är Gävles grädde på moset.

Varför behöver orkestern växa i antal?

Det är två skäl. Det är en obalans inbyggdi orkestern. Den kan varken spela stor eller liten musik. Denär för liten för att spela stor musik och förstor för att spela liten musik. Den är varken fågeleller fisk. Därmed är det svårt att sättaihop konserter där alla är sysselsatta. För attha alla sysselsatta måste vi nästan alltid anställaextra musiker. Det andra är att det är så fåstråkmusiker att de som finns måste spela påtoppen av sin styrka hela tiden. Det är faktiskt ett arbetsmiljöproblem,som jag ser det. Det är som om en vårdare iställetför två skulle lyfta en patient. Till slut har denförlyft sig. Det är samma med musiker. De fåront i axlar och nacke. Man orkar helt enkelt inte.

Hur många ska dom vara?

Det har sagts 75 musiker och den siffran håller jagfast vid.

Hur dåligt betalt har musikerna?

Jag är inte så insatt. Jag tror att den lägstaskillnaden är 800 kronor mellan den som är lägstbetald här och lägst betald i någon annan orkester.Sen kan det också skilja uppåt. Generellt har vi lägrelön här än i andra orkestrar. Så ärdet. Men musiker har inte bra betalt över huvud taget, medtanke på den tid man lagt ner i studier. Då kännsdet naturligtvis tråkigt att ha lägre lön änandra orkestermusiker.

Varför är det inte fullsatt vid konserterna?

Jag tror att det har flera orsaker. Det har dels med marknadsföringatt göra och då tänker jag inte på störreaffischer eller så utan att vi ibland är litet otydliga.Att vi inte talar om vad våra serier betyder. En nybörjarevet inte vad det är man går på. Som publik villman både känna sig hemma och få uppleva någotnytt. Det är viktigt att ha båda med. Vi måstebli tydligare i vad vi erbjuder. Sen att vi sätter ihop ettprogram som är attraktivt. Vad en ny publik kan kännasig hemma med.

Jag tog med en kompis på en konsert. Han kallade sigsjälv ett kulturellt mörker. Själv skulle jag nogsnarare beskriva honom som skymning. Han hade aldrig varit påen symfoniorkesterkonsert. Därför var det så intressantatt höra vad han tyckte. Som tur var började den konsertenmed Eine kleine Nachtmusik av Mozart och då blev han såotroligt mallig över att han kände igen det stycketatt han även svalde Brahms pianokonsert av bara farten. Hantyckte det var otroligt bra fram till paus. Sen var det Sibeliusoch då hade han svårt att uppfatta någon melodi.Det var litet knöligare. Utan Mozart i början hade hankanske haft kvar föreställningen att det här ärnågot som jag inte förstår.

Vad behöver ni göra för att fler skafå upp ögonen för orkestern?

Vi planerar för att förändra våra programserier.Men det är en stor skuta att vända så ävenom man gör ett kraftigt utslag på rodret så märksdet inte den kommande säsongen utan först nästkommande.

Vi jobbar med att göra serier som är mer innehållsdeklarerade,som är lockande och som vänder sig till alla nivåerav publik, från den vane lyssnaren till novisen.

Hur bör orkestern och konserthuset samarbeta,tycker du. Ska det vara en gemensam administration?

Ja, dessutom att man delar på tekniker och vaktmästare.Det känns naturligt redan i dag att man ska göra så.Men det är en stor sak att påbörja.

Vem ska vara huvudman?

Det är den stora frågan. Vem ska krypa under vem?Det har jag inte tänkt på hur man löser det. Detär viktigt att varje verksamhet får ha sin identitetoch sin profil utan att någon ska behöva säljasin själ.

Du hör till gänget av chefer i Sandvikensom har flyttat till Gävle. Hur känns det?

Mer läsning

Annons