Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Birgitta Bergström

Annons
Birgitta Bergström är numera kändi Gävle för Majas stuga i Gamla Gefle. Där säljerhon Kockens kryddor, köksprylar, Laila Wikström-kortoch fika.

Birgitta har ett spännande liv bakom om sig. Hon harbott i Aspen, Colorado och bland annat haft eget program i amerikanskTV.

Namn: Birgitta Bergström, föddÖhman
Ålder: 58 år
Yrke: Mångsysslare
Född: I Gävle
Familj: Maken Rolf, sonen Adam Mednick medfästmö Johanna, Rolfs döttrar Jean och Susan medfamiljer i Stockholm och alla mina vänner
Bor: I hus vid havet i Bönan

Ska vi börja med din barndom?

Ja, skratt och gråt. Jag växte upp i barnrikehusenpå Söder och jag minns min barndom som fantastisktglad, med mycket bus. Sen fanns det också problem i familjen,det var bråk hemma och jobbigt och det gjorde att jag sysselsattemig med mycket utanför hemmet och att jag blev en idrottsflicka.

Vilka drömmar hade du som flicka?

Jag ville bli gymnastikdirektör, det svarade jag alltidnär jag fick frågan vad jag ville bli. I Furuviksbarnenhöll jag på med akrobatik och jag tävlade ocksåför Gävle gymnastikförening. Valle Johansson tränademig där och Bodo West och farbror Johan i Furuvik.

Vad betydde Furuviksbarnen för dig?

Det var räddningen för mig. Min syster Annica varockså med. Hon var sångfågel. Vi fick helt fantastiskasomrar. Att vara med i Furuviksbarnen betydde att man växteupp och fick ta ansvar. Man fick lära sig att veta hut, menpå ett gulligt sätt, av farbror Johan.

Tack vare Furuviksbarnen fick jag också en filmroll.Det var Mjölkspegeln som gjorde en film och där varjag flickan med spänne i håret som hälsade välkommentill Furuviksparken och som talade igenom hela filmen. Jag fickåka till SF:s studio i Stockholm och bo hos regissörenTenow. Filmen visades sedan på Metropol och Folkets husi samband med Fettisdagsloppen på skidor. Jag var tio årdå.

Du blev inte gymnastikdirektör. Varför?

Jag blev avsparkad av en häst och slog huvudet i manegenpå Cirkus i Furuvik. Efter det fick jag vila så längeatt jag kom ifrån gymnastiken. Jag var 14-15 år dåoch var yr i flera år. Men nu har det vuxit bort.

Hur gick det för dig i skolan?

Jag var nog duktig. Då sökte man till läroverketpå betyg. I familjen diskuterades hur man skulle ha rådatt betala både terminsavgift och skolböckerna, somdet var på den tiden. Men farmor ställde upp och detgick bra. Men det var bråkigt och oroligt hemma och jagfick inte den läsro som behövdes. Jag läste språk,på gymnasiets allmänna linje, men när jag fickerbjudande om att åka till USA skippade jag skolan, i sistaring. Jag var duktig på språk och hade lärt miggenom att prata med alla artister som kom till Fuvurik.

Du blev känd som Paul Ankas flickvän. Hurträffade du honom?

Jag hade blivit god vän med ett amerikanskt artistpar,Al och Virginia Hustrei. De hade inga egna barn och jag blev somett barn för dem. Al är numera död men jag harfortfarande kontakt med Virginia. De bjöd mig till GrönaLund 1959 när de uppträdde där. Och det var därjag träffade Paul Anka. Jag fanns på plats och kundedessutom engelska. Vi pratade och det var romantiskt och gulligt,men inget mer. Vi var ganska små till växten bådatvå. Jag var 17 år och han ett år äldre.Sen mötte jag honom när han kom till Furuviksparkenoch efter det brevväxlade vi. I pressen stod det om PaulAnkas svenska flickvän, både här och i USA.

Han kom tillbaka till Sverige 1962 och då ville hanträffa mig igen. Samtidigt låg min mamma på sjukhusi Stockholm och jag bad om ledigt från skolan för attbesöka henne samtidigt. När jag kom tillbaka till skolansatt min klassföreståndare, Karin Berglöf, medkvällstidningarna uppslagna med bilder från vårtmöte. Det ledde till att jag fick C i uppförande. Ändåhade det varit så oskyldigt.

Jag minns att alla älskade Paul Anka påden tiden.

Ja, han var gullig och rar och det kändes inget konstigtmed att träffa honom.

Har du träffat honom sedan dess?

Ja, när jag var gift med Adams pappa gick vi påen konsert med honom. Och då pratades vi vid. Då hadehan gift sig med sin Ann och de har många döttrar tillsammans.I dag är hon bästa vän med en av mina väninnor.

Hur kom du till USA?

En god vän till pappa hade träffat en trevlig familjsom ville ha en "governess" till sina två pojkar. Någonsom var sportintresserad och som kunde lära pojkarna attåka skidor. Och åka skidor kunde jag, det hade jaglärt mig i Hemlingby och Granstandabacken. Jag kom till Bethesda,som är en förort till Washington D.C., nyss fyllda 20år. Jag ville komma hemifrån och få ett annatliv och det fick jag. Min familj var jättegullig. Jag blevsom en dotter i familjen. Vi åkte skidor och hade roligt.Allt var skoj. Efter sju månader träffade jag Adamspappa.

Hur?

En väninna till mig arbetade som sekreterare åtGary. Vi träffades på en fest hos henne och blev förälskade.Det sa klick. Jag blev presenterad för hans föräldraroch bror. Det var underbart att höra någon säga,I love you.

Så du föll?

Ja, för hans värme och snälla ögon. Vihade väldigt roligt, åkte skidor, åkte till olikastränder och badade. Och han hade en jättegullig familj.Så vi gifte oss och 2 1/2 år senare kom Adam. Mendå var vi redan skilda.

Vad hände?

Något som jag inte kunde acceptera.

Som gift var du hemmafru?

Ja. Det var ett liv där man fixade, lagade god mat ochträffade andra unga tjejer. Då var det vanligt. Nutror jag att de flesta skaffar sig riktiga yrken. Vi åkteofta till Vermont och åkte skidor och där var det endam som lade märke till mig och erbjöd mig jobb i hennesaffär med exklusiva skidkläder, Skihaus. Robert ochEthel Kennedy var kunder där och de ekiperade hela familjen.Allt var uppskrivet, vad som fanns i olika storlekar och barnenärvde varann, fast det fanns så mycket pengar.

Det jobbet ledde till att jag blev modekoordinator och ordnademannekänguppvisningar med skidkläder och aprèsski. Det var enormt exklusivt och dyrbart.

Sen blev jag inbjuden att visa kläder i ett TV-programoch det ledde till att producenten frågade om jag villeta över och leda programmet. Jovisst, sa jag. Det var spännande.Programmet hette Ski world with Birgitta. Ibland var det direktsäntoch jag gjorde bort mig ibland, men mycket var också inspelat.Vi hade gäster i studion, som Jean-Claude Killy, den franskeslalomåkaren. Och vid den här tiden hade jag skiltmig och var ensamstående mamma.

Du hade inga tankar på att åka hem tillSverige igen?

Nej, jag trivdes i Amerika. Det var lättsamt att levadär bland vänner. Vänner som jag fortfarande harkvar.

Du flyttade till Aspen. Hur kom det sig?

Det var genom TV-programmet. Jag skulle göra reportagefrån ett Interski-möte med skidlärare frånhela världen i Aspen. Det här var 1968 och jag tyckteatt Aspen, som ligger i Klippiga bergen var en fantastiskt vackerliten stad med berg överallt. Där ville jag bo och levamed Adam som då var drygt två år. Aspen varredan då inneställe nummer ett. Där börjadejag arbeta med barnkläder. Jag såg hur populäraAdams svenska kläder var som jag hade köpt närvi har hemma på sommaren. Så jag öppnade "Adam'sapple" och Adam själv blev en levande reklampelare. Jag såldesvenska, finska och engelska kläder och Tretorn stövlaroch det var jätteroligt. När det var fint väderstängde jag butiken och skrev på en skylt att jag varute och åkte skidor och att de som kom till butiken bordegöra samma sak.

Hur var Aspen?

Fantastiskt! Där bodde en massa kreativa människor.Nu är det mer ett snobbställe. Där fanns AspenMusic school dit musiker från hela världen kom. Närman gick bland bergen kunde man höra hur folk övadepå sina instrument. Och de gav konserter i ett stort tält.Att få växa upp i den miljön, med musik och naturen,var fantastiskt. Det fanns inga hus högre än tre våningaroch inga neonskyltar. Jag åkte skidor, spelade tennis, vandrade,cyklade och vi till och med köpte en gammal häst ochred på, Adam och jag. Vi hade hund och katt, kanariefåglaroch en massa möss.

Och kärlek då. Var du bränd?

Ja, jag var rädd, det var jag. Men jag gifte om mig,med en norsk-amerikan som tjatade så att jag till slut gavmed mig. Kanske för att jag inte ville vara ensam. Jag tyckerman ska vara två. Men det äktenskapet höll barai ett år. Och det året bodde vi med honom i Sun Valleyi Idaho. Sen flyttade vi tillbaka till Aspen.

Hade du inte en romans med Jan Malmsjö också?

Jo. Det var rätt allvarligt. Vi hade träffats närhan spelade in en Mattson-film i Leufsta bruk och han tog kontaktmed mig när jag bodde i Washington. Adam var 1 1/2 årdå. Jag kom mellan Barry Chase och Marie Göranzon.Han var fantastiskt spännande och rolig. En härlig människasom öppnade mina ögon för mycket, som gav mig böckeratt läsa. Men jag var inte beredd att flytta till Sverigedå.

Du träffade en massa kändisar i Aspen?

Oja! Dit letade sig alla. Som Leon Uris, som skrev Armageddonoch Topaz. Där bodde Gary Cooper, Jack Nicholson, John Denvermed sin fru Annie, Cher och många andra. Jag blev bästavän med Jill St. John som nu är gift med Robert Wagner.Vi är fortfarande bästa vänner och hon har hälsatpå i Sverige. Hon kanske kommer senare i vår igen.Hon är jättekänd i USA men här minns vi hennefrån Bond-filmen Diamantfeber. Hon har verkligen levt ettspännande liv och haft män som Henry Kissinger, FrankSinatra och Lance Reventlov, Barbara Huttons son. Vi hade otroligtroligt tillsammans och vi hade schäferhundar från sammakull. Jag tog med hunden, Max, och min jeep när jag flyttadehem igen.

Du umgicks med alla?

Ja, jag var duktig på att åka skidor och vid sidanom min barnaffär hjälpte jag en firma som tillverkadeskidtröjor med olika idéer. Vi gjorde filmer och reklambilder.Och den mest fantastiska upplevelsen i mitt liv var när viåkte helikopterskidåkning. Vi åkte till Cariboui kanadensiska Klippiga bergen. Där släppte helikopternav oss på bergets topp och så fick vi åka iorörd pudersnö. Det var helt fantastiskt. Jag har fortfarandeaffischer med bilder från det uppdraget.

Vilken livsklokhet fick du med dig från USA?

Att om man bjuder på sig själv så blir manoftast väl mottagen. Att man ska vara sig själv ochär det meningen så blir det kontakt. Att man ska slösamed skratt och vårda vänskap. Det var så lättdär och jag tyckte det var krångligt när jag komhem till Sverige. I USA kunde man bjuda på soppa och brödså blev det fest. Där kunde man krydda livet som mansjälv ville att det skulle smaka.

Varför flyttade du hem igen?

Vi hade varit hemma varje sommar och 1974 hyrde vi en stugai Hälsingland där vi hade roligt och trevligt och Adamlekte med familjen Härdins pojkar. När vi stod påflygplatsen sa Adam att han inte ville åka till USA. Dåtänkte jag, nu eller aldrig. Adam var sju år och jagville ge honom en svensk uppfostran.

Hur var det att komma hem?

Både roligt, spännande och jobbigt. Sverige hadeju förändrats på de 12-13 år som jag varitborta. Men hade inte mina möbler varit på vägtill Sverige så hade jag nog flyttat tillbaka igen. Detkändes tungt. Det var inte samma skimmer runt vardagen somi Aspen. Men i dag är jag glad att jag inte gav upp. Adamhar det kämpigare än jag och känner sig inte hemmavarken här eller där.

Du bosatte dig i Strömsbro?

Ja, i ett av de rosa husen. Och efter ett år träffadejag Rolf, som var änkeman.

Tredje gången gillt?

Ja, och nu är det for ever. I juni har vi varit giftai 23 år. Rolf var värme, kärlek och trygghet.En stor famn att krypa in i. Han är den finaste människajag känner och riktigt rolig, när man lär kännahonom. Och så fick Adam två systrar.

Och nu bor ni i Bönan.

Ja, sedan tolv år tillbaka i det som var Rolfs sommarstuga.Och då slutade jag också jobba. Jag var chefsguidepå informationsavdelningen på General Foods och detvar jättejätteroligt. Alla gävlebor borde se hurdet går till att tillverka vårt fantastiska kaffe.

Nu driver du Majas stuga. Hur gick det till?

Jag kunde ju en del om kryddor eftersom Kockens kryddor varen del av Gevalia och jag blev tillfrågad om jag kunde taöver när den som skötte kryddboden ville sluta.Och då utvecklade jag den också till att bli en köksbod.Det här var 1993.

Majas är en unik pärla i Gamla Gefle.

Ja, det är ett fantastiskt läge, nära GunnarCyrén och Auktionshallen och jag vet turister som åkerin i Gävle bara för att få komma hit. Jag finnstill och med med i en fransk reseguide. Jag känner mig litetsom ambassadör för Gävle och tycker att kommunenskulle kunna komma med litet uppmuntran och marknadsföraGamla Gefle bättre.

Du är den enda i stan som får säljaLaila Wikström-kort.

Mer läsning

Annons