Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Claes-Göran Alm

Annons
När chefen blev anklagad för att varaen oförmögen monopolistisk byråkrat i en insändarei Gefle Dagblad gick personalen i taket och skrev upprördasvar.

Det förstår jag. Nu har jag nämligen träffatden berörda chefen. Han heter Claes-Göran Alm.

Namn: Claes-Göran Alm
Ålder: 48 år
Yrke: Chef för SJ:s persontrafik påNorrland, från Långsele och Storlien till Stockholm
Född: I Söderhamn
Familj: Hustru Monica, barnen Anders, 26,Annie, 14 och Louise, 9 år
Bor: I hus på landet utanför Söderhamn

Claes-Göran Alm ger intryck av att vara varken oförmögen,monopolistisk eller byråkratisk. Snarare en charmörmed de grå tinningarnas charm. Och så välfriseradatt jag undrar för mig själv om han kanske varit tillfrissan inför vårt möte.

Egentligen är han elektriker i grunden, både svagströmoch starkström och tänkte sig en framtid inom Banverket.Men han har klättrat stadigt i karriären inom SJ. Sedanden första maj 1998 är han chef för personaltrafikenför Norrland. Över sig har han bara Kjell Nilsson, VDför hela SJ.

Kontoret har han i själva stationshuset i Gävle,på översta våningen. Dit pendlar han varje dagfrån Söderhamn. Och blir tåget försenatär det Claes-Göran som får allas blickar påsig där på perrongen.

- Jag bara väntar att dom ska göra vågen,säger han.

Nej, då. Han har inte behövt stå ut med råskäll.Han har inte blivit hotad. Men synpunkter har han fått.Bra och konstruktiva åsikter, säger han själv.

Och jag undrar hur han har klarat pressen de senaste månaderna,med den ena händelsen efter den andra, den ena värreän den andra. Och däremellan alla vardagsförseningar.

Han har ju jobbet med sig dygnet runt. En sökare i bältetgör att Claes-Göran kan nås, dag som natt.

- Mentalt är jag stark, säger Claes-Göran.

Men kroppen sa ifrån. En morgon vaknade han med ryggskottoch insåg att det var dags att ta det lugnt ett par dagar.Då tog han familjen med sig till Bruksvallarna och andadeslitet fjälluft.

Han har också fått starkt stöd av familjen.Hustru Monica hjälpte till och bokade hotellrum, bland annatvid olyckan i Furuvik.

Det är bara yngsta dottern som klagar över att telefonenständigt ringer på pappa.

Det var nära att Claes-Göran råkade ut förmardrömmen, skräckscenariot nyligen, när en tankvagnhade vält så nära spåret att det ingåendetåget norrifrån tog i.

Det hade kunnat bli katastrof.

Att det inte blev det är tur i oturen och nu undersökerman på djupet hur det kunde hända. Och vad som behövergöras för att det inte ska kunna hända igen. Kanskeska persontrafiken inte gå så nära rangerbangårdensspår?

Ändå är tågtrafiken i Sverige oerhörtsäker. Faktiskt det säkraste sättet att förflyttasig.

Säkert, men inte alltid i tid. Och inte heller alltidså billigt.

Claes-Göran verkar ha ett mycket nära förhållandetill sitt jobb, fysiskt till själva tågen. En rentpersonlig relation. "Jag" finns med när han berättarom fler avgångar, längre tåg, nya idéer.Och annorlunda priser.

Han har lätt för att fatta beslut, tror jag. Ochhan kan bestämma mycket själv. Till exempel hur mycketmånadskorten för pendlare ska kosta och vilka tågsom de ska gälla på.

Själv pratar han gärna om sin fantastiska personalsom är lojal och ställer upp. Om konduktörer somtrots alla förseningar ändå kan gå in ivarje ny vagn med ett leende och vara trevliga mot resenärer.Han talar om öppenhet, att alla kan komma och prata med chefen,lägga fram idéer och förslag, få kännasig delaktiga.

Varför kom snabbtågen så sent till Sverige?Varför håller tågen inte tiderna? Varförär det så skitigt på tågen?

Jag hade en rad frågor och funderingar.

Och Claes-Göran har svaren.

Själv åkte jag snabbtåg redan i mitten på70-talet i England. De har funnits länge i Frankrike ochandra länder. Tåg som dessutom går fortare änvåra X 2000-tåg.

Claes-Göran håller med. Sverige var sent ute närdet gäller snabbtåg. Trots att vi är ett avlångtland och skulle ha behövt snabba tåg.

När de äntligen kom blev det också ett heltannat sug på resandet. Bussbolagen trodde att framtidenvar deras och planerade många avgångar, bland annatmellan Gävle och Stockholm.

Så blev det inte.

Resandet med tåg har ökat med 22 procent och ijuni i år kör man verksamheten som det var planeratför först år 2005.

- Vi ligger före i tid, säger Claes-Göran.

Det var alltså tågen som vann och Claes-Göranhar fått sätta in längre tåg och fler avgångar.Ändå har pendlarna klagat ljudligt.

De snabba tågen har gjort det möjligt att pendla,från Hälsingland till Högskolan i Gävle,från Gävle till universitetet i Uppsala. Och däremellanalla som pendlar till jobbet eller åker till möten.

Många har årskort och det är ett problem.De kan nämligen boka sittplats och garderar sig gärnamed platsbiljett på flera avgångar.

Det gör att platserna inte kan bokas av någon annan.De går tomma med folk som velat men inte fått plats.Och det blir kostsamt för SJ.

- Man lurar sig själv på sikt genom att göraså här. Vi måste lösa problemet pånågot sätt, till exempel genom att kunna spåraden som bokar plats, säger Claes-Göran.

Varför är det numera så skitigt på tågen?

Claes-Göran suckar och håller med.

Och förklaringen finns i bolagiseringen. Gamla traditionellaSJ är numera uppdelat i ett antal bolag, varav städsektionenär en egen del. Den ligger dessutom i Stockholm därkonkurrensen om arbetskraften är stor.

Kollar har visat att en del nattstädare helt enkelt gåtthem och sovit i stället för att jobba.

Och det är inte bra. Ett resultat av den tidigare chefenssträvan att centralisera allt till Stockholm.

Claes-Göran, som är född i Söderhamn ochkänner varmt för Norrland, har förslag påandra lösningar. Så även om han själv intehar något att göra med SJ Städ, så har hannog kontakterna för att påverka.

Ett bekymmer är ansvarsuppdelningen mellan Banverket,SJ och trafikledningen.

Det är anledningen till att informationen till passagerarnahar fungerat så dåligt. Och även där ärClaes-Göran bekymrad.

Han var nämligen själv chef för trafikledningeni flera år. Det är den som är spindeln i verksamheten,som har koll både på vad som händer med spårenoch på spåren.

Det var när privata aktörer släpptes in påmarknaden som trafikledningen måste separeras frånSJ som numera bara är en aktör bland andra, ävenom det mesta går i SJ:s regi i våra trakter. Det ärbara Tågkompaniet som har sina dagliga turer.

Själv kommer jag att tänka på servitörensom skyller ifrån sig med att det här är intemitt bord.

Och därmed är vi inne på förseningar.

Och jag tjatar vidare med mina egna erfarenheter, till exempelav tåg i Holland. Dom kan man ställa klockan efter.Dom kommer inte på minuten utan på sekunden. Varjegång.

Här är för närvarande 54 procent av tågenförsenade och Claes-Göran har full förståelseför att folks tålamod börjar tryta.

Det är inte så kul att ständigt komma försent till föreläsningen eller möten. Eller ännuvärre, missa flyget från Arlanda.

Går det för långt kommer folk att sluta åkatåg och det vore olyckligt. Världens miljö tålinte att biltrafiken ökar.

Just nu har Claes-Göran fått ta in extrapersonalsom tar hand om alla klagobrev. Dyrt blir det också.

Claes-Göran tycker själv att SJ är bra påatt ersätta sina kunder men han säger också attdet borde finnas en resegaranti som gäller för alla.Då vet både operatörer och resenärer vilkavillkor som gäller.

Så varför går inte tågen i tid?

Det finns flera förklaringar.

En är krånglande växlar.

Det är Banverket som har ansvar för växlarnalängs spåren. I dom finns det värme för attde ska kunna fungera även i kyla. Men när det som nubåde snöar och har varit svinkallt, då räckervärmen i växlarna inte till. Det blir is i stället.

Och om spåren inte är plogade yr snön uppunder tågen och det blir det is där också.

Systemet på X2000-tågen som gör att vagnarnaföljer med i lutningarna har också krånglat.Och då har tågen inte kunnat gå i full hastighet.

Sen är det trångt på spåren. Tågsom följer tidtabellen har hittills alltid haft företräde.Det innebär att ett X2000 tåg som blivit försenatkanske hamnar bakom ett långsammare tåg, i värstafall ett godståg som bara kör 100 km i timmen mot snabbtågets200.

Så förklaringarna är många.

Men problemet måste lösas.

När kommer tågen att gå i tid, undrar jag.På den frågan har Claes-Göran inget svar.

Men vi kommer nog att få vänja oss vid att tågeni framtiden inte kommer att vänta om du kommer springandespå perrongen i sista minuten. Ska tågen hållatiden måste de också avgå i tid. Då kanman inte ens vänta en minut extra.

Så hur ser framtiden ut?

Det kommer nya tåg på linjen, tvåvåningståg.De är redan beställda från Frankrike.

X2000-tågen skulle kunna köra fortare, 250 iställetför 200 kilometer i timmen, det klarar banan an.

Men då kanske bekvämligheten blir lidande, trorClaes-Göran. På kontinenten gör snabbtågen300 kilometer i timmen.

När alla flaskhalsar är borta skulle vi kunna taoss till Stockholm på en timme och till Arlanda på50 minuter.

Men redan nu är sträckan Gävle-Stockholm densnabbaste i hela Sverige.

För att framtidsplaneringen ska fungera har Claes-Göranäven kontinuerlig kontakt med politiker som Mats Ågreni Gävle.

Mats krav är att det ska gå fler tåg ochbilligare tåg.

Claes-Göran håller med om att det är dyrtatt åka tåg för den som bara åker iblandoch som inte kan beställa minst en vecka före resan.

En sådan biljett i första klass till Stockholmkostar tusenlappen.

Själv åkte jag billigare till London frånArlanda än från Gävle till Arlanda.

Claes-Göran förstår. Men säger ocksåatt för pendlarna med årskort eller månadskortär det billigt med tåget.

Själv är han inne på att man måste kunnaerbjuda en bra mix, dyra och snabba tåg, lika väl sombilligare och långsammare. Så att alla kunder bemöts.Och rymliga sovvagnar till fjällen på vintrarna, därhela familjen får rum, med skidor och allt.

Kanske kan man i framtiden även få ta med sig cykelnpå tåget? Som i Danmark? Nu när expressgodsetär nedlagt och man inte längre kan pollettera varkencykel eller skidor.

Kanske, säger Claes-Göran Alm.

För honom verkar ingenting omöjligt.

Mer läsning

Annons