Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Gerd Rosén, del 2

Annons
Hur var din egen uppväxt?

Trygg och bra. Jag är äldst av fyra syskon,en bror och två systrar. När jag var elva årflyttade vi från Krångede till Ljusne. Pappa arbetadepå kraftverk. Mamma är i dag 88 år och en piggoch alert dam. Hon bor i Bollnäs.

Så du är en äkta norrlänning?

Ja, det är jag. Jag är stolt överatt vara från Jämtland. Mammas barndomshem finns kvari släkten.

Vilka värderingar fick du med dig hemifrån?

Ärlighet var viktigt. Och att klara sig själv.Jag var ju äldst och då fick man ta ansvar. Man skullealltid stå för det man gjorde. Sen att vara ekonomisktsparsam.

Kommer du ihåg vad du drömde om att livetskulle bli?

Man har ju två sorters drömmar. En vingladeiväg till Hollywood. Den realistiska var man, barn, hus ochkatt. Och det har jag fått.

Du blev inte filmstjärna?

Nej, det var nog inte det jag drömde om. Menatt bli flygvärdinna eller modetecknerska.

Är du feminist?

Ja, det är jag nog. Fast inte militant. Menom man tror på jämlikhet måste man vara feminist.Jag tror att i en bra värld ska det vara lika bra villkorför båda könen.

Du gick i pension den första december. Hur kännsdet?

Jag har egentligen semester nu och går den1 februari. Så jag är pensionärspraktikant.

Vad ska du göra nu?

Det finns så mycket att göra. Jag villgärna resa. Det är bara irriterande att världenär så stor att jag inser att jag inte kommer att hinnase allt. Det är synd att man har jobbat så mycket närman hade ork att resa. Men då hade man varken tid ellerpengar. Jag vill se andra kulturer och har varit till exempeli Vietnam. Närmaste tur går till Azorerna. Därtror jag att det är vackert.

Du läser en massa böcker på engelska.Är det sedan tiden i USA?

Ja, jag försöker ha språket kvaroch har alltid en engelsk bok på gång.

Hur har tiden i USA påverkat dig?

Inte så himla mycket. Men det var ovanligtdå att åka utomlands och studera. Jag kom påatt det nog var ganska bra hemma. Jag tyckte det var ytligt iUSA. Folk var snälla och vänliga men man fick inte dennära kontakten. Dom såg nog mig som den konstiga svenskaflickan, inte som Gerd.

Vad är meningen med livet?

Kära hjärtanes! Man har nog självansvar att ge sitt liv en mening, att göra något braav det. Det är ju bara jag själv som kan påverkamitt liv.

Sedan med barn och barnbarn ser man en fortsättning påens eget liv. Jag har också upplevt att jag har en uppgiftför vår son Urban. Han är cp-skadad. Han bor istan, jobbar på länsstyrelsen och är jätteduktig.Han klarar sig själv bra utifrån sina förutsättningaroch det beundrar jag honom för.

Alla har vi våra uppgifter.

Mer läsning

Annons