Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Helene Åkerlind

Annons
Helene Åkerlind har tillsammans med sossekolleganAnn Hedbom väckt stor uppmärksamhet med ett alternativtbudgetförslag. 50 miljoner mer till barn- och ungdomssatsningarvar deras gemensamma krav.

Namn: Helene Åkerlind

Ålder: 33 år

Yrke: Politiker, ombudsman på halvtid

Född: I Gävle, uppvuxen påBrynäs

Familj: Maken Pär, sonen Filip, 5 år

Bor: I vaktmästarbostad i Stigslund

Är du en modig person?

Det beror på vad man menar. Jag har svårtatt inte vara sann mot mig själv. Jag har svårt atthålla tyst och inte ta strid. Det värsta jag vet ärnär jag tagit med mig papper hem i någon frågadär jag inte har sagt vad jag menat.

Det har nu gått några dagar sedan uppståndelsenmed ert alternativa budgetförslag. Vilka reaktioner har dufått?

Blandade. Gladast blev jag av kommentarer frånde äldre i partiet som har sagt att det är viktigt medsamarbete över generationerna. Typisk var kanske kommentarenfrån en manlig partivän till en kvinnlig, i all välmening.Han försökte ursäkta oss med att Ann är invandrareoch jag höggravid.

Hade du väntat den här uppståndelsen?

När det gäller förslaget i sig varmycket av vad vi ville redan känt, till exempel min inställningtill medborgarkontoren. Jag tycker det blev alldeles förstark reaktion från partifolk.

Varför blev reaktionen så stark?

Det har jag funderat mycket på och jag troratt det berodde på att vi skrev ner vårt förslag.Det är lättare att hantera idéer och förslagsom framförs muntligt. Men om man skriver något födsen rädsla.

När jag jobbade på departementet som sakkunnighos skolminister Ylva Johansson fick jag lära mig att jobbamed texter. Man skickade PM och olika texter till varann som diskussionsunderlagoch det var många texter som aldrig kom i ljuset, säkertflera kilo när det gällde kunskapslyftet. Vi blötteoch stötte. Och det var också så vi tänkte,att vårt förslag skulle kunna diskuteras.

Är du förvånad över uppståndelsen?

Ja! När Ann redogjorde för vårt förslagpå mötet där även vänstern var med fickvi applåder. Sen tog mötet slut och vi bestämdeoss för att skriva ihop något för att göradet tydligt. Vi var kanske naiva men det finns en rädslaför medierna och det offentliga.

Är det olika kulturer i kommun och stat?

Här är de i alla fall inte lika vana vidskrivna ord, att det kan vara en början till någotsom får växa och utvecklas.

Har ni fått ovänner nu?

Ja, det tror jag. Vi har till exempel fåtthöra, varför gör ni så här mot VivianneSundqvist och äldreomsorgen? Tar pengar från hennesområde! Då skiljer man inte på sak och personoch jag har funderat över hur jag själv skulle reageraom åldringarna gjorde uppror. Jag skulle nog fundera övervad vi kunde göra, hur vi skulle kunna omfördela kakan.Jag tycker till exempel att socialtjänsten skulle ha budgetenför korttidsboendet. Då skulle de kunna placera barni familjehem i stället för korttidsboende utan att tänkapå ekonomin. Nu är det vi som har de pengarna.

Jag tycker också att man skulle lägga busskortenpå tekniska kontoret. Då skulle de bli mer flexiblaoch kunna använda pengarna bättre. Nu betalar vi 4 000kronor för varje busskort medan de kostar 1 100 kronor privat.Skillnaden beror på merkostnader för fler bussar.

Revirgränserna är hårda?

Ja, det känns så.

Berätta om upptakten. Varför just du ochAnn Hedbom?

Vi sitter båda i barn- och ungdomspolitiskagruppen som ska komma med en plan grundad på FN:s barnkonvention.Det är en parlamentariskt sammansatt grupp som kommer medsitt förslag först i december.

Har ni varit illojala?

Det beror på mot vad i så fall. Mot partiprogrammet?Mot förväntningar från våra väljare?Ett förslag i sig kan aldrig vara illojalt. De som tyckeratt vi har varit illojala blandar ihop sak och person. De somsäger att så här får vi inte göra motvåra ledare har tappat sakargumenten. De är ute påett gungfly. Det är som att säga till sin femåringatt han inte kan få en bil när inte ens hans kusinfått en sådan bil. Då har man inte någrasakliga argument.

För en utomstående betraktare verkar helacirkusen snudd på skrämmande. Är det sålågt i tak inom politiken i Gävle?

Det är två delar i det här. Innei partiet är det högt i tak. Där kan man kommamed idéer och diskutera. Men man är rädd fördet offentliga. Där är det lågt i tak, ävennu i den nya tiden. Fast jag vet inte vad nya tiden innebär.När jag har gått tillbaks i tiden och tittat i gamlaprotokoll ser jag att då var man ute i verkligheten ochdiskuterade frågor på ett tidigt stadium. Man varberedd att ompröva.

Är den här rädslan inte ett hot motdemokratin?

Jo. Det känns bättre som dom gör iSandviken där man går ut i en stor offentlig debattför att få förståelse för nedskärningar.Jag minns också att Håkan Vestlund gick ut med enenkät i Cityfestivaltidningen när vi skulle spara 200miljoner. Det kändes som rätt väg. De miljonernasparade man 94/95. Ändå kunde man ta beslutet om konserthuset.

Du har fått mycket stryk, mycket kritik frånlärare, föräldrar och elever. Ändå hardu tyckt som dom. Är det svårt?

Det är det som är politik. När budgetenär tagen måste man leva efter den och hålla siginom ramarna. Men innan den är tagen kan man debattera. Oavsettvad som hade hänt med vårt budgetförslag blirhösten tuff. Det gäller att försöka se ljuseti tunneln medan man övervintrar. Vi kommer att få nyapengar från regeringen till förskolan men innan dekommer måste vi lägga ner förskolor. Vi måstejobba på tre års sikt men ändå spara nui höst.

Det låter slitsamt. Är det jobbigt?

Jag kan nog tycka att det är ganska kul. Jagtycker om att fördjupa mig, till exempel ta reda påhur mycket medborgarkontoren verkligen kostar. Det som ärslitigt är att veta att 2002 kommer vi att behöva tionya föreskoleavdelningar. Hur övervintrar vi? Och hurska vi göra för att få behålla alla duktiga,unga lärare när det blir så kraftiga svängningari barnkullarna.

Vad tycker du om Mats Ågrens försökatt hålla arbetarkommunens möte inför lyckta dörrar?

Det var styrelsen som tog det beslutet. Mats harinte rösträtt där och tidigare har budgeten intediskuterats inför öppna dörrar. Men det har hellerinte funnits något intresse för den diskussionen. NärHåkan Vestlund måste göra besparingar var dörrarnaöppna vid diskussionen.

Ann, jag och ytterligare tre personer reserverade oss motbeslutet. Då tyckte en del att vi borde avgå. Menså ser jag inte på vad som ska hända närman reserverar sig. Det är en markering för eftervärlden.Många reserverade sig i konserthusbeslutet med det innebarinte att de försökte hindra bygget när beslutetväl var taget.

Jag kommer ihåg från min tid som ordförandei Elevorganisationen där vi alltid hade frågan uppeom B-språk och allmän och särskild kurs. Vi brukadevinna knappt varje år men sista året jag var ordförandeförlorade styrelsen knappt och jag reserverade mig. Eftermötet var det presskonferens och då tog jag med någraunga, som hade gått emot mig. De blev förvånadenär jag argumenterade för deras förslag och jagfick berätta för dem att det inte var en frågaom personlig uppfattning, när beslutet väl var taget.Vad jag tyckte personligen, det hade jag sagt innan beslutet vartaget.

Är inte det att tala med dubbla tungor?

Nej, det är så man jobbar i en demokrati.Man får sin sak prövad.

Många insändarskribenter har gett er stöd.Hur mycket stöd har du fått?

Det är väldigt många som ringt hemtill mig, från hela länet och Stockholm. Det som harkänts bäst är när personer som givit upp ochhoppat av politiken, som har kämpat och slutat, har fåttnytt hopp tack vare oss. Men man måste ta strid fördet man tycker.

Hur väcktes ditt intresse för politik?

Det var när jag gick på Stenebergsskolan.Det var mycket konflikter med rektorn beträffande en massaordningsregler som vi inte tyckte om. Jag var 13 år dåoch kom med i elevförbundet.

Hur var din egen skolgång?

Bra. Jag gick på Steneberg i tre år.Det var på den tiden tjejer som var bra i matte och fysikskulle söka till Teknis så det gjorde jag. Jag gicktvå år på Polhemsskolan, sedan de övrigatvå åren i Malmö och Halmstad. Min pojkvänvar fotbollsspelare och det var därför jag flyttade.

Vi var sju-åtta flickor i klassen och fick höramycket, speciellt under skolpraktiken. När vi skulle svarvai Skogmur fick vi veta att det inte var någon modevisningnär vi klagade över jättelika overaller, storlek54. Så då sydde vi paljetter på overallerna.Där kände man verkligen att det fanns två olikakulturer, manligt och kvinnligt.

Vad tänkte du bli?

Det visste jag nog aldrig. Var man tjej och gickpå teknis var det kemivarianten som gällde. Jag lästeockså samhällskunskap och biologi och fick kompetensför naturvetenskapliga linjen.

Sen blev du elevkårsordförande och flyttadetill Stockholm.

Ja, det sista året i skolan var jag vice. Senvar jag ordförande i tre år.

Hur trivdes du i Stockholm?

Ganska bra. Efter de åren jobbade jag i ettkonsultföretag i tre år med mässor och konferenser.Vi sålde reklam och marknadsundersökningar. Jag varmed om att starta upp Tele Marketing. Det var en jätteroligtid. Sen blev jag aktiv i socialdemokraterna inför valet1991. Det hade jag inte varit innan. Och det var min chef somuppmuntrade mig att söka jobbet som ombudsman i arbetarkommuneni Gävle. Han såg en annons i Aftonbladet och tyckteatt jobbet skulle passa mig. Och när jag sökte insågjag att jag ville tillbaks till Gävle. Även om jag inteskulle få jobbet. Då hade jag tänkt börjapå Pigalle där jag hade feriejobbat. Den 1 januari1992 flyttade jag hem.

Hur gammal var du då?

Jag var 25 år och yngsta ombudsmannen i Sverige.Den första kvinnan på den posten i Gävle. Detkändes som ett gungfly i början. De andra ombudsmännenkom från tunga LO-fack som metall och byggnads. Det varSture Sandberg som hade förordat mig. Han var ocksåorolig och undrade om jag kunde skriva protokoll. Det steget harjag aldrig ångrat. Det kändes helt rätt.

Sen blev det Stockholm en andra sväng!

Ja, men då pendlade jag. Det var jobbigt mengav oerhört mycket. Där fick jag möjlighet bådeatt läsa och framför allt skriva själv och utvecklatankegångar. Politikerna har oftast anställda som skriveroch då tappar man snabbt den förmågan. Men YlvaJohansson var otrolig. Hon skrev mycket, petade och ändrade.Hon var aktiv och levde verkligen mitt i verkligheten. Det varhennes styrka.

Där lärde jag mig att ju mer man skriver, destobättre blir man. Att det var A och O att läsa allt somkom på bordet. Jag kunde tänka att här sitterjag bara och läser. Man måste ju jobba också,som på Pigalle, och plocka brickor.

Du blev inte kvar.

Nej, man jobbar ju så intensivt nära sinminister. Och Ylva och jag kände varann sedan min tid i Elevrådet.

Hon blev kär i förre finansministern ErikÅsbrink och fick gå. Tufft?

Det var en bedömning som Göran gjorde.Det fanns naturligtvis farhågor om jäv och någonav dem måste kliva åt sidan.

Vad tycker du om Göran Persson?

Det är en oerhört svår roll att varapartiledare. Och ingen kan ändra på sin personlighet.Man vill att en ledare ska se alla. Att han ska heja. Att hanska tänka sig för. Men man kan ju inte ändra påen människa. När han är vald borde man vara nöjd.

Du bytte namn från Lewin till Åkerlindnär du gifte dig. Hur träffade du Pär?

En nyårsafton vid tiotiden. Det var en privatfest och vi hade tagit varsin halva av spelkort. Jag fick klövertre men det fanns ingen som hade den andra halvan. Jag samladepå gamla Disneyfilmer då, det gör jag förrestenfortfarande, och hade just köpt Askungen den julen. Pärvar bjuden men hade inte kommit av någon anledning. Närhans kompis såg att jag inte hade någon bordskavaljerringde han efter honom. Så kom han. Det kändes somAskungen och skon som skulle passa.

Var det ödet?

Ja, det tror jag.

Du samlar på tomtar också. Är duen samlare?

Nej, det är bara tomtar och Disneyfilmer. Kanskevar det mer när jag var liten. Min son samlar på alltmöjligt, pinnar och kapsyler.

Nu ska du snart vara barnledig. Hur känns det?

Underbart. Och att få ett år med Filipockså innan han börjar skolan.

Hur är arbetsfördelningen hemma hos dig?

Innan jag började

Mer läsning

Annons