Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Mario Reisenhofer

Annons
Det händer att Mario får applåder.

Gästerna vid Högbo brukshotell brukar bli sånöjda med maten att Mario får gå ut i matsalenoch motta minuterlånga hyllningar. Ofta gäller dethans vegetariska rätter.

Namn: Mario Reisenhofer
Ålder: 28 år
Yrke: Kock
Född: I Steiermark, 35 km utanförWien
Familj: Skild. Dottern Alexandra, 3,5 åroch sambon Olivia.
Bor: I lägenhet i Björksätrai Sandviken.

- Folk säger att dom aldrig har ätit så godvegetarisk mat. Då brukar jag fråga hur längedom har varit vegetarianer och dom kanske svarar, åtta åreller så. Det är skrämmande.

Helt uppenbart har Mario goda förutsättningar föratt ta sig upp på prispallen den 14 maj. Då ärhan en av sex finalister i tävlingen "Årets grönakock".

Han räknar själv med att han ska bli en av tre påprispallen men vågar inte riktigt tro på vinst. Respektenför medtävlarna är stor.

Nyligen deltog han också i tävlingen "Åretskock".

Bara att bli finalist är en stor bedrift.

Den gången klarade han inte prispallen.

- Jag koncentrerade mig så starkt på metodköket,och där gick det jättebra. Sen lade jag upp förstora portioner, det var missen, säger han i dag.

Hans största supporter är sambon Olivia, ävenhon kock. Tillsammans med henne planerar han att öppna egetom kanske ett halvår. Ingen restaurang men en matdisk inågon mataffär där de kan sälja färdigarätter och kanske även ha catering.

Varför köpte de inte Racines, restaurangen i Sandvikensom nyligen var till salu?

- För dyrt, säger Mario.

Vi träffas på Högbo brukshotell där hanjobbat som kock de senaste tre åren. Han är en mycketmålmedveten ung man.

Hur hamnade han i Sandviken och Högbo, av alla ställen,denne österrikare?

Svaret är det vanliga. På grund av kärlek.Mario träffade sin svenska fru, med föräldrar iSandviken, när han var kock på Cunards världsomseglandelyxkryssare "Sea Goddess".

Berättelsen om hur han fick det jobbet säger enhel del om Mario, som är uppvuxen i en matlagande familj.Pappa var bagare medan både mamma och syster var kockar.

Så vad skulle Mario bli?

Han kunde spela dragspel och han var duktig på basket.Men de båda yrkena verkade mer osäkra. Så 14år gammal valde han kockyrket. Han åkte till Wienoch blev elev på en femstjärnig exklusiv restaurang,Hotell Ibis, som dessutom hade två stjärnor i Michelin-guiden.

Där väntade ett stenhårt liv.

Mario fick börja med att skala potatis. Efter åttatimmars potatisskalande varje dag tyckte han fortfarande att detvar kul. Det var ett liv med praktik sex dagar i veckan och skoladen sjunde. Gjorde han något galet blev han utskälldoch fick kanske dessutom en örfil. Och språket varrått. Men han lärde sig mycket.

En anledning till att Mario valde kockyrket var att han villese världen. Eftersom han inte hade en rik pappa som kundebetala resorna fick han ordna det hela själv.

När han var 21 år var hans längtan ut såstark att han tog tåget till Hamburg för att sökajobb på Cunard-rederiet. Resan tog 15 timmar. Helt oförvägenknallade han in och meddelade att han sökte jobb.

Han klarade de långa intervjuerna på engelskamed glans men fick veta att han var för ung. 22 årvar miniåldern. Det accepterade inte Mario utan tjatadeoch sa att han accepterade vilket jobb som helst. Och han fickchansen att visa vad han gick för. Två veckor efterintervjun gick han ombord.

Där väntade ett tufft liv. Han hade inte en ledigdag på sex månader. Arbetsdagarna kunde vara 20 timmarlånga. Och som yngste man blev han mobbad. Men Mario kämpadepå och efter en och en halv månad hade han avanceratfrån tredje till förste kock. Han var den yngste förstakocken i rederiets historia.

- Det gick jättefort för mig, säger han stolt.

Men han erkänner också att det var ett liv medmånga tårar. Han längtade efter familjen, vartrött efter långa arbetspass och upplevde att arbetskamraternavar elaka.

Ombord på fartyget träffade Mario sin svenska fru.Efter tre och ett halvt år och åtta kontrakt mönstradehan av, som souschef. De sökte sig till Gävle men därfick Mario inget jobb.

De åkte då till Österrike men återvändeefter ett par år till Sverige, då som skilda. Detblev Sandviken eftersom Mario ville bo nära sin dotter. Hanfick jobb på Högbo brukshotell och lärde sig svenskalika målmedvetet som han en gång i tiden hade skalatpotatis.

På tre månader hade han lärt sig att förståspråket, mycket med hjälp av TV. Efter sex månaderklarade han även av att prata.

Nu är språket inget problem. Han talar visserligenmed brytning men berättar att han ibland glömmer sigoch pratar svenska med mamma på telefon.

Om Sandviken har han inte så mycket gott att säga.

Där finns inte speciellt mycket att göra.

- Vad kan jag göra, säger han, när mina föräldrarkommer och hälsar på. Då får vi åkatill Stockholm.

Det är bättre i Österrike, tycker Mario. Menäven där finns det saker att klaga på. Inte minstmatkulturen som är mycket konservativ. I Österrike villfolk ha husmanskost i stora portioner till låga priser.De är ovilliga att prova något nytt.

Det är en anledning till att Mario gillar oss svenskar.Vi är nyfikna på nya maträtter och vi vågarprova något nytt. För sådana gäster ärdet en fröjd att laga mat.

Ändå drömmer Mario om att återvändatill Wien, hans hjärtas stad. Där är tempot lugnare.Där han kan sitta och läsa en tidning på ett kaféi flera timmar. Där jäktar inte folk.

- Där skulle jag kunna öppna en svensk restaurang.Det finns så många svenskar som bor i den staden meningen skandinavisk restaurang.

Men den flytten får vänta till dotter Alexandravuxit upp och åtminstone kommit i tonåren.

Annars är det fler än en kock från tysktalandeländer som blivit kvar i Sverige. Som Marios chef i Högbo,Gert Klötzke, som även är den som leder kocklandslaget.

Det var meningen att han skulle sitta i juryn för Åretsgröna kock. Men eftersom Mario är en av de tävlandehar han avstått. I juryn sitter däremot bland andraprofessor Stephan Rössner, matkunnig expert på övervikt.Vid tävlingen ska Mario och de övriga finalisterna lagatio portioner av en varm vegetarisk huvudrätt av festligkaraktär och fem liter varm soppa av vardaglig karaktär.Obligatoriska ingredienser är kikärter och linser. Därutöverfår han välja från en lista med ingredienser.

Hur laddar han?

Just nu sitter han bara och tänker fram olika kombinationer.

Efter påsk kommer han att börja träna pårätterna.

Det är hans nya taktik.

Inför "Årets kock"-tävlingen övade hanför mycket. Det blev för mycket praktik. Nu tänkerhan använda huvudet och planerar istället hur han skagöra för att vinna.

Recepten som nås via länken här nedanförär de som han skickade in till tävlingen och som gjordeatt han blev en av sex finalister.

Mer läsning

Annons