Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Povel Ramel

Extra föreställningar och tre utsålda hus i Konserthuset i Gävle. Är Povel Ramel populärare än någonsin?

Annons
Namn: Povel Ramel

Ålder: 77 år

Yrke: Povel Ramel

Född: I Stockholm

Familj: Hustru Susanna och barnen Carina,Marianne, Mikael och Lotta

Bor: I hus på Lidingö

Aktuell: Med utsålda hus i konserthuseti Gävle

Jag träffade dig i London för kanske 20år sedan. Då höll du visst på att gåi pension?

Gjorde jag det? Jo, säkert var det så.Men när inte huvudet vill.

Nu tycks publiken inte få nog. Tre utsåldahus i Gävle. Är du förvånad?

Ja, litet. Även om jag har fått en heldel förfrågningar de senaste tio åren. Dom tycktesvilja ha mig, än hit än dit, att sjunga glada visor.Så då ville jag göra det ordentligt. Slåflera flugor i en smäll.

Jag kan inte längre göra stora uppsättningarmed många anställda. Om något skulle händamig skulle det kosta för mycket. Ingen vill försäkramig. Är man över 70 får man ta risken själv.

Är din bästa tid nu?

Min bästa tid? Det är sent på nätterna,men det var nog inte det du menade.

Min bästa tid är nog inte nu, men jag har lust ochork och det är jag glad för. Jag har haft mer spännandeepoker, till exempel "Knäpp igen". Och "Tingel Tangel". Detvar otroligt roligt.

Har du några minnen från Gävle?

Inte så att det sticker ut. Annat än attvi gjorde en amatörfilm här på 40-talet som hette"Tårtan". Det var en film som vi planerade baklänges.Det får mig att tänka på Stellan Sundahl somsa att det enda som inte är roligt baklänges ärporrfilm. Det här var en åtta millimeters grej, detvar ju spännande med film och rörliga bilder påden tiden.

Jo, jag tror att vi firade Martin Ljungs 50-årsdag iGävle. Jag kommer ihåg att vi hurrade 50 gångeri tältet.

Vad tycker du om konserthuset?

Väldigt fint. Det är en ny upplevelse förmig att åka från konserthus till konserthus. Jag harinte gjort något liknande sedan 40-talet i Folkparkerna.Därefter hade vi ju egna tält. Att turnera är roligt.Och konserthuset i Gävle är trevligt. Det öppnarsin famn. Men jag var litet osäker på akustiken, omdet hördes utåt. Men folk verkade ha kul.

Kan du inte berätta, hur gör man föratt hålla sig så ung till både kropp och själ?

Jag har inga recept. Jag har inte så mångaskavanker. Det är bara en fotskada som jag fick 1924 i Belgien.Jag gick på en sandstrand i Belgien och fick in en storrostig nål i foten och blev opererad i Bryssel. Jag höllpå att stryka med. Det var så allvarligt att pappaflög ner. Jag hade en barnflicka som jag fick bra kontaktmed och som jag mycket senare fick kontakt med igen. Jag ficken helt bunt brev som hon skrev under den tiden. Men det ärett långt kapitel.

Efter det fick jag ta det lugnt med lekar och sport och dethade jag inget emot.

Nu på äldre dagar har det lett till förslitningar.Jag har ont i foten ibland och får kortisonsprutor tre gångerom året för att slippa smärta. Det är denenda skavanken och det gör också att jag måstetänka på att hålla vikten. Vilket inte ärså lätt när man är medlem i gastronomiskaakademin. Men det är en bra sporre.

Sen har jag haft kul och levt ett positivt liv. Jag har fåttgöra folk glada och det kanske föryngrar. Sen tror jagockså att generna är ok.

Vilket förhållande har du till publiken?

Det har varit skiftande. Först blev jag kändsom en röst i radion. Känd från radion, stod detpå affischerna. Sen blev det både film och TV ochansiktet blev både känt och slitet. Jag tror att jaghar haft ett gott förhållande till publiken. Till recensenternaockså. Jag har haft medvind.

Har ditt förhållande ändrats underårens lopp?

I stort är det sig likt. Jag har gjort någotkul och förväntat mig en reaktion. Och den har jag ocksåfått. Men själv är jag svår att roa. Jaghar inte så lätt för att flabba. Men det ären yrkesskada.

Var du förresten Sveriges första rappare,med "Jag diggar dig"?

Ja, det bidde så. Jag hade en skiva hemma meden amerikansk komiker, jag tror han hette Phil Silvers som gjordeen pratrytmisk grej om att röka cigaretter. Och närjag gjorde en revy med Wenche Myhre blev det så mycket melodier.Så då tänkte jag att man kunde göra en pratrytmiskgrej och eftersom vi skulle föreställa ungdomliga blevdet "Jag diggar dig". På den tiden var rap inte ens ettbegrepp.

Wenche Myhre gör dig sällskap på denhär turnén. Vad är det för speciellt meder personkemi?

Vi har så kul ihop och ska man åka påturné ska man göra det med någon som man harroligt tillsammans med. Hon är så mångsidig,hon kan både sjunga vackert och vara helgalen. Ska man baraha med en enda så är hon det bästa.

Hur inspirerar hon dig?

Jag är allergisk mot det ordet. Arbetsglädjetror jag på. Hon gör mig på gott humör.Sen är hon road av själva arbetet och tycker om detjag gör. Och gillar hon inte något så sägerhon det också. Men det är inte så ofta.

Blir du förresten kär i dina primadonnor?

Det har hänt. Men jag har ett lyckligt äktenskapoch Susanna vet om det. Vi har väl båda hoppat överskaklarna men det är inget jag är stolt över. Vihar haft ett lyckligt äktenskap i 50 år och det ärjag rädd om. Men visst har jag haft kul och varit med omäventyr. Det vore dumt att förneka.

"Som om inget hade hänt" - kallar du den härkonserten, liksom en av dina memoarböcker. Blir det en fortsättning?

Konserten hämtar melodier från Knäpp-upptiden. Största delen är återblickar som vi gjorten långdans av. Boken tog två och ett halvt åratt skriva. Som Fritjof Nilsson Piraten sa, det är mycketsom har hänt men inte mycket som har berättats.

En enda av dina sånger innehåller likamycket handling som en hel musikal, som "The birth of the gammeldans".Har du aldrig funderat på att göra musikaler?

Jag gjorde en tillsammans med Hasse Ekman. Den hette"Funny Boy" och kom före "Fanny Girl". Det var en resa itiden. Utspelade sig i en tidsresebyrå. Idén varinte så tokig men vi hade svårt för att strykai materialet. Det här var 1959. Ett tag tänkte vi spelaförsta akten på måndag och andra akten påtisdag. Det var ju vår baby. Men det blev för tungrott.Den skulle nog kunna fungera än i dag. Jag tror att musikenhåller.

Hurdan är din skapelseprocess?

Jag jobbar bäst om natten. Det sitter i senjag var jazzmusiker. Eller snarare dansmusiker, det beskriverbättre vad jag gjorde. Man var uppe sent och åt efterjobbet. Än i dag säger jag till Susanna vid halvtolvtidenatt jag kommer och lägger mig snart. Och sen är klockanplötsligt fyra. Tiden går så fort på småtimmarna.

Vad kommer först, text eller musik?

Jag börjar med en melodisnutt, en grej som jagfår i huvudet. Den spelar jag in, det är lättareän att skriva ner med noter. Sen får den vila. Senlyssnar jag efter en tid och lägger till. Det blir en nyversion som jag också spelar in. Sen tar jag upp den entredje gång och då börjar det bli något,lite löst i kanten, som jag kan kombinera med textuppslagsom jag skrivit ner på papper. Det är då detkan bli roligt. Då inser jag om det kan bli en grej, närjag tycker att det är kul.

Många av dina textrader har blivit bevingadeord i vårt språk. Hur känns det?

Som "Ta av dig skorna". Den gjorde jag med BeppeWolgers. Och det var just en sån där grej närjag hade en melodi som var enkel och ändå originell.Men ingenstans hittade jag något som passade till orden"Ta av dig skorna". Så den melodibiten fick jag läggatill. Jag skrev första versen och Beppe resten. Hans handladeom soldater och blommor. Min handlade om apor och bananer. Detvar nog typiskt.

Vad lyssnar du själv på för musik?

Jag har ett konstigt förhållande tillklassisk musik. När jag är inne i en period närjag själv ska göra något, då vågarjag inte lyssna till klassisk musik för då kännerjag mig värdelös. I stället lyssnar jag påandras dåliga musik och tycker att "jag kan bättre".

Sen, när jag är ledig, tycker jag om att sitta stilli mörkret och medan jag lyssnar på den klassiska musikenassocierar jag till den tiden och den publiken.

Jag lyssnar också på bra jazz, från minegen epok. När det gäller pop tappade jag greppet vidRolling Stones.

Jag var ju på Grammisgalan med min producent Vicky vonder Lancken och gud, vilken massa konstig musik det var. Man undradevar man hade hamnat. Och vi kom ändå först efterpaus. Det var bara två artister som jag kände igen,Robyn och Lasse Tennander. Robyn är en duktig tjej. Men deflesta hade jag ingen aning om. Det är som skilda världar.

Blir du glad av att få priser?

Naturligtvis. Det är ju ett kvitto påatt man har lyckats. Jag tyckte det var kul att bli hedersdoktorockså. Det är ju en form av uppskattning.

En sak som jag undrat över. Din bakgrund somfriherre är ju helt annorlunda än vanligt folks. Ändåhar du blivit snudd på det mest folkkära som Sverigehar. Kan du förklara det?

Jag är baron. Den enda jag träffat somvarit imponerad av det var Louis Armstrong. "He's a real baron",sa han. Annars har det varit som det har varit. Det var generationenföre mig som höll strikt på det. Pappa sa alltidatt baron är man och friherre skriver man. Jag kommer ihågnär någon ringde hem och frågade efter herr PovelRamel. "Det finns ingen sådan här", svarade han ilsket.

Då var man bördsstolt. Det kunde vara bra med entitel förr när man beställde bord. Men det ärbara en gång som jag haft glädje av att vara baron.Det var på 50-talet och vi hade beställt rum påhotell Sacher i Wien, Susanna och jag. När vi kom fick vien stor svit i stället för rummet vi beställt ochdom hade verkligen rullat ut den röda mattan. Jag blev förvånadoch undrade hur dom kunde känna till mig i Österrike.I Danmark och Norge, visst. Men Österrike! Men det var baraför att jag var baron.

Att vara baron, det är som det är. Varken pågott eller ont. Det är vad jag gör som räknas,inget annat har någon betydelse.

Kommer du ihåg vad du drömde om som barn?

Pappa var förtjust i revy så påmammas födelsedag gick vi alltid till Södra teaterndär vi hade en loge, hela familjen. Egentligen hade jag välhellre varit ute och lekt men där fick jag se Thor Modéenoch Åke Söderblom och till slut lärde jag migvad revy var.

Först ville jag bli tecknare men sen kom musiken ochjag blev själv kapellmästare på Södra teatern.Då hade jag blivit känd genom Johanssons Boogie Woogievals och satt i diket och kunde studera Thor Modéen ochÅke Söderblom.

Susanne var med i baletten, hon var kapten för den ochgjorde även inhopp i sketcher. Det var så vi träffades.Jag har sagt till mina barn att deras existens hängde påen femma. Jag blev erbjuden 45 kronor för jobbet som kapellmästare.Faster tyckte att jag skulle stå på mig och kräva50 kronor. Dom tvekade men till slut gick dom med på det.Och det var väl tur.

Vilket förhållande har du till din egenbegåvning?

Jag har noterat den. Jag har en begåvning somfinns. Men varifrån den kommer vet jag inte. Pappa hadeen yvig och robust humor medan mammas var mer sarkastisk. Ingenav dem var musikaliska. Det var däremot farmor, som jag aldrigträffade. Hon var mycket konstnärlig.

Du är född i juni och alltså tvilling.Har det någon betydelse, tror du?

Nej, jag tror inte på sånt.

Vad ska du göra när den här turnénär över?

Det är skönt att inte veta. Det kan blien sväng till, det är inte bestämt än. Annarsska jag nog skriva prosa. Sen kan jag väl ta ett och annatströjobb.

Jag ska förresten bort en vecka i mars till Västindienoch underhålla på fyrmastaren "Sea Cloud". Det blirsjunde gången jag åker. Jag åkte med båtenförsta gången som gäst. Då skulle man gåombord på Påskön.

Susanne ville inte följa med, hon tyckte det var förlångt bort, så i stället bad jag Lennart Jirlow,konstnären, att följa med. Vi delade hytt och snarkadeihop och hade väldigt kul. Där var jag anonym och detvar väldigt skönt. Dom hade en amerikansk pianist ombordoch han sa att jag var välkommen att spela när jag ville.Jag blev förvånad och tänkte, ser han påmina fingrar att jag är pianist. Men det var svenskar i besättningensom hade berättat. Så en kväll spelade jag, gamlalåtar som amerikanarna gillade. Sen dess blev jag erbjudenatt spela mot att få resan och Susanna har varit med. Dethar betytt mycket för mig på senare år. Inteöarna och hamnarna utan att få segla.

Vad är lycka för dig?

Det har jag redan besvarat i förra frågan.Det är så mycket. En god måltid. Att fåträffa vänner. Att få glädja andra. Man kangöra en lång lista.

Mer läsning

Annons