Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Yat Malmgren

Annons
De fyra världsstjärnorna Pierce Brosnan,sir Sean Connery, sir Anthony Hopkins och sir Laurence Olivierhar en sak gemensamt.

Alla har de skäl att tacka teaterlegenden Yat Malmgrenfrån Gävle..!

Namn: Gert Yat Eriksson Malmgren
Ålder: Fyller 85 år den 28 mars
Född: I Gävle
Familj: Sin livspartner Christopher Fettes
Yrke: Dansare, teaterpedagog
Bor: I hus i Islington, norra London

Det började med ett samtal från Sven Hildebrandi Gävle. Visste jag att det fanns en väldsberömdGävlebo, verksam i London? En teaterpedagog som hade sinegen dramaskola. Det visste jag inte. Sven Hildebrand hade meratt berätta. Att hans chef på Belysningsverket i Gävle,det som nu är elverket, Sigurd Eriksson, hade ett porträttpå en ung man iklädd trikå på sitt skrivbord.

Sven trodde då att det var en släktning till chefen.Men nu visste han att det var just denne världsberömdeman, en gång i tiden född i Gävle som Gert ErikssonMalmgren, i dag känd som Yat Malmgren. Och chefens egen son.

Sven hade hört ett radioprogram om Yat Malmgren, detvar så han hade lagt ihop två och två.

Ett par dagar efter samtalet kom Sven upp till mig påtidningen. Med sig hade han ett kassettband med radioprogrammet,sänt i två delar i april för snart ett årsedan.

Sven hade rannsakat sitt minne, kommit att tänka påen släkting till Gert Malmgren, en läkare vid namn LarsNorén, som han lyckats spåra till Västerås.Och han hade bandat programmet.

Jag lyssnade och fascinerades. Här var ett program, gjortav kulturradions Kerstin Berggren i Umeå, som berättadeom en dansare och teaterpedagog som vid 85 års ålderfortfarande är verksam. En man som har arbetat med LaurenceOlivier, som utbildat skådespelare som Anthony Hopkins,Sean Connery, Colin Firth, Pierce Brosnan och många, mångaandra. Som dessutom haft ett mångårigt samarbete medteaterhögskolan i Göteborg och utbildat en generationav svenska skådespelare, som Staffan Göthe, GunillaNyroos och Göran Stangertz.

Jag går in på Internet och hittar fler bevis påvilken avgörande betydelse Yat haft på mångapersoner inom teatervärlden. Personer som säger attYat betytt allt för dem.

Så jag ringer till Drama Center i London och fårtala med Maggie, skolans sekreterare. Skriv ett mejl, sägerhon. Berätta vad du vill och jag ska visa det för Yat.

Under tiden har jag pratat med Bibbi Westin, en gammal Gävlebo,numera pensionerad men fortfarande aktiv sjukgymnast. Hon somväxt upp i Gävle, har hon hört talas om Gert Malmgren?

Bibbi blir eld och lågor. Han var fantastisk, sa hon.För honom gick jag och dansade balett som barn. Jag minnsatt jag fick vara en gullviva och att vi dansade både iKastet och på en personalfest för pappas företag,Haglunds hatt- och mössfabrik. Jag fick lära mig enrysk dans och jag minns att jag dansade omkull på scenen.

Gert hade ringt till Bibbis mamma Lisa och sagt att han tyckteatt hon skulle fortsätta och dansa balett. Hon hade talangoch starka ben.

Inom ett par dagar får jag svar från London. YatMalmgren är villig att ge mig en intervju, trots att hanär "media shy", en person som är ovillig när detgäller att ge intervjuer.

Jag föreslår att vi ska träffas en tisdagoch tänker, resa till London på söndag. Det kanvara skönt med en dag emellan, till föreberedelser.

Men på tisdagar har Yat programmet fullt. Han undervisarfortfarande på sitt Drama Center, även om det numerainte blir så långa dagar som tidigare, måndagtill lördag, från åtta på morgonen tilltio på kvällen. Och vid besöken i Sverige ävensöndagar.

Eleverna på skolan däremot har långa dagar,från nio på morgonen till tio på kvällenoch dessutom läxor och projekt under helgerna. Det ären av Londons mest prestigefyllda teaterskolor. Varje årsöker omkring 1 000 elever och 30 antas.

Jag blir inbjuden att träffa Yat i hans hem i Islington,norra London, klockan elva måndag förmiddag och fåräven veta att på eftermiddagen ska han sedan undervisa.

Just den måndagen är det strejk på tunnelbanani London och trafiken är en jämntjock gröt. Trotsväl tilltagen tid anländer jag en kvart försenad.I sitt vackra hem välkomnar Yat med färskbryggt kaffe.En mild, anspråkslös man med mörka, brinnandeögon. Och stående börjar han berätta om sittliv. Han visar tre böcker med urklipp, framför alltfrån början av karriären, när han framträddepå Valhalla i Sandviken, liksom på teatern i Gävle,först som verdandist i spex, sedan med egna föreställningar.Det var på teatern i Gävle som han gav sin sista föreställning,den 10 december 1946, innan han lämnade Sverige förgott.

- En underbar teater, säger han. Jag kan fortfarandekänns den mögliga lukten av teatern som den brukadevara på min tid. Jag var fascinerad av den.

Vi samtalar på engelska. Han lämnade Sverige förgott vid 23 års ålder och har inte tänkt påsvenska sedan dess. Hans accent är svensk och han sägergenast, ursäktande, att han är dålig påspråk. Men när vi kommer in på gamla minnen frånGävle, då kommer även orden på svenska.

Han citerar till exempel långa stycken ur Anna MariaLenngrens dikt porträtten, som han läste som ung pojkei Stadshuset vid en föreställning arrangerad av Husmodersföreningensom mamman, Signe Malmgren, tillhörde.

Han berättar om sin uppväxt i Gävle och framkommer bilden av en olycklig barndom, ett liv som kändesklaustrofobiskt. Som påminner honom om Tjechovs pjäs"Tre systrar". Lika stark som systrarnas längtan ärefter Moskva, lika starkt längtar Gerts mamma till sin hemstadStockholm. Äktenskapet är olyckligt och Signe trivsinte i Gävle.

Familjen bor ovanför Belysningsverket, i korsningen norraRådmansgatan och Ruddammsgatan, med fönster mot Esplanadenoch utsikt över både Själanderska flickskolanoch läroverket, nuvarande Vasaskolan.

I lägenhetens burspråk satt Gert ofta och tittadedrömmande på molnen. Han var ett udda barn som levdei sin egen värld och som slukade böcker.

Hans pappa, som tagit sig från arbetarklassen och tackvare en rik släkting fått studera, hade ingen föreståelseför sin konstnärlige son. Pappan var en utåtriktadsällskapsmänniska, en stöttepelare i Gävlessociala liv som umgicks med Ahlgrens och övriga ur societeten.En man som fått Vasaorden för att han satt Gävleskytteförening på fötter.

- Han fick igång verksamheten på Rödjningen,minns Gert.

Pappan tillhörde högsta orden av Frimurarna. MenGert upplevde honom som en hycklare.

- Jag kunde inte använda det ordet eftersom jag intevisste vad det var som barn. Men jag såg tidigt att pappanhade två ansikten, två sätt att vara.

Gerts första danslärare var en rysk dam i Gävle.Hon kom från Riga och hette Irina Thulin. Sedan dess harhan haft 17 ryska lärare.

- De behandlade mig mycket hårt och jag har aldrig förståttvarför. Jag har alltid försökt åstadkommanågot men var aldrig tillräckligt bra, säger han.

Speciellt minns han Eugenia Eduardowa, som dansat förAnna Pavlova. För henne studerade han i Berlin. I klassiskbalett ska man göra glidande rörelser. Gert fuskadeoch hoppade istället.

- Hon avslöjade mig förstås, och det hon sadå har stannat i mitt minne. Att jag skulle betrakta scengolvetsom Rysslands svarta jord, med samma längtan. Sen tilladehon, men det kan du ju inte förstå. Du är ju ingenryss.

Men så har Gert sedan dess betraktat dansgolv, som Rysslandssvarta jord.

Egentligen drömde Gert om att bli skådespelare,ett yrke som pappan inte hade någon förståelseför. Han tyckte att sonen skulle ha ett säkert yrke,tänka på trygghet och inkomst och bli något inomkontorsvärlden.

Han lämnade Gävle 17 år gammal, efter attha blivit relegerad från läroverket i ring L2.

- Jag var allt annat än briljant i skolan. Historia ochbiologi gick väl annan men när det kom till matematikoch språk var jag urusel, berättar han.

Och latin var fullkomligt hopplöst. För att överhuvudtaget klara sig skrev Gert fusklappar. Och blev avslöjad.

Gert fick då åka till Stockholm och bo hos enväninna till mamman som var mycket teaterintresserad ochsom hade alla nummer av tidningen Scenisk konst. Gert lästeoch kunde till slut allt om alla skådespelare och sångaresom varit verksamma i Sverige. Det var en chockad och olyckligyngling som kom till Stockholm. Väninnan berättade attGert inte talade det första året i Stockholm.

Han sökte till Dramatiska teaterns elevskola men kominte in för han hade en norrländsk dialekt. Iställetuppmanades han att ta privatlektioner för några avelevskolans lärare.

Han började ta lektioner för Julia Håkanssonoch han arbetade själv i en studio med sina dans.

En dag i veckan åkte han till Gävle för attge danslektioner för små barn.

- Jag måste ju tjäna pengar.

Han gav dansföreställningar i Sverige, bådei Stockholm och Gävle och hyllades av kritikerna.

- Jag har alltid fått bra kritik i tidningarna, sägerhan.

1939 åkte han, tack vare ett bidrag från HugoMüller i Gävle, Gert var vän till familjens sonBengt, till Brüssel där han fick en guldmedalj i danstävlingenConcour Internationel de la Dance. Och där började Gertsinternationella karriär. Året var 1939 och Gert erbjödsen plats i den världsberömde koreografen Kurt Joos ensemble,vilket var en enorm ära.

Men Gert tvekade. Han ville egentligen inte ingå i enensemble. Han ville göra sina egna program, skapa sina egnakaraktärer. Men publiciteten gjorde att Gert tackade ja.Det hade uppfattats som förmätet att tacka nej tillett sådant erbjudande.

Gert har funderingar kring den svenska karaktären. Vivill gärna tro oss om att vara något extra. Det märkerhan på de elever från Sverige som kommer till hansdramaskola. De tror att de ska kunna göra karriär påengelska scener. Och själv erfor han, när han självkom ut i världen, att han var en mycket liten fisk i en mycketstor damm.

Så Gert lämnade Sverige 1939 och skulle inte återvändaförrän 1946, sedan kriget var slut. Han upplevde detsom en landsförvisning.

- Men kanske lärde jag mig mer på grund av det.

Det var en storslagen turné som planerats. Men pågrund av kriget blev det mesta inställt. Det blev föreställningarpå en rad underliga platser som Cardiff, Cork, Aberdeenoch slutligen Cambridge i december 1939.

Sedan åkte ensemblen till USA för en långturné, från Florida till Seattle.

Gert minns att truppen reste första klass på tåg,bodde på fina hotell och hämtades med taxi till teatrarna.Det var olika scener varje dag, vilken krävde omställning.

Särskilt minns Gert teatern i Chicago. Den var såenormt stor att han kände sig som Tummeliten på scenen.

På grund av kriget fortsatte sedan turnén tillSydamerika, till Montevideo, Rio de Janeiro, Buenos Aires.

Tre gånger fick Gert chansen att därefter åkamed båt till Europa. Olika skäl gjorde att han integick ombord. Vid det ena tillfället hade tullen inte fåttsvar från Tyskland. Och samtliga tre fartyg gick förlorde.

Så Gert blev kvar i Sydamerika. Det var där hanbytte namn från Gert, som var ett feminint namn, till Yatsom uttalades ungefär likadant.

Senare fick Gert veta att Yat betyder gate, grind, pågalliska. Ett passande namn eftersom han har öppnat mångagrindar för sina studenter. Han är för övrigtden ende i England som heter Yat.

Livet i Sydamerika var svårt i början. En manligadansare betraktades där nästan som en prostituerad.Folk vände sig ifrån honom på gatan och ingenville tala med honom.

- Det var förfärligt, väldigt deprimerande.Men jag tog mig igenom det, berättar Yat.

Och även i Brasilien gjorde han sig en imponerande karriär.Han gav föreställningar i operahus och teatrar och hanblev god vän med den svenska familjen Svedelius, som såldesvenskt papper i Brasilien.

Jag kan ana att Yat levde ett äventyrligt liv i Brasilien.Han berättar i förbigående att han sysslade medsvart magi och att han blev ett medium.

- Men det är en lång historia som jag inte kangå in på nu, säger han.

Det var också en verksamhet som han lämnade bakomsig. Att vara ett medium påverkade kroppens muskler likanegativt som droger.

Men nyligen, faktiskt i höstas, när han blev utseddtill hedersdoktor vid universitetet i Göteborg, kom han atttänka på en märkliga händelse i Brasilien.

Det var mot slutet av kriget. En affärsman bad Yat följamed till ett medium, som bodde i en fattig förort till Rio.Yat tvekade, han ville egentligen inte ha något med dethela att göra.

Till slut följde han med men satt kvar i bilen medanaffärsmannen gick in till kvinnan.

Mannen kom tillbaka och sa att mediet hade ett meddelandetill Yat. Så han lät sig övertalas och gick in.Där satt kvinnan vid ett stort bord.

Mer läsning

Annons