Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Yat Malmgren, del 2

Annons
Mannen kom tillbaka och sa att mediet hade ettmeddelande till Yat. Så han lät sig övertalasoch gick in. Där satt kvinnan vid ett stort bord.

Hon sa, jag har ett meddelande till dig. Du kommer att bliberömd.

Yat tänkte, det är väl inte så konstigt.Det är jag redan.

Hon fortsatte, du kommer snart att resa över vatten.Det hoppas jag verkligen, tänkte Yat, som planerade att återvändatill Europa.

Du kommer att göra något helt annat än detdu nu gör och för det kommer du att bli mycket berömd.Och det kommer att hända på en ö.

- Man tänker ju kanske inte på England som en ö.Men i Göteborg insåg jag att hennes budskap var riktigt.Det hade hänt som hon sa.

Det var ett stort ögonblick för Yat att bli äradi Göteborg. Han önskade att familjen, att pappan, skulleha fått veta.

Att han hade ett fotografi av Gert på sitt kontor förvånadehonom mycket.

- Han vägrade alltid att se mig dansa. Inte ens närjag kom tillbaka till Sverige och dansade i Stockholm följdehan med resten av familjen till Stockholm, säger Yat sorgset.

Efter kriget återvände Yat till Europa. Han dansadei Danmark, i Stockholm och i Finland. Kritikerna hyllade honom.Det var meningen att han skulle turnera i Sverige men han fickett erbjudande som han inte kunde motstå. Den sista föreställningenblev alltså på Gävle teater 1946.

Varför slutade han dansa?

Jo, på grund av en olycka. Vid den tiden var han verksami Paris där han dansade klassisk balett och studerade förryska lärare. Han hade faktiskt blivit skickad frånEngland, där han var solist vid The Internatonel Ballet,för att studera vidare under ett år.

- Alla trodde att jag hade talang, att jag var ett såstort löfte. Men de blev alltid besvikna. De förväntadesig mer av mig än jag kunde erbjuda, säger han med glimteni ögat.

Vid det här tillfället var han överarbetad.Han hade dessutom gips om foten. Men någon blev sjuk ochutan repetitioner tvingades han hoppa in i baletten "Svansjön".Han skulle dansa prinsens vän. I slutscenen kommer såprinsessan fram.

- Jag står på knä och var helt oförbereddpå att hon skulle hoppa upp på mig. Han föllihop och ridån gick ner.

Han beskriver det som en silly accident, en dum olycka. Menhan fick höften ur led och har än i dag men frånolyckan. Han har besvär med att ta sig i och ur bilar ochhan står hellre än sitter.

Hans aktiva karriär som dansare var över. Nu väntadepedagogens roll.

I slutet av 50-talet började han undervisa i Englandoch det visade sig vara främst unga skådepselare somville ha hjälp. Och Yat var själv inte så intresseradav att lära ut klassisk baletteknik. Han var intresseradav den psykologiska gestaltningen.

Han hade sin egen studio där han tog emot elever menhan arbetade också med Tony Richardson på Royal Courtteatern. Där träffade han Christopher Fettes, som varskådespelare och som inte bara blev hans assistent utanäven hans livspartner. Det är de två som nu lederDrama Center - Christopher som skolans rektor.

Yat arbetade även med Laurence Olivier på Nationaltheatre när den öppnades. Laurence var Yats privatelevmen han kom även till klasserna vid något tillfälle.

- Han var mycket vänlig och blev min beskyddare.

Yat fortsatte till Central school for speach and drama ochdär blev det konflikt. Yat hade sina egna teorier och dekolliderade med skolans. Han fick sluta undervisa och det leddetill att studenterna revolterade. Det här var i börjanav 60-talet och det blev det första studentupproret i England.

Redan då hade Yat bildat sin skola, men bara påpapperet, tack vare en kvinnlig elev som fascinerades av Yatsteorier om rörelse. Hennes föräldrar tyckte atthan skulle starta en egen skola och pappan, som var revisor, fannlösningen. Eftersom Yat själv saknade pengar skulleman istället göra det hela till en välgörenhetsstiftelse,vilket pappan hjälpte till att göra.

- Det är en av många märkliga händelseri mitt liv.

Så kom det sig att Christopher Fettes och Yat Malmgrenstartade Drama Center i London, i en gammal kyrka i Chalk Farmi norra London.

Där pågår fortfarande verksamheten men närvi träffas har både Yat och Christopher fåttsparken.

Skolan är sedan ett år tillbaka en del av The LondonInstitute, ett universitet med tusentals elever.

- De vill bara tjäna pengar vilket vi aldrig haft sommål. Men vi är en elit, det är det som ärproblemet.

Skolan vill utse en ny rektor. Och Yat är bedrövad.Han kan inte längre planera för framtiden.

Jag pratar med en norsk elev vid skolan, Christian Pedersen,som säger att universitetet sannolikt inte insåg attYat var 85 år gammal och Christopher blott tio åryngre. Båda ser avsevärt yngre ut.

Utan de två portalfigurerna riskerar skolan att förlorasin ställning. Yat är så berömd och eftertraktadsom lärare att många söker sig dit enbart förhans undervisnings skull.

Nu väntar protestmöten och aktioner.

Avgörande för Yats undervisning blev mötetmed den legendariske Rudolf von Laban, en mycket berömd koreografmed egen teknik. Redan första gången de träffadesupplevde Yat att Laban talade till honom på samma nivå.De träffades igen och det ledde till att Yat arbetade medLaban i ett och ett halvt år.

Sen fick Yat sparken.

Av avundsjuka, säger Yat. Det är något somföljt honom i livet. Yat har alltid haft lätt föratt få elever och det har väckt avundsjuka och gjortatt han blivit motarbetad under hela sitt liv.

Även i Sverige drabbades han av avundsjuka och blev motarbetadav en del lärare vid teaterhögskolan i Göteborg,dit han blivit inbjuden att undervisa och där bådeYat och Christopher var verksamma i många år.

Där beskylldes Yat för att hans undervisning varfarlig. Den hade lett till att två studenter hade tagitlivet av sig.

Den kritiken gjorde att Yat slutade samma dag och trots atthan fick en vädjan från Kunglig majestät att återvändaså gjorde han aldrig det.

I dag är det professor Franticek Veres som fortsätterundervisningen i Göteborg. Han kom från Bratislavatill Sverige på ett stipendium och studerade i tvåår vid Drama Center.

Yat hade sin egen teori i början, som han i dag beskriversom primitiv. Efter mötet med Laban, som tänkte i sammabanor som Yat, utvecklade han sin teori, bland annat grundad påJungs psykologi.

Skolan har utbildat skådespelare men även regissöreroch pedagoger som är verksamma i hela världen, som USA,Kanada, Turkiet, Israel, Chile, Skandinavien. Hans teorier fortsätter,även om han själv kommer att bli friställd frånskolan.

Om Christopher, skolans rektor, säger Yat, att det ärhan som är geniet. Själv är han bara "the bricks",tegelstenarna.

Vi börjar bläddra i klippböckerna, därmamma Signe har klistrat in allt som skrevs om sonen.

Var han enda barnet?

Nej, han hade en syster som avskydde honom. Hon var begåvadi språk men fick inte studera vidare eftersom hon var flicka.Hon flyttade utomlands som ung och var bosatt i England tillshon avled. De två hade bara sporadisk kontakt. Det var förstmot slutet som hon accepterade Yat. Han hade också en broder,som han beskriver som familjens svarta får och som förstördeallt för pappan.

Varifrån fick han sin talang?

Han vet inte men berättar att det troligtvis finns mycketjudiskt i honom. Han säger också att han kommit atttänka på att alla roller han skapat antingen har handlatom att vara förtryckare eller att bli förtryckt.

Han berättar barnaminnen. Om hur han såg en fantastiskbok i bokhandeln dagen före julafton. Den blev hans och därlärde han sig hela gamla testamentets olika berättelser.

De kunde han utan och innan när han började i Norraskolan för fröken Lindqvist, som uppmuntrade honom ochsom fick honom att läsa poesi.

Han hade en klasskamrat, en flicka, som fick stora A och kristendom.Själv fick han litet a. Han minns också en underbarlärare i läroverket, Jakobsen, som var prästvigd.Med honom hade han djupa samtal om livet och kristendom.

Han minns också Hallbergs bokhandel, pappa bokhandlarenoch barnen Björn och Kickan. Och Sjöbergs konditori.

Han har besökt Gävle med Christopher och vet attman gjort en tillbyggnad på teatern.

Men hans barndomsminnen är inte lyckliga.

- Det var inget liv för mig. Det var klaustrofobiskt.

Vi bläddrar vidare bland rollbilder.

Där, säger han, är rollen som skrävlaren.Det är en roll ur en saga av Bröderna Grimm. Den påminnermig om pappa.

Så ringer det på dörren. Klockan ärett och taxin väntar. Christopher kommer ner från övervåningenoch tillsammans åker vi iväg, de två föratt undervisa och leda arbetet. Själv blir jag avsläpptvid närmsta busstation. Det är ju tunnelbanestrejk.

- Hälsa Gävle, säger Yat och ler.

Mer läsning

Annons