Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Moto Boy gör musiken till Faust

Han har turnerat runt världen med The Cardigans, gjort barockopera i Värmland, uppträtt framför miljoner tv-tittare och nu gör han musiken till Folkteatern Gävleborgs uppsättning av Faust. Moto Boy, eller Oskar Humlebo som han egentligen heter, gillar kontrasterna.

INFÖR FAUST

Det är full aktivitet i Gasklockorna när GD kommer på besök. Det är drygt en vecka kvar till premiären av Faust den 6 mars och nu måste snart allt sitta. För Oskar Humlebo som gjort musiken till föreställningen innebär det att hela tiden arbeta om musiken när det görs ändringar i pjäsen. Sedan mitten av november har han ägnat tolv timmar om dagen till arbetet borta vid Gasklockorna med ett kort jullov som enda avbrott. Vanligtvis bor Oskar med sin fru på den skånska landsbygden men nu hyr han en lägenhet i centrala Gävle som Folkteatern Gävleborg ordnat åt honom.

– Det är ganska skönt, jag har inte tid att tänka på något annat. Man är helt isolerad eftersom det här är ett så otroligt fokuskrävande jobb, säger Oskar.

Han är inte helt obekant med Gävle som stad. Han är uppvuxen i Hälsingland i orter som Hudiksvall och Bollnäs. Sina två sista år på gymnasiet spenderade han på Vasaskolans jazzlinje i Gävle, men han säger att han inte minns så mycket från den tiden mer än att han och några kompisar gjorde ett misslyckat försök att tända eld på Gävlebocken en gång. Arbetet med Faust innebär att han nu kommit väldigt nära sin familj.

– Nu åker jag till Hudiksvall varje helg medan jag jobbar med Faust. Så mycket som jag varit där nu har jag inte varit sedan jag var tonåring. Det är gulligt med de där städerna, var jag än tittar så påminner platsen om något minne från när jag växte upp där. Det var mycket med de där platserna som man tog förgivet då, men när man ser på det nu så är de ändå rätt udda, om man jämför med någon som växte upp i exempelvis Paris.

Hur har uppväxten där påverkat din musik tror du?

– Folkmusiken fanns ju alltid där i blodet. Sen är det skitkallt och mörkt, därför finns det en melankoli i melodierna.

För två år sedan hörde Folkteatern Gävleborg av sig till Oskar Humlebo om att göra musiken till deras uppsättning av Johann Wolfgang von Goethes tragedi "Faust". De ville ha något mörkt och vackert och hade hört musiken som Oskar hade gjort till Göteborgs Stadsteaters dramatisering av Michal Witkowskis roman "Lubiewo - Kärleksön" 2012. När han insåg att han skulle få skriva musik till en hel symfoniorkester, nämligen Gävle Symfoniorkester, tackade han ja direkt trots att han inte hade någon vidare koll på historien.

– Jag hade ingen relation alls till Faust innan. Jag hade inte läst den utan kände bara till att det är en gammal tysk bok om att sälja sin själ till djävulen. Nu när jag läst och jobbat med den så inser jag ju att det är en historia som är helt syrad. Den får Alice i underlandet att framstå som en folkölskväll i jämförelse.

Hur tänkte du när du började jobba med musiken till Faust?

– Det första jag gjorde rent musikaliskt var det som till slut blev ledmotivet till pjäsen. Det kan nog bero på att idén jag hade redan från början för musiken passade så bra in på pjäsen. Det skulle vara mörkt och vackert men inte för abstrakt. Det är inte deppig musik, utan mer ett romantiskt mörker med en cinematisk touch. Det här är ju heller inte konsertmusik, musiken är ju underordnad teatern och ska inte tränga sig före. Det har handlat mycket om att skapa ljudeffekter och stämningar.

Att jobba med ett sådant här stort teaterprojekt har inneburit många nya utmaningar för Oskar som vanligtvis gör popmusik under namnet Moto Boy. Förutom skapandet av musiken till pjäsen så har även en skådespelarroll i pjäsen.

– Det är inte helt klart vad jag har för roll än, men jag kan avslöja att jag kommer att hänga i taket i en klänning. När jag var med i pjäsen på Göteborgs Stadsteater hade jag inte några repliker, det har jag nu. Skådespel skrämmer skiten ur mig, men ge mig en mikrofon och en gitarr och jag kan spela framför miljoner människor.

Vilket ju är precis vad Oskar gjort! I finalen av Melodifestivalen 2009 framförde han och Charlotte Perrelli hennes vinnande bidrag "Hero" från året innan. Då uppgick tittarsiffrorna till 3,5 miljoner.

– Det var skitkul faktiskt. Det är ju ett jättestort spektakel, inte direkt någon musiktävling. Jag fick hålla tvångstankarna i schack för att inte säga någonting dumt inför alla tv-tittare. Det är ju såklart en fantastisk exponering men det är synd att det bara är det som folk känner igen mig för nu. Jag har gjort mycket bättre grejer men det där når ut till så många och flera vill höra mig göra låten på mina spelningar. Perelli är fantastisk och det var jättekul att vara med men man ska inte ta det på för stort allvar.

Nu ska han göra 19 föreställningar i Gasklockorna med start den 6 mars fram till den 11 april. Sen ska Oskar ha lite ledigt innan han ska iväg på nästa äventyr: turné med The Cardigans, där han sedan tre år tillbaka hoppat in som gitarrist i stället för Peter Svensson.

– Från början var det bara tänkt att det skulle bli en turné men det har varit fantastiskt roligt och vi har gillat varandra så det har fortsatt. Det är sinnessjukt kul att åka med och bocka av pojkdrömmen att åka limousine och spela på arenor inför flera tusen åskådare.

– Det är kontrasten mellan det där och vad jag gör nu i Gasklockorna som jag tycker om. Jag gillar dynamiken i att göra flera olika saker. Man lever så kort, gör man bara pop blir man rätt less på det, och skulle jag bara göra sånt här så skulle det också bli tråkigt. Jag har spelat in en skiva i Berlin, turnerat med The Cardigans och sjungit barockopera i Värmland. Man utvecklas av att göra olika saker, det är det som är kul. När jag växte upp var det likadant, jag var aldrig med i ett gäng, utan jag hängde med flera gäng, precis som nu.