Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moderna bilar mycket säkrare

Annons

Bilarna har blivit dramatiskt mycket säkrare de senaste 30 åren. Trafikforskaren Anders Kullgren på Folksam har undersökt ett mycket stort antal bilolyckor från 1980 och framåt.

Hans slutsats är att chansen att överleva i en bil tillverkad efter 2000 är 90 procent högre jämfört med olyckor i en bil från det tidiga 1980-talet. Om man i stället tittar på risken för invaliditet är risken 40 procent högre i 80-talsbilen jämfört med en från 2000-talet.

Små äldre bilar är mycket farligare än litet större. Den som åker omkring i en Volvo 245 från åren runt 1980 löper betydligt mindre risk att dö eller invalidiseras vid en olycka än den som sitter i en VW Golf från samma tidsperiod.

I dag har skillnaderna i säkerhet mellan stora och små bilar krympt kraftigt. De små har nästan kommit ikapp men när en tung bil krockar med en lätt är det i slutänden ändå fysikens lagar som gäller. Med det menar jag att en tung bil har fördel mot en som är lättare.

Bilarnas har blivit mycket bättre på att skydda såväl åkande i bilen som gående som råkar komma i vägen för bilen. Krockkuddar, bättre stolar, bältespåminnare och mycket annat. Och numera har nästan alla nya bilar som säljs i Sverige ESP, antisladdsystem.

Med antisladd är risken att hamna i en olycka i vinterföre bara ungefär hälften så stor som i en bil utan ESP. Volvos reklam för nya XC60 är klockren. Den påstår nämligen att säkraste sättet att klara sig från en krock är att aldrig råka ut för någon. Det är sällan man kan instämma så utan förbehåll i påståendena i reklam för bilar.

Jag har inte nämnt bilens viktigaste detalj för att klara en olycka – bilbältet. Fortfarande gäller att bältet är den överlägset största enskilda säkerhetsdetaljen i en bil.

Min berättelse för en vecka sedan om undantaget från regeln om bilbältets förträfflighet ledde till en del kommentarer. Och jag fick även en påringning från en Gävlebo som också överlevt en krasch därför att bältet hängde oanvänt.

Den som ringde heter Kurt Sjödin. Även hans olycka skedde för flera decennier sedan. Året var 1976. Bilarna då var väl inte så mycket säkrare än åtta år tidigare, däremot var inte hans bil av plast.

Olyckan inträffade vid Katrineholm mellan Gävle och Hamrångefjärden på dåvarande E4. Kurt var i färd med att köra om en långtradare när ena bakdäcket exploderade. Bilen sladdade våldsamt och hakade fast i långsidan på tradaren. Han hamnade på sjukhus med rejäla skador i magen men vid liv.

”Om jag suttit fast i stolen hade jag inte överlevt”, säger han och stödjer sig på en bild han har kvar av vraket. Vi är alltså två levande exempel på att bältesfusk/glömska kan vara positivt i en olycka. Men helt klart är motsatsen oändligt mycket mer sannolikt.

Därför åker jag sedan sommaren 1968 i princip inte en meter utan bälte. Det tror jag inte Kurt Sjödin gör heller.

Mer läsning

Annons