Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helproffsig show i Millers anda

/
  • Jan Slottenäs kan sin Miller. Storbandsledaren och trombonisten i förgrunden bjöd på en show i toppklass.

Trombonisten och orkester­ledaren Glenn Millers musik fortsätter att leva trots att det är över 66 år sen som det plan som han färdades med lämnade London för destination Paris spårlöst försvann.

Annons

Han var vid den tiden stationerad i London med uppgift att med sitt band underhålla amerikanska soldater.

Millers musik har fått många uppföljare och trombonisten Jan Slottenäs, som i många år lett ett Millerinspirerat storband, har nu rätt att i Skandinavien stoltsera med namnet The World Famous Glenn Miller Orchestra. Därmed har orkestern också tillgång till de arrangemang som originalbandet hade i repertoaren. Det var därifrån söndagens program skickligt vaskats fram. Inför en stor publik bjöd bandet på både välkända melodier och inte alltför kända ur den enorma notmapp som Miller lämnade efter sig med eller utan sånginslag.

Sången var en viktig del i Millers koncept och i föreställningen som var en kopia på orkesterns medverkan i CBS radiosändningar från december 1938 fram till september 1942 på såväl den östra som västra amerikanska kusten. Tre dagar i veckan sändes showen. Allt var sponsrat av en cigarettillverkare, därav seriens namn Chesterfield Show With The Glenn Miller Orchestra.

Det var en fullödig insikt i Millers musik som orkestern levererade. Visst presenterades många av Millers hits som ”Serenade In Blue”, ”At Last” och ”Moonlight Serenade”. Men det dök även upp mindre kända tolkningar av melodier som ”Body And Soul”, Beethovens ”Månskenssonat” och bandets version av Baises ”One O’Clock Jump”. Ibland spelade man även potpurrier som Miller satt samman.

Orkestern var verkligen samspelt och där de olika sektionerna gav arrangemangen ett fullödigt utförande. Saxsektionen var lysande med solister som altsaxofonisterna och klarinettisterna Klas Lindqvist och Björn Jansson. Härligt tenorspel kom från Årsunda-sonen Klas Toresson, som även visade sin sångkonst, och Fredrik Lindborg. Bra klarinett spelade också Anders Sjögren. Bandets eleganta och roliga scenarbete värme gav pluspoäng. Så här gör man en jazzshow som sitter kvar i minnet. Faktiskt ljusår från de töntiga shower och scenprogram som banden från Stockholm drog ut på landsorten med på femtiotalet. Här var bandet toppriggat och publikmedvetet och man hade kul på scenen. Slutfacit en återblick som gladde och värmde.

Göran Olsson

Annons