Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Markus Berjlund

/

Annons

När annars ganska mörksinta artister bejakar sina ljusare sidor blir det ofta bra. Som Bruce Springsteens ”Born to Run” och Ulf Lundells ”Kär och galen”. Den sistnämnda har en direkt koppling till ”Hunden heter Happy” genom Olle Nyberg på dragspel som spelade piano på Ulf Lundells skiva.
Man får också samma sköna deppig-artist-på-grönbete-känsla. Plötsligt skiter Markus Berjlund i idyllfobin och alla rädslor för att det ska låta löjligt och släpper bara på. Kombinerat med en ambitiös produktion mynnar det ut i ett album utan några egentliga svaga punkter.
Allra bäst är Staffan Hellstrand-duetten ”Vit Mercedes”, som förtjänar att bli en klassiker.
ANDREAS JAKOBSSON

Mer läsning

Annons