Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musikens makt är stor

/

Annons

Han var fjorton, kanske femton år när han hörde Beethovens nia för allra första gången, i kyrkan hemma i Alfta. Det var i början av 50-talet, Gunnar Staern var chefdirigent för Gävle symfoniorkester. Eller rättare sagt, han var kapellmästare för Gävleborgs läns symfoniorkester, som då bestod av blott 28 musiker.

Körerna var lokala och den unge Gustaf Sjökvist, vars pappa var organist i kyrkan fick en upplevelse han aldrig skulle glömma.

Nu sitter han i dirigentrummet i Gävle konserthus. I dag, lördag, ska han dirigera Beethovens stora nionde symfoni igen. Han har gjort det många gånger och alltid har det varit speciellt.

Musiken förstås, Beethovens verk som var så nyskapande. Aldrig tidigare hade en kompositör använt sig av en kör i en symfoni. Men den behövdes, säger Gustaf, för att uttrycka allt han vill förmedla med sin musik.

– Det här verket är kulmen av en fantastisk tonsättares verk. Han skrev en symfoni som var 70 minuter lång vid en tid då de flesta symfonier tog högst 30 minuter. Och även om inte texten i sig är litterärt avancerad så har den en andlig dimension, utan att vara religiös. Den talar om att det måste finnas något under himlen. Anar du? säger texten.

Nian är ett oerhört krävande verk, för musikerna, för solisterna, för körsångarna, som får hoppa i oktaverna och sjunga svagt i höga lägen, vilken nästan är omöjligt. Och inte minst för dirigenten.

– Det är ett verk som berör mig och som man inte kan göra så ofta, säger han.

Jag undrar om han nu gör verket som ett slags bokslut här i Gävle.

Han svarar nej. Han hoppas få återkomma som dirigent för Gävleorkestern.

Ändå står han inför ett bokslut. Den första juli slutar Gustaf Sjökvist som domkyrkoorganist i Storkyrkan i Stockholm. Den enda fasta tjänst han haft. Ett av hans första uppdrag att organisera musiken till gammelkungens begravning som ägde rum 1973.

Tidigare i år hade han ansvaret för musiken till Victoria och Daniels bröllop. Ett stimulerande uppdrag, inte minst för att både Victoria och Daniel var så engagerade och ville välja personlig musik. De träffades många gånger och Gustaf och Daniel hann även diskutera förhållandet mellan Gästrikland och Hälsingland.

Att börja sitt yrkesliv med en kunglig begravning och avsluta med ett kungligt bröllop kanske är betecknande för Gustafs tjänstgöring. Han har ofta stått i rampljuset, i alla år till exempel vid nyårsfirandet i TV på Skansen.

Körer har varit en stor del av Gustafs yrkesliv. Nu lämnar han Storkyrkans kör som han gjorde en avskedsturné med i höstas, till Hälsingland och Gävle.

Symfonikören i Gävle, som han startade 1981 lämnade han redan 1998. Sedan dess har kören haft många ledare och är nu långt ifrån den kör på 60 sångare som när den var som störst.

Det kan kanske kännas sorgligt för starten av just den kören var lustfylld för Gustaf. Då, i skiftet mellan 1980 och 1981 pratade orkesterns intendent Gert Norén och Gustaf om behovet av en kör till orkestern.

– Gävle och Gävleborg var en vit fläck på körkartan och det var egentligen märkligt eftersom det funnits så stora körlegender i Gävle, som Gottfrid Berg och Gunnar Thyrestam, säger Gustaf.

Men så var det.

Kören startade, med provsjungningar och korister från hela länet.

Nu ser Gustaf med glädje tillbaka på den tiden när han varje fredag satte sig i bilen i Stockholm för att köra, fram och tillbaka, till repetitioner med kören i Gävle.

Han minns det oerhört stimulerande samarbetet med Gert Norén som resulterade i kanske hundra konserter, i teatern med Christmas Carols, på biblioteket, framför allt i Heliga Trefaldighetskyrkan i Gävle och Storkyrkan i Stockholm där de stora körverken framfördes. Men det allra största minnet var framförandet av Benjamin Brittens ”War Requiem” med Gävleorkestern och Dubrovniks symfoniorkester och med solister som Håkan Hagegård. Det blev en oförglömlig upplevelse för alla. Tre konserter inför fulla hus, i Gavlerinken, Berwaldhallen och Kopparlunden i Västerås. Där bevisade Gert Norén och Stefan Lundquist, chef för Musik Gävleborg, att ingenting är omöjligt.

Nu har det gått några år sedan Gustaf senast ledde Gävle symfoniorkester. Han konstaterar att det har skett en föryngring av musikerna, att attityden nu är ytterst professionell.

Han konstaterar också att Gävle alltid legat i framkant när det gäller att engagera dirigenter. Här i Gävle dirigerade Esa-Pekka Salonen för första gången i Sverige, liksom Eri Klas som blev chefdirigent för Operan i Stockholm. Flera namn har följt, senast Robin Ticciati och nu Christian Vásques från El sistema rörelsen i Venezuela.

– Man har vågat prova unga dirigenter som sedan blivit stora namn, säger Gustaf med beundran.

Vi pratar också om Gävle symfonikör som nu är en spillra av vad den tidigare var och som kämpar för att överleva.

Här kommer Gustaf med ett överraskande uttalande.

Nu när han snart är pensionär och därmed friare förfogar över sin tid skulle han kunna tänka sig att bygga upp Symfonikören på nytt. Starta från början. Men bara under förutsättning att orkestern och Konserthusets administration är intresserade till 100 procent. En symfoniorkester behöver en kör, det är hans övertygelse.

Han kommer att fortsätta att frilansa och han kommer även att fortsätta leda sin Kammarkör och Bayerska radions kör, som han lett i många år.

Vi pratar också om musikens makt och mot slutet av vårt samtal kommer vi in på Beethovens nionde symfoni igen.

För fyra år sedan blev Gustaf sjuk. Han fick lungcancer och det var en omvälvande upplevelse. Att han överlevde säger han kanske berodde på att han aldrig slutade arbeta med musik.

Det året klarade han inte av att göra de traditionella julkonserterna med Händels Messias i Storkyrkan.

Men vid nyårskonserten dirigerade han Beethovens nia. Det var det stora provet. Skulle han orka?

Det gjorde han.

Musikens makt är stor, konstaterar Gustaf Sjökvist.

 Kerstin Monk

 

I konserthuset i Gävle dirigerar Gustaf Sjökvist Beethovens nionde symfoni med Gävle symfoniorkester, Storkyrkans kör och Symfonikören och solisterna Marianne Hellgren Staykov, sopran, Maria Forsström, alt, Mats Carlsson, tenor och Marcus Jupither, bas.

Mer läsning

Annons