Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Potential finns, men vässa uttrycket!

/
  • Mattias Ericsson på CC-puben. Melodikänslan var på plats och ibland blixtrade det till i textväg också.
  • Mattias Ericsson. En åtskrivare som svensklärarna gillar, som försöker skildra sin nutid i stället för att bara använda en massa fräsiga ord.
  • Gävlesonen Mattias Ericsson och Flee har spelat ihop i mer än fem år.

Gävlesonen Mattias Ericsson och Flee har spelat ihop i mer än fem år. De rör sig i en klassisk svensk tradition, där man gör berättande och betraktande sånger om samhällsvardagssaker.

Annons

Jag behöver inte droppa några namn men det går ibland tretton på dussinet i genren som Mattias Ericsson representerar.

Mattias är en sån låtskrivare som svensklärarna gillar, som försöker skildra sin nutid i stället för att bara använda en massa fräsiga ord.

Bandet har gjort försök på Svensktoppen nästa och bör nog försöka igen när de vässat till sig lite grann, för potential finns. Vad Mattias bör göra är att försöka vässa sitt uttryck lite, bli mer personlig och inte så allmängiltig för idag är det ibland snubblande nära banaliteter (men det tycker jag ju om Winnerbäck också), våga utgå från ditt eget liv, skriv om det som ligger dig närmast. Mer kött och potatisprosa.

Musikaliskt är det lättsam melodisk pop, tyvärr led konserten lite av att de tunga pukslagen var mycket högre än gitarrerna. Men melodikänslan var på plats och ibland blixtrade det till i textväg också.

"Samhällets fiende" och avslutande "Sångerna tystnade" med raderna "nu släcker de snart de på scen, dina drömmar har blivit för stora, ingen minns vem du var, ingen minns vilken låt som var bra" var riktigt vassa. Ska bli intressant att höra vad detta kan bli i framtiden.

Mer läsning

Annons