Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Veronica Maggio

/

Annons

Och jag lyssnar på Veronica Maggio. I bilen, på tunnelbanan, på cykeln, på tåget. Intensivt och passivt. Och det låter bra i alla lägen och i alla rörelser. Vårens kanske mest efterlängtade skivsläpp infriar, Veronica Maggio levererar.

Tillsammans med producenten Christian Waltz har hon i en sällsynt harmonisk symbios lyckats uppfinna sig själv på nytt utan att lämna det som en gång fick henne att slå igenom.

Bäst är skivans första hälft och kanske allra bäst är inledande titelspåret ”Satan i gatan”. En fint förpackad replik till tidigare pojkvännen och producenten Oskar Linnros megahit ”Från och med du”. En låt med helt klart samma hitpotential.

Efter ett par klockrena inledande spår stannar skivan upp någonstans på mitten och tampar bitvis i tempo. Tyvärr. Låtar som ”Inga kläder” och ”Lördagen den femtonde mars” är helt okej men tillhör knappast hennes starkaste låtar.

Det är rätt sällan man får ett album i sin hand som känns som en genomarbetad produkt från början till slut. Duon Maggio/Waltz tycks ha utvecklat en tanke, en slags struktur för hur de ville att helheten skulle låta och sedan noggrant genomfört den. Det låter kanske lite tråkigt att prata om kreativt arbete som strukturellt och planerat men det är oftast då det blir som bäst.

NIKLAS KJELLBERG

Mer läsning

Annons