Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Några tankar om arbetslöshet

Annons

Den som förlorar sitt arbete hamnar ofta i sorg däröver. Tid för att bearbeta sorgen är nödvändig, det borde vara självklart men tyvärr inte. I stället blir man misstrodd och marginaliserad. Sedan får man höra att om man verkligen vill ha ett jobb så får man ett. Detta är ju underbart att höra då ens självkänsla och självförtroende redan ligger på minus.

Arbetslivscoachning vad är det? Självklart borde det vara att man stöttar, hjälper folk. Men att läsa av, att lyssna och försöka förstå människor har man inte tid med. Kanske vill man inte heller då man ofta har fördomar och en förutfattad mening om de arbetslösa man möter.

Arbetsmarknaden förändras ständigt men man lägger hela skulden på den arbetslöse. Inte någon människa kan räcka enda fram jämt.

Empati borde vara ett grundläggande incitament om man vill arbeta med att hjälpa folk. Inte köpande och säljande av tjänster för att få en fin statistik.

Inte gör det väl ont att hjälpa en medmänniska...

Mats Lundby

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare