Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

När mörkret faller

Annons

Släck ljuset och visa ditt klimatengagemang är budskapet Världsnaturfonden har spridit under de senaste åren – och allt fler lyssnar. Målet är att ”sända en signal till världens makthavare att de vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn i december ska våga fatta de beslut som krävs för en framtid på jorden”.

Namnkunniga förespråkare har nappat på idén; FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon agerar språkrör och Sveriges miljöminister Andreas Carlgren har skrivit brev till kommuner och landsting med samma budskap.

Nu på lördag den 28 mars kommer miljontals människor, företag och organisationer i drygt 80 länder att delta i ”Earth hour” mellan halv nio och halv tio på kvällen. I Sverige har drygt 90 kommuner - där Gävle ingår - omkring 500 företag, 130 organisationer, 400 skolor och tusentals privatpersoner anmält sig. Den globala manifestationen börjar på Nya Zeeland och slutar i Alaska.

Här i Gävle kommer elbelysningen runt torget att släckas ned i något som kallas ”Mystimme på Stortorget”, där underhållning, levande ljus och tilltugg ingår. Fasadbelysningarna på Rådhuset och Stadsbiblioteket samt belysningen i vattenfallet i Gavleån och på Änglarna i Stadsträdgården släcks även ned och den samlade energibesparingen mäts av Gävle Energi

Syftet är utan tvekan gott. Det är numera få som tvivlar på allvaret i klimathotet. Men vad är en opinionsyttring av det här slaget värd egentligen? Är ”Earth Hour” en viktig manifestation eller ett meningslöst jippo? Det rimliga svaret är: det beror på hur timmen används.

Visst kan symbolhandlingar påverka politiken. Att miljontals människor världen över samlas i en gemensam manifestation för en bättre klimatpolitik är i grunden något positivt. I bästa fall kan det leda till att klimatfrågan lyfts ytterligare och att medvetenheten ökar hos beslutsfattare så att de känner stöd för en framåtsyftande klimatpolitik.

Men det finns också nackdelar. Att släcka lamporna i en timme har ingen egentlig praktisk betydelse för utsläppen av växthusgaser, om det så skulle göras över hela världen. Snarare kan det vara ett problem om miljontals människor dövar sina dåliga samveten med stearinljus på lördagen, om de sedan fortsätter leva som vanligt på söndagen. En del kritiker kallar fenomenet för ”miljöteater”; synliga handlingar som stillar samvetet men som påverkar miljön föga.

Idén att koppla klimatfrågan till släckta lampor är också tveksam. Det är inte mörker och inaktivitet som kommer att rädda klimatet – utan snarare forskning och upplysning.

Så kort sagt: släck gärna ljuset på lördag kväll. Men gör det inte för att lätta ditt samvete, utan använd i så fall timmen till eftertanke. Det finns mycket var och en kan göra för att bidra till ett mer hållbart samhälle – att då och då cykla till jobbet, se över energiförbrukningen i hemmet eller äta mindre nötkött. Om målet är att rädda klimatet betyder många små ansträngningar betydligt mer än en gigantisk manifestation.