Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”När våra ungdomar blir drömlösa, då blir jag riktigt orolig”

Ida Karlberg Gidlund, rektor för Milboskolan är nominerad och har chansen att utses till Framtidens kvinnliga ledare av chefsorganisationen Ledarna och karriärnätverket Shortcut. Hon finns med bland 75 kvinnor som nominerats, liksom Ingrid Larsby Arvered, som arbetar på Sandvik. Den 12 maj publiceras vinnaren.

Annons

Hon var kanske tio år och aktiv simmare hemma i Järfälla. Så hörde hon talas om en flicka som mobbades i en annan simklubb och som ville komma och simma i Järfälla simsällskap i stället. Jag ska ringa till den flickan, tänkte Ida. Sagt och gjort. Hon ringde och hälsade den nya flickan välkommen.

Det ledde till att de två blev goda vänner och tränade tillsammans.

Ida kom med bussen, Therese med pendeltåget och sista biten hade de sällskap till simträningen.

En dag sa Therese något som Ida aldrig har glömt. Hon sa, vet du vad, en dag tänker jag vara världens bästa simmare. Jag kommer att ha fullt med sponsorer och jag kommer att vara bäst. Det har jag bestämt mig för.

Oj, tänkte Ida. Vilken vision, vilket fantastiskt mål och vilken beslutsamhet.

Så gick åren, flickorna fortsatte att simma men när Ida blev runt 17 slutade hon och gav all sin kraft till skolan.

Therese däremot fortsatte. Hon heter Alshammar och visst blev hon världsmästare.

Therese var en enorm talang, men en gång slog Ida Therese, på 800 meter frisim. Där hade hon kanske en fördel mot Therese som är en sprinter.

Att drömma och ha visioner och att sätta upp mål i livet, det är viktigt, insåg Ida redan då och i dag fortsätter hon dela med sig av den insikten, till sina kolleger och inte minst, till eleverna i skolan.

Hon var rekordung när hon utsågs till rektor för Milboskolan i Hille, bara 30 år och har gjort en snabb karriär.

– Jag har alltid tyckt om att vara med människor och har alltid velat jobba med folk. Jag tycker om att uppmuntra människor och det kan man göra som lärare. När jag hade gått ut gymnasiet valde jag att läsa biologi och geografi. Jag var litet osäker i början om jag hade valt rätt forum. Men jag höll ut. Min första skola var Perslundaskolan i Ockelbo men det blev bara en blixtvisit, för sen blev jag gravid med Noah. Jag kom till Gävle på grund av kärleken till Lars.

– Han gjorde sin militärtjänstgöring som brandman på Bromma flygplats och jag ledde gympapass för dem. Efter min föräldraledighet började jag jobba på Komvux i Sandviken och då kände jag ännu mer att jag trivdes. Det som är fascinerande med Komvux-elever är att de ofta inte har någon positiv bild av grundskolan. Jag mötte vuxna med dåligt självförtroende och att få vara med och se dem uppleva att de kunde och kunde bra, det var fascinerande. Att se dem växa som människor gav mig en kick och mersmak. Många av dem har satt spår hos mig.

– Nej, det gjorde jag inte. Men deras romans är fantastisk, tycker jag, speciellt i vår tid, med kriser hela tiden. Att då få se ett ungt par berätta om sin kärlek och dessutom glittra, som Victoria gjorde, det är fantastiskt.

– Ja, under mina drygt fyra år på Komvux i Sandviken insåg jag att jag tyckte om att jobba med övergripande frågor, om utveckling av undervisningen för att nå målen. En del av min tjänst innebar att vara arbetslagledare och det tyckte jag var spännande. Jag var sugen på en utmaning och sökte jobbet när jag såg annonsen. Jag trodde att jag skulle ha modet att klara av det.

– Ja, det är sånt som jag måste kunna hantera. Ibland blir det slagsmål. Då är många inblandade och det är många känslor. Föräldrar ska kunna känna sig trygga när de lämnar sina barn i skolan, så står det i våra styrdokument. Det gick bra till slut. Det handlar om att lösa konflikter, helt enkelt.

– Jag blev jätteglad. Skolan är fantastiskt bra i dag, tycker jag. Men ibland syns inte det och det har jag försökt jobba med. Jag har jobbat hårt med att lyfta fram det positiva. Men visst finns det mycket som kan utvecklas också och vi kan bli bättre. Jag är litet av ett udda får som rektor med min ålder. När jag var på en skolledarkongress i Göteborg pratade man om nästa generation, 80-talisterna som framtidens rektorer. Det är ju nästan min ålder. Jag var absolut yngst på den kongressen.

– Ja, jag försöker jobba med det. Det är viktigt att lyfta fram det som är positivt. Det är spännande att Gävle vågade utse mig till rektor och lyfta fram unga tjejer. Jag var ju ett oprövat kort.

– Ja, det en tuff uppgift för skolan. Årskullarna är ju olika stora. Ibland föds det många barn vilket leder till toppar. Sen kommer dalar där det inte finns tillräckligt med elevunderlag. Sen har vi många friskolor i Gävle. Det är ingen rolig situation men det är nödvändigt. Och tufft. Det leder till livskriser för människor.

– Det var oerhört givande och gav mig flera tankeställare. Vi besökte en skola för femåringar där alla kunde läsa, till exempel. Vi besökte både områden som var bra och som var mindre bra.

– Det som är bäst är att de har tydliga mål och visioner. De är duktiga på att uppmuntra, både personal och elever. Det finns ingen Jante i USA. Jag fick vara med på möten och såg hur duktiga de var på att lyfta medarbetare och kolleger. Jag tänker speciellt på ett begrepp som de har där, ”go and make us proud”. De menar att om du lyckas, då har du gjort även oss stolta. Det vill jag se mer av i svensk skola. Att det handlar om ett lagarbete där man kan glädjas åt varandras framgångar. Vi måste jobba med att få bort avundsjuka och Jante.

– Ja, att vissa elever kan komma i kläm i ett sådant system. De är ju så tävlingsinriktade. Där drillar man sina barn tidigt till att vinna. Det finns barn som inte mår bra av att ständigt pressas så hårt. Det är inte en skola för alla, som vi har i Sverige. Det är vår styrka.

– Det är en utmaning, tycker jag. Vi är väldigt duktiga på att jobba med elever som har svårigheter. Men vi tappar lätt spjutspetsarna och där måste vi bli bättre. Vi behöver entreprenörer i dag.

– Jag vill jobba med entreprenörskap. Att uppmuntra och bejaka eleverna i deras intressen. Att vi hejar på dem. Världen är stor i dag och det är viktigt att uppmuntra eleverna att våga. Att utmana och utrusta dem. Det behöver vi bli bättre på. Det kan man nå med större elevinflytande där de får möjlighet att påverka.

– Ja, det är viktigt att få drömma. Det är inte alla som vågar drömma. När våra ungdomar blir drömlösa, då blir jag riktigt orolig.

– Forskning visar att oavsett när man lär sig läsa så är man på samma nivå när man är tio-elva år. Men jag tycker det är viktigt att man tar vara på femåringarnas iver. Deras glöd. De är väldigt nyfikna.

– Ja, förre utrikesministern i USA, Condolezza Rice, inspirerar mig mycket, en fantastisk kvinna som var väldigt målmedveten och hade visioner för sitt liv. En annan person är Steve Jobs, grundaren av Apple. Det inspirationstal som han höll på Stanforduniverstietet 2005 och som finns på Youtube är fantastiskt. Han talar om hur viktigt det är att följa sitt hjärta. En tredje förebild är Liza Marklund. Hon jobbar mycket med att kvinnor ska ha möjligheter i samhället i dag och stötta varandra som kvinnor. Det har jag tagit fasta på, att bygga nätverk och stötta andra kvinnor.

– Att leva ett liv med mål. Att vara med och skapa något med inneboende värden. Kanske utgöra skillnaden för några av ens medmänniskor. Det behöver inte vara stora saker utan även små, som mitt samtal till Therese Alshammar.

– Alltid uppmuntrande och se möjligheter.

– Jag vill att min familj mår bra och är frisk. Att jag får vara med och prata om drömmar. Jag tycker också om att föreläsa och hoppas få göra det, om drömmar, visioner, förebilder och ledarskap.