Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nils är stjärnkock i New York

- De vanligaste felen folk gör hemma vid spisen är att använda för höga temperaturer, vända köttet för sällan, och inte smaka på olika saker sida vid sida. Det säger Nils Norén, stjärnkock i New York.

Annons

Hans favoritkök är det malaysiska. Men när han nu hälsar på hemma i Gävle blir det stekt strömming och lösviktsgodis.
– Jag jobbar med min hobby. Även när jag är ledig handlar det mesta om mat.

Karriären har gått spikrakt uppåt sedan stjärnkocken Nils Norén lämnade Gävle. Hans meritlista kan göras lång. Den första köksmästare som bossade över honom var ingen mindre än Melker Andersson på restaurangen L'escargot i Stockholm. Därefter jobbade han på KB, en av de äldsta kända restaurangerna i Sverige. Därifrån bar det, tillsammans med Marcus Samuelsson, av mot den välrenommerade restaurangen Aquavit i New York. Förra veckan syntes han även på TV i USA som en av de tävlande i Top Chef Masters. Där tävlar fyra kockar i varje TV-program för välgörenhet.
– Jag kom jag kom tvåa i min omgång, tyvärr, så jag gick inte vidare. Men det kanske var tur, för jag hade inte haft tid med något mer, säger Nils.

Han har fullt upp med att driva French Culinary Institute i SoHo. En prestigefylld kockskola som har ungefär 2000 elever per år. Där finns utbildningar i allt från matlagning och konditori, till restaurangmanagement och matjournalistik. Nils är ansvarig för alla program.
– Det är som att vara mer än rektor, berättar han.

Han undervisar i "food technology", som handlar om teknik och utrustning. De senaste åren har mycket teknik inom matlagningen förändrats. Nils gör numera egen nötolja i en centrifug, tillverkar genomskinlig apelsinjuice med gelatin, och pocherar ett ägg på exakt 63.5 grader i 1 timme och 15 minuter.
Dessutom åker han runt och föreläser och demonstrerar produkter i hela USA. Och så konsulterar han ganska mycket. Han har bland annat designat en kockskola åt irländska staten, men även varit med och utvecklat skolor i Brasilien, Barbados och Italien.

Med femton minuters promenad till jobbet bor Nils i en lägenhet på gränsen mellan Chinatown och Lower East Side. I ett kvarter med enbart kineser. Någon gata upp har han de gamla judiska kvarteren, och bara ett kvarter ner är allt puertoricanskt. Han berättar att folk i USA går ut och äter på ett helt annat sätt än i Sverige, och att matkulturen inte heller är densamma.
– Även fast du har samma råvaror kan du inte göra samma mat där borta. Svensk färskpotatis, till exempel. Både potatisen och dillen smakar annorlunda.

Sedan han för första gången lämnade Gävle 1995 har han inte bott här mer än tre-fyra år. Och om man bortser från en snabbvisit på tre dagar har han inte varit i Sverige på åtta år, så det gäller för honom att nu passa på och försöka njuta av så mycket svensk mat som möjligt.
– Jag saknar färsk strömming. Det älskar jag. Och i går fick jag isterband och sillpudding. När folk kommer och hälsar på brukar jag alltid be dem ta med sig godis, ostbågar och chips. Alla på jobbet gillar svenskt godis. När jag åker tillbaka ska jag ta med flera kilo!

I höst ska Nils åka en vecka till Italien. Sedan kanske det blir en tur till Kina. Och så ska han delta på Star Chef, en av de största konferenserna i världen för folk i restaurangbranschen. Dessutom har han precis startat en blogg tillsammans med en kompis, och håller på att sätta ihop en kokbok inspirerad av Time-Lifes Cooking of Scandinavia. Det råder inga tvivel om att han är mycket nöjd med sitt jobb.
– Jag har haft mycket tur. Det kunde inte varit bättre. Jag får jobba med det jag vill, och träffa massor av intressanta människor. En del av jobbet går dessutom ut på att gå ut på restaurang och äta. Det gör mig absolut ingenting, säger Nils och skrattar.