Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äntligen är julen slut!

Annons

Snart är julen slut, kan jag berätta för er.

Om en vecka och två dagar för att vara exakt. Då kan vi äntligen pusta ut från tomtar och marsipangrisar, från halmbockar och juleljus. Då kan vi släcka de skramliga änglaspelen och, framförallt och mest efterlängtat, ta ner de röda julkortshängarna av tyg som våra farmödrar sytt på 1970-talet från hallväggen.

Den 24 februari är nämligen fettisdagen. Dagen före fastan. Fastan som i sin tur varar de fyrtio dagar som infaller innan ”tysta veckan” som är veckan före påskdagen. Fast det sista vet jag egentligen inte så mycket om. Det nämns inget om någon tyst vecka i sången.

Så här är det ju: ”Nu är det jul igen, nu är det jul igen och julen vara in till påska” efter en upprepning av den lögnaktiga frasen fick visdiktaren tydligen dåligt samvete för sitt påhitt och förklarar (även det två gånger faktiskt) att så inte är fallet. Fastan kommer ju däremellan!

Och fastans första dag är onsdagen efter den populära fastlagssöndagen, som ju alla firar.

Mellan jul och fasta kommer … ingenting. Det är jul hela tiden. Inget nyår, ingen alla hjärtans dag. Bara jul. Om man får tro upphovsmannen till vår mest spelade julsång alltså.

I vilket fall som helst är det skönt att det snart är slut. Att snön kommer smälta och att våren strax kommer sparka in dörren och komma in. Eller ut, eller hur det blir.

Nu tycker ni kanske att jag är tidig med att börja hoppas på det, men faktum är att jag redan nu har två vårtecken utan för min altandörr. Solen orkar upp över mitt närmsta berg här ute i Bomhus – den håller sig ovanför den väldiga bergskammen flera minuter per dag och lyser vårligt och vackert – och hushållspappersrullenäsan på min och sonens snögubbe har släppt greppet och ramlat ner på marken. En mark med ett tjockt kallt snötäcke på, men ändå – snart byter jag till sommardäck!

På ett sätt längtar jag inte till våren.

Jag har lovat mig själv att jag ska börja löpträna hårt då. Eller löpträna och löpträna, och hårt och hårt.

Jag har inte rört mig på tio år så jag ska börja med att gå. Raska promenader på någon timme sådär, sen ska jag – vartefter jag känner att benen bär mig – börja lunka lite, någon kilometer i taget. Sedan gå igen, och så lunka lite, och så gå, och så lunka.

Och sen, då jag känner att kroppen klarar detta nya ansträngande sätt att förflytta sig, ska jag … lägga på vinterdäcken igen.

För då är väl sommaren slut.

”Solen orkar upp över mitt närmsta berg här ute i Bomhus – den håller sig ovanför den väldiga bergskammen flera minuter per dag och lyser vårligt och vackert”

Mer läsning

Annons