Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Countrykavalkad i Furuvik

/

Annons

Som vanligt tjuvstartade Scandinavian Country Fair redan på torsdagen med tre akter på den stora scenen. Eller tjuvstartade förresten, det känns som fel ordval när en stor artist som Heather Myles uppträdde på torsdagskvällen.

Men först ut var Robyn Young som har en del att leva upp till. Hans namn kanske inte säger de flesta så mycket. Men alla med den minsta lilla kunskap om countrymusik vet att Faron Young, hans pappa, är en stor legend inom genren.

Robyn kör också ett set bestående av en stor del av hans pappas låtar som ”Leaving and saying goodbye” och ”Feel again”. Han berättar också en hel del historier om sin pappas liv och leverne och konserten puttrar på utan stora åthävor i ett ganska fint tempo. Robyn kör också ett gäng egna låtar men de håller långt ifrån samma kvalité som Young den äldres.

Kanadensiska South Mountain verkar mest ha blivit inbjudna till festivalen på grund av bandmedlemmarnas skicklighet på instrumenten.

Duktiga musiker är ju trevligt men man måste ha låtarna också. Visst deras energifyllda och hurtiga instrumentalövningar vinner en del gillande hos publiken men blir en aning tröttsamt ganska snabbt.

Deras sångare avslöjar också hur viktig sångrösten är inom country, hans röst framstår som ganska opersonlig och platt.

Kvällens höjdpunkt blir också det största namnet som uppträder på torsdagen. Kaliforniens Heather Myles blev ett stort namn inom countryn på 90-talet och är i dag producent för tv-programmet True country.

Hon startar starkt med en av sina stora hitlåtar ”Smokin’ Dancin’ Drinkin’ Again” och fortsätter sedan på ett imponerande sätt genom hela konserten.

Heather Myles är mer honky tonk och mer sväng än de två föregående artisterna på scenen. Hon besitter dessutom en klassisk countryröst i samma skola som Emmylou Harris.

Senast hon besökte festivalen var för nio år sedan. Det här är tredje gången hon uppträder i Furuvik men för min del får hon gärna komma tillbaka en fjärde och femte gång.

Eva Eastwood meddelade tidigt på fredagen att hon var tvungen att ställa in sitt uppträdande. Istället blev det Brett Perkins & The Pawnshop som fick flytta upp ett steg från den lilla scenen.

Perkins är född i Kalifornien men bosatt i Köpenhamn och har en ljus röst som man förknippar mer med popen än med countryn.

Och ballader som ”All this precious time” lutar mer åt americana och alternativ country än den traditionella countryn. Föga förvånande markerar han det med en låt med titeln ”Get me out of Nashville”.

Med Oklahoma-bördiga sångerskan Trenna Barnes får vi en betydligt högre svansföring med typisk modern Nashville-country.

Kontrasten kunde inte vara större från Perkins och ger väl ett bra prov på festivalens bredd på bokningarna.

Barnes är en professionell scenartist men klichéerna och käckheten gör det svårt att riktigt att ta till sig hennes låtar.

Det är när hon drar ner tempot i en låt som ”I hate to see you go, but I love to watch you walk away” eller flörtar med de traditionella country-fansen med covers på Johnny Cashs ”Folsom prison blues” och ”Ring of fire” som uppträdandet lyfter en aning.

Mer läsning

Annons