Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Där kom mitt uppvaknande

Annons

Min första riktiga spelning – utan föräldrar, vuxna eller någon annan som såg till att det inte kunde gå åt helvete för mig – var Refused på Café Q. Abhinanda var förband. 108 huvudakt. Däremellan Refused. Och där någonstans, mitt bland veganer, hardcorekids och amerikanska Hare Krishna-musiker, var det något som hände. Där kom mitt uppvaknande.

Under de kommande åren tog jag varenda chans jag fick att se Refused. Dom spelade helt enkelt i en annan liga än alla andra. När Refused gick upp på scen visste man att det skulle börja hagla brandbomber. Dom krossade allt motstånd.

Visst. Jag ska erkänna. Trots alla hardcorespelningar jag betade av när jag var yngre var jag aldrig ett av hardcorekidsen. Jag gick på hardcore för att det var de enda konserterna som inte hade åldersgräns och legkontroll i dörren. Och ska jag erkänna ännu mer skaffade jag inte ”The Shape of Punk to Come” direkt när den släpptes. Det tog faktiskt ett par år innan den malde sig in i min hjärna och tog sig in på min mentala lista över tidernas bästa skivor.

Men det spelar egentligen ingen roll att jag aldrig tuschade några straight edge-x på nävarna. Eller att jag aldrig blev vegan. För mig betydde Refused något annat. För mig var dom helt enkelt världens bästa liveband.

Lite drygt 13 år efter sin splittring kan Refused tydligen fortfarande slänga brandbomber. Veckans bomb om att Refused ska återförenas briserade betydligt tyngre i magen på mig än jag var beredd på. Fånleende och med ”The Shape of Punk to Come” i lurarna spenderade jag tisdagen i något slags positivt komatillstånd.

Att Refuseds återförening sker på Coachella, för att sen sprida sig till Göteborg i sommar, följer bara enkel logik. Den amerikanska festivalen är världsmästare på omöjliga återföreningar. Det var dom som väckte nytt liv i Rage Against the Machine. Och i år lyckades dom limma ihop både Refused och At the Drive-In igen. Men att återföreningen blir på just Coachella säger en hel del.

Coachella är bäst, vackrast och viktigast. Dom gör inga dussinbokningar. Dom har ingen utfyllnad. Dom är ribban som alla andra får förhålla sig till där. Och dom är de enda som lyckas med det omöjliga – om och om igen.

Att Coachella ansåg det livsviktigt att tjata ihop Refused igen säger allt om den enorma status som bandet har. För oss här i Sverige är Refused kanske ett litet sketet punkband, som bidrog till att göra Umeå till veganhuvudstad. Internationellt är dom betydligt mycket mer än så.

ABBA, Roxette, Cardigans och andra miljonsäljande svenska musikexporter får ursäkta. Den tyngsta, viktigaste och mest inflytelserika skiva vi någonsin har skeppat utanför Sveriges gränser är ”The Shape of Punk to Come”. Den bildade skola, fick efterföljare, fick folk att omvärdera allt dom visste. Den släpptes 1998. Men lever fortfarande.

Refused på Way Out West seglade i tisdags upp som den viktigaste svenska spelningen under 2012. Litar du inte på mig? Då kanske du litar mer på Duff McKagan, Kirk Hammet, Tom Morello och alla andra gigantmusiker som dyrkar Refused.

Refused. Ett sketet punkband från Umeå. Och Sveriges mest inflytelserika band. Någonsin.

Mer läsning

Annons