Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det finns gott om dåliga idéer

Annons

Att dåliga idéer kan te sig bra för stunden är något jag tror vi alla kan relatera till. Alla har nog någon gång fått för sig att pröva, tycka eller experimentera med något man just då ansett vara en god idé för att sedan stå där inför sin egenkomponerade katastrof och slå sig själv i pannan.

En tröst är att det som sagt händer alla. Vad som inte är en tröst är att människor sällan har förståelse för det i just den stunden. Många gånger förtjänas inte heller den förståelsen, någonsin.

Personligen har det hänt hundratals gånger. Jag har tyckt att det är slöseri med vardagstid att sitta och vänta på att hårfärgen ska gro in och under processen gått upp på vinden för att sortera gammalt bråte varpå det slutat med att det är flertalet svarta fläckar av skalpform i det vita vindstaket och jag i stället fått lägga timmar på att måla om det.

Jag har ansett att man kan passa på att duscha medan man värmer mat för att planlägga tiden väl och därmed fått se min skaldjurspasta bokstavligen gå upp i rök. Jag har fått för mig att resa mitt förfallna tält på Hultsfred är slöseri med tid med motiveringen då får vi i alla fall vara ifred om ingen ser oss varpå jag spenderar natten som en dörrmatta för alla fulla och glada.

Sådana här mindre ljusa uppenbarelser kommer på besök varje dag. En bra idé förväxlas med en katastrofal. I mitt fall är det lathet, rastlöshet och dumhet i en harmonisk kombination som tillåter mig att hamna i dessa situationer. Och då är jag bara en person av världens alla miljarder.

För det är ju såhär det är med ni vet dåliga idéer – man får alltid lida för det i efterhand och oftast med all rätt. Men så finns det de idéer som hur man än vrider och vänder på det aldrig kan få svar på frågan men hur tänkte de här egentligen? Jag har två goda exempel sådär på rak arm.

John Galliano älskar Hitler. Ska man gorma ut över Paris öppna gator år 2011 att man älskar historiens mesta nazist förtjänar man rätt uppenbart att bli kickad från Dior, och inte minst att bli arresterad. Även om åsikter är personliga ställer jag mig ofta frågan vad fan poängen med detta var. Sprida sina åsikter? PR? Tourettes? Undrar om herr Galliano sitter där nu och tänker att den idén nog inte alls var värt konsekvenserna. Hoppas.

Även Mammor och minimodeller är ett bra exempel. Att debatten exploderat är inget konstigt. Det konstiga är att det gjordes en TV-serie från början. Hur gick detta brainstormingmöte till egentligen? Jag har något jätteintressant! Det innefattar barn... deras mammor... shock value... och FASHION! och så jublade styrelsen, stämplade ett OK på papperet och den dåliga idén var ett faktum.

Även om man absolut inte förstår hur de tänkte kan man i stället för att sucka faktiskt skratta. Dåliga idéer kommer till alla. Precis som i går när jag skrev en arg lapp lång som en tora-rulle till min chef om att dagsuppgör är omöjligt ifall de inte vet hur man räknar en jävla växelkassa och sedan fann lösa pengar i förklädet i dag.

Vi är konstant omringade av våra egna och alla andras mindre ljusa stunder. Och som sagt, att ta de mindre katastroferna med en nypa humor hjälper oftast längst. Jag har bara tur att min chef förstod det...

JUSTINE ÖSTERGREN

Krönikör på GD Nöje

justine.ostergren@hotmail.com

Mer läsning

Annons