Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Det som spelar roll är nyfikenheten”

Annons

Varje gång jag ska skriva något gör jag något annat. Så har det alltid varit. Jag får helt enkelt inte ur mig något om klockan inte är fem-i-deadline. Det är som att orden och tankarna inte dyker upp förrän dom måste. Den här gången ställde jag upp min alldeles för stora solstol på balkongen och läste ett magasin.

Fienden är Sveriges första kulturtidskrift om spel. Det är alltså inte någon speltidning. Och inte någon bred kulturtidskrift. Det är helt enkelt en kulturtidskrift om spel. Nischen är extremt smal. Så smal att jag undrar om det ens finns läsarunderlag för att bära ett så ambitiöst magasin. Fienden #1 är påkostat. 114 sidor tryckta på tjockt kvalitétspapper. Och hade det inte varit för att omslagsbilden sög tag i mig och tvingade mig att köpa tidningen hade jag aldrig upptäckt det viktigaste – att vartenda ord i tidningen håller exakt samma höga kvalité som det påkostade papperet.

I den alldeles för stora solstolen på balkongen läser jag coverstoryn om Alix Henriol. I ett annat, ytligare sammanhang hade Alix avfärdats med några billigt skämtsamma poänger som en tokig fransyska med ett osunt förhållande till tevespel.

24-åringen anser sig vara gift med tevespelskaraktären Sonic the Hedgehog. Eller rättare sagt – hon har gift sig, skilt sig och gift om sig med honom igen. Och det räcker mer än väl till att ironisera över henne. Men på de 16 påkostade sidorna som Fienden viger åt Alix Henriol dyker en annan sida upp.

Henriols förhållande till Sonic är våldsamt. Hon har skadat sig själv för hans skull. Skadat sig själv grovt. Och hon verkar inte tveka över att göra det igen. Längs vägen har hon dessutom utvecklat ett osunt förhållande till kändisskap. Allt näthat som Alix råkat ut för har gött hennes ego. Så till den grad att hon kämpar för att bli världens mest hatade kvinna. Vad det beror på? Osäkert. Men en del av svaret kan nog bero på en överbeskyddande mamma, som fick kämpa hårt för att bli gravid. Och en pappa som lämnade familjen tidigt. Plus att Alix inte hade så mycket kontakt med andra människor när hon var liten.

Jag älskar verkligen magasin som vågar gå på djupet. Som inte har bråttom. Som låter saker ta plats. Som inte försöker förenkla. Det är därför jag lusläst varje nummer av Filter. Det handlar inte så mycket om ämnet – huruvida det handlar om organisk bacon, oåterhållsamma tennisfamiljer eller Iprenmannen spelar ingen roll. Det som spelar någon roll är nyfikenheten. Nyfikenheten smittar alltid av sig. Och då blir vilket ämne som helst intressant.

Precis som med sin betydligt bredare moster Filter är Fienden enormt nyfiken. Det handlar inte bara om att redogöra för Vad och kanske lite Hur. Det handlar även om att försöka besvara det betydligt svårare Varför.

Artikeln om Alix Henriol är bland det bästa jag läst i ett svenskt magasin. Och även fast Fienden är något så smalt som en kulturtidskrift om spel, behöver man inte vara någon gamer för att uppskatta tidningen. Det räcker med att vara nyfiken.

Att Fienden dessutom inleds med en redaktionsledare, som mest av allt påminner om de gamla ismernas eldiga manifest, lovar dessutom väldigt gott inför #2. Och #3. Och alla andra kommande nummer.

Förhoppningsvis finns det visst läsarunderlag för att bära ett påkostat magasin som Fienden.

HÅKAN DURMÉR
Krönikör GD Nöje

Mer läsning

Annons