Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lögn för ett läge

För många är flytten en upplevelse med enbart goda känslor att referera till. Nytt hem, ny start. När man får forma en yta till något som passar en alldeles perfekt, där man har sina egna saker och som blir en frizon man kan komma hem och bara vara i.

Annons

Enligt min egna beskrivning låter det inte så tokigt egentligen, men med den dåliga vanan att fokusera på alla förbannade käppar som flyger in i hjulen med jämna mellanrum kommer jag sällan undan med ett okomplicerat flyttprojekt. Inget undantag heller denna gång.

Det sista jag vill vara är en gråmulen pessimist som väljer att tänka på de negativa och jobbiga sakerna en flytt innebär men inte heller denna gång kan jag låta bli. För med facit i handen från en handfull andra flyttprojekt är slutsatsen att det helt enkelt bara är ett sånt jävla utdraget MECK. Redan innan det tunga arbetet med att flytta saker och ting från punkt A till punkt B existerar ju faktiskt uppdraget att hitta en lägenhet. Utifrån den punkten kan utsikten te sig vara rätt bra med hundratals lägenheter att välja och vraka emellan men så fort man uttrycker en tyst önskan om en lägenhet med god standard försvinner såklart 90 procent av utbudet med sina trasiga avloppssystem, hål i väggen, mögelskador och fan och hans moster.

Man kan bara kavla upp ärmarna till armhålan och förbereda sig på en onådig jakt på det rätta läget – och det är just då de sluga och inte alltför älskvärda sidorna hos en själv kommer till ytan och pockar. För i ärlighetens namn så är ärlighet inget man har nytta av i dessa situationer.

Den senaste veckan har enbart prytts av den hungriga och smutsiga jakten på rätt lägenhet. Som medsoldater har jag mina framtida inneboenden och som vapen har vi ivrighet, mjuka kvinnliga stämmor och kanske framför allt lögner. Jakten inkluderar allt ifrån att konkurrera med andra mer eller mindre hemlösa, imponera på ägare och snurra runt aningslös i bostadsområden man aldrig varit i förut.

När man ska vara lika presentabel, korrekt och trevlig, gärna framgångsrik, driftig och med mycket pengar på fickan också blir det lätt att det spårar ut. Hur korrekt, trevlig och rik är jag egentligen? Hur framgångsrik, driftig och presentabel är jag villig att vara för lägenhetens skull? Gränserna för vad som är verklighet och fantasi suddas rätt snabbt ut och vips så kommer man på sig själv med att hitta på de mest poänglösa och märkliga sakerna för att framstå som en värdig eftertagare.

Exempelvis stod jag efter den fjärde visningen utanför huset i fråga och slog mig hårt i pannan för att jag stort och brett hävdat i intressebrevet att jag tycker gula väggar är hemtrevligt och intensivt försökt imponera med mina kunskaper i brandutrymning som jag (absolut inte alls) besitter. Min vän var inte heller bättre, som lyckades framställa sig som Skandinaviens Gandhi och musikaliskt underbarn.

Ren idioti är en målande beskrivning, men det är en vågad idioti. Och med risker kommer chanser och kanske är det just tack vare våra lögner vi nu fått överta en väldigt hemtrevlig fyrarums med fungerande avloppssystem och – tro det eller ej – helt utan hål i väggarna.

Det är mycket möjligt att det i skrivande stund sitter en lägenhetsägare i Oslo och pyser av belåtenhet över att ha hyrt ut bostad till ett gäng fantastiskt fredliga, musikaliska och brandkunniga personer.

Vi ska låta denne njuta tills vi med all sannolikhet bevisar motsatsen.

JUSTINE ÖSTERGREN

Krönikör på GD Nöje

justinesumire@hotmail.com

Mer läsning

Annons