Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett år som gick och ett nytt som kom

Champagneglasen är fulla och i ytspänningen på glaset speglas det pyntade köket vi spenderar nyårsaftonen i.

Annons

Efter en fantastisk måltid, som jag specifikt blivit tillsagd att inte få hjälpa till med då det oftast inte går som det ska när jag lagar mat eller korkar upp.

Festen är igång. I och med att klockan tickar närmare nyårsstupet börjar vi i vårt sparsamma sällskap på fem personer, som egentligen är av hög rang inom det här med festligheter och håll-i-hatten-aktiviteter, långsamt sjunka in i funderingarna. Dessa kommer, liksom ett brev på posten brukar komma såhär på årets sista timmar.

Då vi insett att vi har gjort ett lika bra jobb med planeringen av aftonen, som en ananas förmodligen hade gjort, får vi helt sonika fira tolvslaget klockan halv tolv. Detta bara för att vi ska få möjlighet att få tag på en taxi. För det spelade ingen större roll när eller hur. Vi hade ju bara någon pisskvart kvar på året.

I klingandet från gott nytt års-skålen förfaller det sig naturligt att på något sätt sammanfatta det år som varit, även om det kändes lite klyschigt att hålla låda som en hemmasnickrad och småfull Weise. Trots programledarmanér var det ändå nödvändigt på ett vis. Ett år är en tidsrymd då det hinner hända mycket, och det ter sig nästan omöjligt att ha ett genomgående bra år.

Så att på ett sätt sammanställa allt det fula och hemska med det fina och roliga under 2012 inför sina vänner och framför allt sig själv var nog bara bra för insikten. För bortsett från det som hänt i världen har åren som går alltid fått en specifik rubrik enligt en själv och vad man själv upplevt. I slutänden är det ju det som spelar roll.

Det vi alla delar är ju dock det som händer i världen. Och jag vet inte om 2012 rankas in på topp tio av fantastiska år direkt. Medan vi i västvärlden undantrycker det uppenbart icke-fungerande ekonomiska systemet och vi sippar på en cappucino från Nescafés senaste kaffemaskin i rostfritt stål dör människor bara ett par timmars flygtur härifrån när de slåss för sin rätt att ha åsikter.

Folk förlorar jobb, hus, säkerhet och pengar för att pampar i högsta samhällsskiktet är bättre på att beställa rätt vin till entrecÔten än att styra ett land. Karriärister dödar det mänskliga med att trampa på folk för att få ett nytt kontor och högre lön. Men å andra sidan är väl allt som vanligt då? Och vi kan bara försöka ändra på det som är surt.

Efter sammanfattningarna med det väldigt goda sällskapet (och en jävligt effektiv rom) visar sig att 2012 har varit ett skitår för de flesta jag känner. Jag hurrar inte och dansar limbo över det heller. Men det var åtminstone skönt att kunna erkänna det öppet. Och sedan festa ut det gamla, såklart.

Och när allt är luftat är tiden inne för att jobba lite organiserat med sig själv och förstå att nästa år inte kommer att göra något för oss. Det är ju vi som får göra något med det.

Detta såklart när bakfyllan har lagt sig.

Jag önskar alla ett nytänkande och inspirerande år med alla som ni tycker om!

JUSTINE ÖSTERGREN

Krönikör på GD Nöje

justine.ostergren@hotmail.com

Mer läsning

Annons