Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett konstnärligt kollektiv

/

Den Svenska Björnstammen gjorde en av förra årets största hitsinglar. Debutalbumet, som nyligen släpptes, var egentligen aldrig tänkt att bli av.

Annons

– Vi ville bara ge ut ep-skivor. Men när vi bestämde oss för att albumet fick spreta, så gick det lättare, säger bandmedlemmen Åke Olofsson.

Det har gått ett par månader sedan de sju medlemmarna i Den Svenska Björnstammen dansade hem två priser på P 3 Guld-galan. Dels tog de hem årets nykomling men även det kanske ännu mer prestigefyllda priset årets låt för monsterhitten "Vart jag mig i världen vänder".

– Vi blev helt chockade. Jag hade över huvud taget inte ens tänkt att vi skulle kunna vinna när vi åkte dit, säger Åke Olofsson.

Den Svenska Björnstammen bildades 2008 i hemstaden Norrköping. Men bakom namnet döljer sig inte bara ett popband, utan något som kanske snarare kan beskrivas som ett konstnärligt kollektiv som även gör dokumentärfilm, musikvideor, skivomslag, ställer ut konst, tecknar seriealbum och skriver böcker. Och när de släpper debutskiva ger de så klart inte bara ut musik. Till "Ett fel närmare rätt" hör även en kortfilm som skapats parallellt med skivan och som finns att se på gruppens hemsida.

Samtliga sju medlemmar har fingrarna med i syltburken i alla projekt. Alla kreddas för varandras arbete och det är viktigt att ingen lyfts fram framför någon annan.

– Vi gör allting själva. Det är ingen princip vi har, men vi tycker att det är roligt, så då blir det så, säger Åke Olofsson.

Av de sju bandmedlemmarna var det bara Dan Brännvall som kunde göra musik när Den Svenska Björnstammen bildades. De olika medlemmarna har dessutom helt olika musikaliska preferenser vilket märks på debuten som spänner sig från dansant pop, till lågmälda vaggvisor till lofi-indie.

– Alla album man hör är extremt enhetliga, så jag tycker inte att det gör något att vår skiva låter lite annorlunda. Men det är inte ett hoprafs, det finns en röd tråd. I alla fall en som vi kan höra, säger Åke Olofsson.

– Den röda tråden är våra gemensamma humörsvängningar. Vi har i princip gått upp och gått och lagt oss tillsammans under det halvåret som vi har spelat in skivan, säger Petter Frisendahl.

Hur har ni lyckats bygga upp en så stor fanskara?

– Det finns inget knep tror jag. Vi känner att vi har fuskat oss fram lite. Vi kan inte fatta att vi vinner priser. Det känns konstigt. Som att det inte är rimligt, Petter Frisendahl.

Vad då rimligt?

– Andra artister är så professionella. Ibland känns vi bara så oproffsiga på vissa saker. Det är Musiksveriges B-lag som sitter här. Fast jag tycker att det finns en fin poäng i att inte vara så proffsig. Jag kan tänka mig att det är det som folk gillar. Det ger en känsla av att man kan göra det här själv, säger Åke Olofsson.

Carina Jönsson/TT Spektra

Mer läsning

Annons