Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett väckelsemöte i individualism

/

Att vara med sig själv är inte det lättaste. I fickan finns ett verktyg som på bara några minuter kan mätta bekräftelsebehovet med gilla­markeringar. Hur ska man kunna bara vara?

Annons

MAN, med undertiteln Mänskligt Annorlunda Naket, är skapad och framförs av Raymond Ahlgren, Lennart Matikainen och Fredrik Swahn. Tre kända män med brokiga intressanta bakgrunder, och många livsbetraktelser att dela med sig av.

Föreställningen består av två helt olika delar. Den första är ett musikaliskt skådespel om den medelålders mannen Lelles problem med att få ihop sitt liv.

Lelle, spelad av Lennart Matikainen, glömmer att hämta sin son efter skolan. Istället går han ut för att ragga, ibland för att affärsgolfa. Med en blandning av lättsamma, aningen lökiga skämt och rak allvarsamhet blir denna akt riktigt rörande. Ännu bättre blir det när allt lindas in av i Fredrik Swahns varma röst.

Swahns och Ahlgrens figurer liknar bilden av en samvetsduo på axlarna. De kallas egot och själen. Manssjälen är sanningen och han vill mest bara åka buss och ha fredagsmys. Mansegot gillar Porschar och att göka med unga blondiner. Han kan mannen enkelt välja bort. Den karikatyrartade uppdelningen är svår att gå med på. Finns det verkligen någon människa som funkar på det här viset?

Men egot och själen spelas med skämtsam charm som får dem att fungera.

Efter pausen tar tre korta föreläsningar vid. Matikainen, Ahlgren och Swahn turas om att berätta. Publiken får räcka upp händer och svara ja eller nej. Det övergår i övningar där man får titta sin bänkgranne in i ögonen en lång stund. Obehagligt till en början, sedan hisnande härligt.

Men strax därefter börjar det hela påminna om ett väckelsemöte i individualism. Det ska sjungas och hållas med, svaret ”nej” godtas inte längre. Det är inte otäckt på något sätt, idéerna som de tre männen framför är varken skadliga eller särskilt uppseendeväckande. Det är formen på det hela som är märklig. Istället för att skicka iväg publiken i eftertanke, väljer Ahlgren, Matikainen och Swahn att skriva alla på näsan.

Jag lommar hem irriterad, känner mig blåst på hela grejen. Det charmiga allvaret blev pannkaka.

Mer läsning

Annons