Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Exdrottningen Dibahs liv i dag

/
  • Drottning Farah Dibah (vänster) drevs i exil efter den iranska revolutionen 1979.            Foto: Folkets bio

Annons

Nahid Persson Sarvestani stod på barrikaderna i samband med den iranska revolutionen 1979. Hon arbetade för en liten kommunistisk grupp och trodde fullt och fast på Khomeinys och mullornas löfte om frihet när shahen väl var borta. Fast i stället blev situationen värre än någonsin. En strikt islamistisk stat inrättades, varpå avrättningar av meningsmotståndare blev vardagsmat. I det läget kunde Nahid Persson Sarvestani inte längre stanna kvar i hemlandet utan tvingades gå i landsflykt precis som shahfamiljen redan hade gjort.

Nästan 30 år senare bestämmer sig filmmakaren för att göra en dokumentär om ex-drottningen Farah Dibah. Hon vill veta hur hon lever i dag och ställa de viktiga frågorna om shahens brutala styre.

Efter fyra månaders väntan får Sarvestani ett positivt svar från exdrottningen, varpå kvinnorna träffas för första gången hemma i den sistnämndas flotta Parisvåning. Det blir ett lite stapplande första möte där de båda landsmaninnorna känner lite försiktigt på varandra, men redan här kan ett visst mått av kemi märkas. Ganska snart kan inte Sarvestani undgå att motvilligt få sympati och charmas av sitt uppenbart varma, intelligenta och humoristiska intervjuoffer.

Detta betyder dock inte att allt går som smort med filmandet. Ett visst mått av misstänksamhet mellan kvinnorna ligger ständigt där och pyr och vid något tillfälle avbryter till och med Farah Dibah filmandet när Sarvestanis kommunistiska förflutna från då det begav sig kommer i dagen.

Den uppenbara styrkan med ”Drottningen och jag” har förstås i hög grad att göra med att regissören lyckats få Dibah att öppna sig så mycket som hon gör. Men det är det faktum att Sarvestani på ett rätt tidigt stadium vågar erkänna att filmens inriktning förändrats som lyfter den.

Såväl Pahlavis sympatiska framtoning och de gemensamma beröringspunkterna på det personliga planet har påverkat objektiviteten är kontentan, och det är just det som gett helheten en slags inre spänning och nerv som är närmast omöjlig att värja sig emot.

Peter Eliasson

Mer läsning

Annons