Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fem sekunders mobilfilm är förnedrande

Allt fler köper smartphones och medierna vurmar för alla nya möjligheter som skapas. Bara en sådan sak att man kan se på film var man vill, när man vill. Fantastiskt.

Annons

Nu kan vi konsumera kultur när vi är på väg till jobbet, går hem från krogen och när vi har lunchrast.

Åjo, det låter som en ny och häftig grej. Men samtidigt har det inte skett några större förändringar.

Om man tar en sväng i Stockholms tunnelbana är det uppenbart att de flesta sitter med näsan i en smartphone. Men jag kan offra min vänstra tumme på att det är extremt få av oss som ser på film under den här förtappade stunden.

Just nu spelas en så kallad mobilfilm in i Stockholm, filmen är avsedd att bara visas i mobiltelefonen. Produktionsbolaget Pocketfilm står bakom verket. Bolaget är specialiserat på att skapa filmer som enbart ska visas i mobilen. Sveriges Radios Kulturnytt hävdade nyligen att chefen Håkan Lindhé tror att en bra mobilfilm har en rak historia och fångar tittaren efter fem sekunder.

Uppenbarligen är underbart mycket kort. Dags för Uggla att ta upp sin gamla dänga. Men hallå, dra i bromsen, ska filmen ha fem sekunder på sig?

Enligt Arthur Asa Berger, professor i populärkultur, har filmen fått en schysstare status nu jämfört med tidigare. Förr ansåg man att film var ett slags ytlig och simpel produktion. I dag betraktas den snarare som ett medium som skapar konstverk, skriver Berger i sin bok Kulturstudier.

Åsikten är till viss del är utopisk. Alla filmer är inte konstverk. Men det går inte att förneka det faktum att vissa är det. Om vi utgår från att en film faktiskt är en konstnärlig produktion, är det då rättvist att låta den ha fem sekunder på sig att fånga tittaren? På fem sekunder hinner jag ta två och ett halvt fotsteg, dricka en klunk kaffe eller på sin höjd skriva hela den här meningen. Vad är det egentligen som vi vill ha ut av vår filmupplevelse?

Det finns ju också de som tycker att film gör sig bäst på skärmar som är större än fjärrkontroller. En god vän sa att det enda jag inte använder min mobiltelefon till är att kolla på film, filmen är helig. Kanske bör den nya mobilfilmbranschen tänka på det som Allan Edwall sjöng ”Somt ska väl ändras och somt ska bestå. Det som är obekvämt ändrar en på. Det som en saknar det ska en ju ha. Och visst är det bätter, men int’ är det bra”. Fem sekunder är absolut inte bra.

Veckans filmtips: Nawals hemlighet handlar om en kvinna som flyr från ett inbördeskrig i Mellanöstern. Nawal kommer till Kanada tillsammans med sina två barn. En dag dör plötsligt Nawal och testamentet avslöjar att barnen har både en far och en bror som bor kvar i Mellanöstern. Nawals hemlighet är ett starkt drama om mord, fängelse, våldtäkter och politik. När man klagar över att vardagen känns tung och grå så behövs filmer som denna.

STINA LOMAN

Krönikör på GD Nöje

stina.loman@gmail.com

Mer läsning

Annons