Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Bonde söker illegal substans”

/

Belgiska ”Bullhead” blev nominerad till bästa utländs­ka film på årets Oscarsgala och regissören hyllad och spådd en ljus framtid.

Annons

Och visst har den kvalitéer. Framförallt handlar det om huvudrollsinnehavaren, Matthias Schoenaerts, som förmodligen har en lysande framtid även internationellt framför sig. Men i övrigt har jag svårt att falla in i hyllningskören. Snarare är ”Bullhead” ett typexempel på en film där det onekligen finns en stark kärna av gripande, originellt och spännande material, som tyvärr dribblas så länge att det är svårt att bry sig när man väl kommer i mål.

Men, ett komplex thrillerdrama som utspelar sig i en värld av giriga biffgangsters och belgian blues, ett slags hårdkokt ”Bonde söker illegal substans”, det växer inte på träd precis.

Huvudpersonen Jacky, olycklig och enorm, har fullt upp med att dopa både sig själv och i familjeföretagets köttdjur. Han är en vid första anblick nästan tröttsamt vanlig manlig filmkaraktär, den store tyste, tjurliknande. Men denna gång kommer han med en twist.

Dock i senaste laget. För här finns också mycket annat som slåss om uppmärksamheten. Här finns exempelvis två småkriminella bilskrotare för en (inte särskilt) komisk effekt. Ett polisspår om agenter som försöker slå till mot hormonmaffian, med en omväg via obesvarad homosexuell åtrå. Vi har också ett brännande och obearbetat barndomstrauma och en vuxen man som stalkar sin drömkvinna. Allt filmat med en känsla och färgskala som skulle få brittiska 1970-talsskildringar att gråta av avund.

Men här hade kanske behövts säg en Jaques Audiard eller varför inte en Quentin Tarantino för att hålla ihop alla spår och engagera tillräckligt i en i grunden välbekant genre.

Miranda Sigander

Mer läsning

Annons