Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elegant och groteskt om passion

/
  • Antonio Banderas filmar åter med Pedro Almodóvar. Här i rollen som galen professor som karvar i sin levande labbråtta (Elena Anaya).

Man känner genast igen en film av Pedro Almodóvar, på de klara starka färgerna och på passionen, den starka passion som driver hans personer.

Annons

Här kommer Antonio Banderas tillbaka till Almodóvar som en gång gjorde honom till stjärna med filmer som ”Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott” och ”Bind mig, älska mig”. Nu spelar han en läkare och forskare som framställer ny och bättre hud. Ett lovvärt projekt om det inte vore för att han arbetar på en levande människa, en instängd vacker kvinna som han kontrollerar med övervakningskamera. Mer ska jag inte avslöja eftersom filmen arbetar framåt och bakåt i tiden så att historien avslöjas i olika steg.

Det är en skräckhistoria, men den berättas inte på det viset. Den berättas som en sofistikerad historia om kärlek och besatthet – en riktig Almodóvarfilm alltså. Den eleganta ytan döljer grymheten länge, men inte ens den mest kultiverade yta kan dölja allt.

Jag har svårt att se filmen som ett inlägg i debatten om skönhetsoperationer (som Banderas har talat om i intervjuer), snarare handlar det om forskare som är beredda att gå för långt för att uppnå sina syften.

Men mest av allt är det som alltid i Almodóvars fall en film om en allt uppslukande passion och som vanligt kryddar han med fantastiska sidokaraktärer.

Det är lika konstigt som det låter, men det är underhållande hela vägen.

Men varför är titeln på engelska?

Christina Hygge

FOTNOT: ”The Skin I Live In” skulle haft Gävlepremiär redan i slutet av förra året, men detta sköts upp på grund av tekniska problem med den kopia som Filmstaden fick sig tilhanda.

Mer läsning

Annons