Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En visuell och utsökt vacker orgie

/

En livsbejakande äventyrlig bestseller med djup har blivit film, och mannen som byter genrer som andra byter skjortor har regisserat.

Annons

Det är naturligtvis Ang Lee (”Brokeback Mountain”, ”The Ice Storm”) som åsyftas, vilket naturligtvis bara det utgör en kvalitetsbeteckning värd namnet.

Sedan behöver man nödvändigtvis inte köpa innehållet som helhet för det, men ”Berättelsen om Pi” har i taiwanesens händer blivit en visuell orgiemodell, utsökt vackert ögongodis som aldrig för den sakens skull tappar bort de existentiella funderingarna på vägen.

Titelns Pi (kort för ”Piscine”) är en ung man som lever med och för sin familjs underskönt grönskande zoo i indiska Pondicherry. Lika gröna är dessvärre inte de ekonomiska realiteterna, så fadern bestämmer sig för att ta familj och djur med sig och emigrera till kanadensiska Winnipeg där en ny förhoppningsvis ljusare framtid väntar.

Sällskapet kommer dock inte särskilt långt eftersom fartyget de hyrt in sig på går under i en fruktansvärd storm. Pi själv är den enda människan som överlever katastrofen, men han gör det i alla fall tillsammans med några av de fyrbenta varelserna, inklusive en mäktig bengalisk tiger. Detta utgör sedan början på en alldeles för lång vistelse på ett osäkert hav där maktkampen mellan mänsklig ungtupp och ståtligt kattdjur är nästan lika framträdande som den på liv och död mot naturens krafter.

Om denna historia verkar otrolig, så är filmens vuxne Pi benägen att hålla med. Men vilken version vill du tro på, frågar han sin intervjuare mer eller mindre retoriskt, den otroliga eller den mer förväntade jordnära och brutala. Svaret är förstås givet även för oss i biosalongen, och därmed anknyter filmen i sin upplösning också till den yngre upplagans religiösa funderingar och vilja att ta till sig både trosdelen och det positiva i diverse religioner. De som eventuellt tycker detta låter en aning flummigt har väl inte helt fel för sig. Särskilt som det också talas om sådant som djurens eventuella själ, indiska gudar i egenskap av superhjältar, en ö som bokstavligt talat förtär de som stannar kvar och en del annat också. 

Fast om man nu väljer att se ”Berättelsen om Pi” med de andliga glasögonen på sig och samtidigt lyckas lämna cynismen därhän är förstås det här ett enormt läckert stycke filmkonst med brett publiktycke. Vi talar filmmagi med pretentioner, således. Precis som vanligt när Ang Lee är i farten med andra ord.

Peter Eliasson

Mer läsning

Annons