Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett myllrande persongalleri

/
  • James D’Arcy och Ben Whishaw spelar ett tragiskt älskande par i 30-talets Europa, i ett av de sex tidsspåren i ”Cloud Atlas”

De flesta filmer kan ringas in med några få ord. Pojke möter flicka. Utomjordingarna anfaller. Stig-Helmer åker på semester.

Annons

Så är inte fallet med ”Cloud Atlas” – ett episkt äventyr som omfattar sex berättelser i sex tidsåldrar, ett myllrande persongalleri spelat av en handfull skådespelare, och alla genrer från deckare och komedi till science fiction och postapokalyps.

Bakom projektet stå ”Matrix”-skaparna Andy och Lana Wachowski, och den tyske regissören Tom Tykwer (”Spring Lola”) – ett osannolikt team till att börja med. Att de dessutom hade strålat samman för att göra film av David Mitchells allegoriska episodroman från 2004 kändes som ett utstuderat practical joke. Hollywoods moguler var måttligt intresserade, och pengarna fick skrapas ihop från oberoende finansiärer.

Men sanningen är att de inte bara har rott projektet i land. De har slagit något slags rekord i maximalt utnyttjande av filmmediet. ”Cloud Atlas” är en storslagen, färgsprakande, känslostormande filmupplevelse som faktiskt helt saknar jämförelser.

I rollistan finns Tom Hanks, Halle Berry, Hugo Weaving och det koreanska fyndet Doona Bae, som får spela ut hela registret i form av kön, etnicitet och temperament. Ofta är de helt oigenkännliga – i en av berättelserna har träbocken Hugh Grant förvandlats till krigsmålad kannibalhövding.

Den aspekten kan man naturligtvis ha synpunkter på. Asiatiska Hollywoodskådespelare har till exempel protesterat mot att en av filmens viktigaste koreanska rollfigurer spelas av engelsmannen Jim Sturgess. Men jag tycker att det finns något vackert i att låta skådespelarna tänja på gränserna för vem som kan spela vad – särskilt när de gör det så bra.

Med sina 2 timmar och 52 minuter har filmen förstås sina svackor. Det nutida spåret, om förläggaren Timothy Cavendish (Jim Broadbent) som försöker rymma från sitt äldreboende, blir för mycket buskis, och får mig att titta på klockan.

Men vad handlar filmen egentligen om? Vad förenar den skuldtyngde slavhandlaren Adam (Sturgess) i 1800-talets USA med klonen Sonmi-451 (Bae) i det framtida Seoul? När deras berättelser flätas samman så uppstår mönster som handlar om hur en människa kan förändra världen. Och kanske kan ”Cloud atlas” förändra Hollywood, till att göra fler filmer som inte går att beskriva med tre ord.

Karin Svensson

Mer läsning

Annons