Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Familjeband slits itu

/
  • ”En julberättelse” på 7:an. Det handlar om en familj som brakar samman under en julhelg fylld av slagsmål, otrohet och bekännelser.

Annons

Det franska dramat ”En julberättelse” (”Un conte de Noël”) är ett välkomponerat stycke om livet, om den förutsägbara vardagen som ständigt överraskar. Det är en film som mestadels utspelar sig under juldagarna men som omfattar flera decennier. I centrum står en släkt av tre generationer.

En dödssjuk hemmafru och hennes make bildar tillsammans med barn, barnbarn och andra släktingar ett brokigt och färgstarkt galleri.

Banden de agerande emellan presenteras som innerliga men synnerligen komplicerade. Många av de vuxna, kanske alla, har kommit till vägs ände. De har befunnit sig där länge. Ska mammans/mormoderns sjukdom kapsla in dem ytterligare eller frigöra dem?

Ingen av de medverkande tar i från tårna, allra minst när de skriker. Skådespeleriet är nyanserat, det är skört och direkt. Anne Consigny ska nämnas för en glasklart förvirrad kvinna, som förskjuter sin slarvige bror och som är hjälplös över sin unge sons tilltagande depression. Och Catherine Deneuve, denna fransk films eviga ”belle du jour”, får se mogen ut med plufsiga kinder, samtidigt som hon med loj skärpa agerar ut inbilskhet och elakhet.

Regissören Arnaud Desplechin berättar med en spikrak dramaturgi som också bakåt, inåt, framåt. Han använder sig av berättarröster, monologer och bekännelser rakt in kameran. Det är modigt gjort. Och fyndigt. De olika greppen bildar ett verk med djup, skönhet och eftertanke. ”En julberättelse” är så enkel att följa att den säkert växer ju fler gånger den ses om. Vissa saker i livet tål sannerligen att upprepas.

Mikael Nilsson

Mer läsning

Annons