Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hamilton-serien har hamnat på dekis

/
  • Nathalie Tanguy (Nadja Christiansson) är Carl Hamiltons (Mikael Persbrandt) guddotter. När hon blir kidnappad drar Hamilton igång en räddningsaktion.

”I nationens tjänst”, den förs­ta filmen i nya Hamilton-trilogin med karismatiske och välbyggde Mikael Persbrandt i huvudrollen var riktigt bra med häftiga actionscener och en story som höll måttet rakt igenom.

Annons

Actionscener är det gott om här också, men de håller inte samma klass och som helhet kommer denna uppföljare inte alls upp i nivå med föregångaren. Långt ifrån.

Anslaget är gott med kidnappingen av Hamiltons sjuåriga guddotter Nathalie, som får Jan Guillous välbekante kommendörkapten att resa ragg ännu en gång. Minnena från den hämndaktion som tillbaka i tiden utplånade hans egen familj finns fortfarande kvar som ett öppet sår i själen.

Nu tvingas Hamilton likt en viss Rambo ta upp jakten och fighten mot inte bara kidnapparna, extremister i ett muslimskt arabland, utan trotsas även av underrättelsetjänster (i synnerhet CIA) som bevakar sina egna (olje-)intressen hos skurkarna utan att ha det minsta känslor för ett svenskt barn som berövats friheten.

Det blir ett kraftfullt politiskt maktspel parallellt med det som hotar att bli en familjetragedi. Det kunde ha blivit riktigt bra men det blev ett mindre fiasko eftersom det finns brister i manuset som det bara inte går att smälta. Hur terroristen tillåts komma loss på väg till Säpo, hur kidnapparna plötsligt kunde vara ute ur landet trots att kidnappningen upptäcktes omedelbart och hur Nathalies mor kunde följa hela dramat i araböknens innersta gömmor på bild hemma i vardagsrummet – det tål att fundera på. Bland en del andra konstigheter.

Persbrandt gör så gott han kan, men jag förstår att han börjar tröttna på manusförfattarna. Frida Hallgren är inte alls trovärdig som hög Säpo-chef även om hon förfasas över bortrövandet av sin dotter.

Filmen är baserad på Jan Guillous bok med samma namn och utspelar sig både i Sverige och i internationella miljöer. Men Guillou lär denna gång inte ha varit särskilt förtjust i filmversionen vilket torde ha att göra med att nye regissören Tobias Falk inte konsulterat honom inför inspelningarna. Enligt kvällspressen lär han ha varit missnöjd med att den kidnappade flickans frånskilde pappa (Reuben Sallmander) framställs som en alkis.

Kort sagt, det saknas nerv och spänning i intrigen. En ren och skär besvikelse.

Måtte trean (den sista) bli bättre! Men en eloge till det Bond-inspirerade soundtracket ”Melt of Ice” som framförs av Gävlebördiga Helena Gutarra.

Stefan Andersson

Mer läsning

Annons