Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Helgen som påverkar alla i kompisgänget

/

Att på film berätta om kompisar som ger sig ut på årligen återkommande träffar och om vad det kan leda till är inte nytt, minns till exempel ”Människor emellan” från 80-talet och ”Peter’s Friends” från 90-talet.

Annons

Ofta har det hänt någon av deltagarna något allvarligt, vilket får konsekvenser för vännerna under deras återträff.

I skådespelaren/regissören/fixstjärnan Guillaume Canets ”Små vita lögner” har en i ett stort kompisgäng (för övrigt av ”The artist”-skådespelaren Jean Dujardin) råkat ut för en bilolycka och svävar mellan liv och död. Detta hindrar inte de andra från att åka på sin årliga träff hos vännen och restaurangägaren Max på Cap Ferret.

Under några dagar umgås de men inget är som vanligt - vetskapen om att en av dem kanske kommer att dö drar igång tankar om livet, kärleken och döden. Och får tidigare dolda känslor att flamma upp. Det här blir en helg som kommer att påverka dem alla.

Canet är en av Frankrikes mesta filmstjärnor, men han är också en utmärkt regissör. Hans förra film var den täta, spännande Harlan Coben-filmatiseringen ”Berätta inte för någon”. Med ”Små vita lögner” visar han att han också kan regissera ett intimt, dialogburet drama och han lyckas med konststycket att hålla kvar vårt intresse trots en speltid på mer än två och en halv timme.

Mycket bra, inte minst som motvikt till all bombastisk högljudd filmunderhållning.

Gunnar Rehlin

Mer läsning

Annons