Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjältegloria som hamnar riktigt snett

/

Denzel Washington har i alla tider tillhört mina favoritskådespelare, ännu mera efter detta och jag håller tummarna för att han får en Oscar om en månad.

Annons

Oftast har han spelat den gode i kampen mot den onde. Här är han också en typ av hjälte, men av mycket komplicerat slag.

Denzel gestaltar flygkaptenen Whip Whitaker som på ett mirakulöst sätt, likt en viss Gottröra-manöver i december 1991, lyckas landa ett störtande flygpan på magen utan att flera än sex personer mister livet av de drygt hundra ombord.

Hjälteglorian hamnar emellertid på sniskan och internutredningen är inte nådig. Det moraliska dilemmat är att Whitaker har stora drogproblem och det visar sig att han hade både kokain och alkohol i blodet efter en kärleksnatt med en älskarinna. Piloten riskerar livstids fängelse för dråp men själv har han svårt att komma till insikt om sitt problem.

Filmen, mörk och dyster emellanåt, känns onödigt lång med en del sidospår, men som sagt: Denzel Washington bär upp den med stor skicklighet. Och regissören Robert Zemeckis lyckas med både realism och specialeffekter skildra ett katastrofläge i en kabin med över hundra skräckslagna människor.

På plussidan: Manusförfattaren John Gatins har inte fallit för frestelsen att ge publiken ett orealistiskt lyckligt slut, vilket tacksamt noteras.

På minussidan: John Goodmans roll som sorglös knarklangare känns alltför påklistrad.

Stefan Andersson

Mer läsning

Annons