Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högt tempo och mycket naken hud

/

Steven Soderbergh är en ­lika flitig som varierad herre. På mindre än ett år har han fått ur sig tre filmer i tre vitt skilda genrer.

Annons

Det började med den realistiska virusthrillern ”Contagion” i höstas, fortsatte med vassa actionrullen ”Haywire” – skandalöst nog inte biovisad i Sverige – och nu slår han till med ”Magic Mike”, ett nedslag i den manliga stripparvärlden i Florida. Filmen är redan en hit på hemmaplan, och det är inte alldeles svårt att förstå att se varför. Tempot är högt, karaktärerna på (stripp)scenen färgstarka och den kvinnliga målgruppen får sitt i form av en hel del manligt naken hud.

Platsen är Tampa, Florida. Där driver den drivne, smått cyniske Dallas ett vinstgivande, men inte nödvändigtvis högklassiskt stripphak med siktet inställt på den kvinnliga publiken. Hans närmaste man är Mike, som gillar sitt jobb, men ändå börjar se slutet på sin karriär i avklädningsbranschen. Samtidigt ser han potentialen i den unge arbetslöse Adam, varpå ett något udda mentorskap tar sin början.

Det hela handlar således om den gamles väg ut och ynglingens väg in i ny tappning. Vi får åter se prov på livets kretsgång där ingenting egentligen förändras. Åtminstone inte om man ser till helheten. Däremot blir livet avsevärt annorlunda för både Mike och Adam under speltidens gång. På samma gång får Matthew McConaugheys Dallas stå modell för oföränderligheten. Han kommer att bli äldre och troligen rikare, men för övrigt kommer allt att förbli vid det gamla.

Historien lär bygga på huvudrollsinnehavaren Channing Tatums tidiga karriär, och det vore förstås lögn att hävda att filmen inte nyttjar hans och andras fysiska företräden till filmpublikens fromma. Mången spelande muskler och juckande en masse ger ytlig valuta för biopengen. Ändå tycker jag Soderbergh lyckas oväntat bra med att balansera behovet av ögonfägnad för målgruppen och ge en balanserad trovärdig bild av vardagen i den smått sleazy manliga strippbranschen en bra bit under ”Chippendales” nivå.

Känsliga herrar må generas över att se män göra det kvinnor vanligtvis gör på bioduken, men de som lyckas se bortom detta har ett icke oävet och trovärdigt drama med viss komisk krydda i att se fram emot.

Peter Eliasson

Mer läsning

Annons