Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Magnifik Streep storyns räddning

/
  • ”Järnladyn” är framförallt en kärlekshistoria. Det handlar om Margaret Thatcher och hennes man Denis Thatcher, som vågade gifta sig med en kvinna med storslagna ambitioner.

Vilket förvandlingsnummer! Meryl Streep är (i vanlig ordning) fullkomligt magnifik i rollen som Margaret Thatcher, född Roberts och speceri­handlardotter, hatad och äskad konservativ brittisk premiärminister åren 1979-90.

Annons

Streep har redan en Oscarsstatyett i handen och sminket är också värd att premieras på samma sätt.

Likheten och den dokumentära känslan är nästan skrämmande när det gäller denna både fascinerande och kontroversiella lady.

Hon som drog in som en stormvid i det gubbiga parlamentet och inte gav sig förrän hon blev maktfullkomlig på gränsen till storhetsvansinne.

När hon gav ordern om Falklandskriget var hon kompromisslös. Hennes inrikespolitik gynnade de välbeställda grupperna i samhället, medan mer utsatta människors situation försämrades. Det blev början till slutet för hennes historiskt långa period vid makten.

Annars handlar filmen mest om hennes privata kärleksfulla relation med maken Sir Denis Thatcher (trovärdigt spelad av Jim Broadbent), som faktiskt fortsatte även efter dennes bortgång 2003. Fru Thatcher har nämligen på ålderns dagar blivit alltmer senil och dras med idel hallucinationer, till dottern Carols förtvivlan. Dennes tvillingbror Mark vänder emellertid modern ryggen.

Filmen är intressant men hade inte varit värd ett pund utan Meryl Streeps storartade insats. Ytligheten kan irritera liksom de ideliga flash backs publiken tvingas utstå. Nutidsskildringen är i alltför hög grad dominerande kring den åldrande gamla premiärministern och hennes eftertankarnas kranka blekhet. Manusförfattaren Abi Morgan borde nog ha satt fokus på en del annat även om kontrasterna kan tyckas vara fascinerande.

Stefan Andersson

Mer läsning

Annons