Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mike Leigh lyckas med det ”omöjliga”

/
  • Ruth Sheen och Jim Broadbent i Mike Leighs ”Medan åren går”, en vuxen film för vuxna människor.

Mike Leigh kan göra drama där ingen annan kan, han behöver inga mord eller and­ra dramatiska händelser.

Annons

Han hittar både drama och komedi mitt i vardagen bland människor vi känner igen. Hemligheter och lögner som han gjorde 1996 var en riktig rysare.

Nu kommer Leigh tillbaka med något så otänkbart som en film om två gifta personer i övre medelåldern, lyckligt gifta dessutom och utan lik i garderoben.

Hur kan man få någon dramatik av detta? Men redan i inledningen visar han hur det går till: Goda skådespelare och ett välskrivet manus med en tanke som är större än ett lyckligt slut.

Tom och Gerry har varit gifta länge och har en 30-årig son. De har en kolonilott och de lagar mat tillsammans, de har egna och delade intressen.

Kort sagt ett par som ingen skulle tänka på att göra en film om.

Så finns där omgivningen, Gerrys kollega Mary, en kvinna som lever på hoppet om att hitta någon. Hon vill ha en man som hjälper henne in i livet. Men tills vidare lever hon gärna i Tom och Gerrys familj så ofta som möjligt och dricker för mycket i väntan på att livet äntligen ska börja.

När Toms svägerska dör får vi träffa Toms bror vid en begravning som visar på brist på mänsklig kontakt och dolda aggressioner. Toms bror Ronnie slutade antagligen att leva redan i 20-årsåldern för att bara sitta och vegetera framför tv:n med en ölburk i näven. När hans fru dör förlorar han fotfästet helt.

Tom och Gerry är en fast punkt för människor som hakat upp sig i livet och inte vet hur man ska bära sig åt. Det är en riktig rysare faktiskt.

En del människor lever helt enkelt i stunden, medan andra väntar på ödet, högsta vinsten eller på prinsen på en vit springare.

Tom och Gerry pratar om tomatodling medan de sitter i ett skjul och dricker te när regnet gör det omöjligt att påta i jorden. Det är så man lever sitt liv. Väntar man på lyckan är livet över innan man har märkt något. Som sagt, en riktig rysare.

Christina Hygge

Mer läsning

Annons