Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mysterium som imponerar

/
  • En pojke försvinner och en kommer tillbaka till familjen i San Antonio. Men vem är det?

Annons

När den 13-årige blåögde Nicholas Barclay försvinner från sitt hem i San Antonio 1994 ger familjen så småningom upp hoppet. Men ett par år senare får familjen ett samtal från Spanien. Nicholas är återfunnen. Det är ett mirakel. Eller? Är det verkligen möjligt att den påtagligt äldre och brunögde killen som möter familjen på nytt är Nicholas?

När Nicholas syster här tar emot den nya pojken, med öppna armar, svindlar det till. Och när filmen iklär sig en detektivöverrock och börjar rota i motiv och bakgrunder och droppar den ena käköppnande uppgiften efter den andra, då blir det riktigt konstigt.

Titeln ger ju bort rätt mycket gällande grundfrågan. Poängen här är emellertid det större mysteriet. Nämligen hur det mänskliga psyket egentligen fungerar. Och framförallt är det intressant att upptäcka hur filmen lyckas skapa så mycket intern konflikt i oss som tittar.

Just när man tror sig ha grepp om historien tar filmmakarna med oss i en annan riktning. ”The Imposter” får en att tvivla på i stort sett alla inblandade. Sympatierna åker skytteltrafik mellan de olika protagonisterna. Ena stunden verkar en person utsatt, i nästa som en kalkylerande psykopat. Konstruktionen är provocerande för att den både är tydlig och oklar på samma gång, men det går inte att kalla den något annat än imponerande.

Miranda Sigander

Mer läsning

Annons