Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oscars­nominerad men tunn soppa

/
  • Tjoho, Sally Hawkins! Hon spelar rollen som den obotliga optimisten Poppy i ”Happy-Go-Lucky”.

Annons

En obotlig optimist, sån är hon, och det är bara förnamnet när det gäller lågstadielärarinnan Poppy. Hon sprudlar av livsglädje och framställs inledningsvis som påfrestande för att inte säga irriterande i sin något överdrivna sorglöshet. Men man vänjer sig och Poppy vinner i längden, särskilt som Sally Hawkins tar hand om rollen på ett makalöst sätt. Hon är helt enkelt fenomenal och att hon fick skådespelarpriset vid filmfestivalen i Berlin förvånar mig inte.

Röda tråden i den annars så samhällskritiske Mike Leighs uppspelta, humoristiska, typiskt brittiska, hantverk är Poppys ambitioner att ta körkort.

Här stöter hon på en bilskollärare (Eddie Marsan) som är hennes raka motsats, han är bitter, frustrerad och aggressiv.

Noll tålamod.

Carl-Gustaf Lindstedts berömda monolog är vid en jämförelse bara en viskning mot denne sure Scott, som står för ett befriande mörker i denna film.

Roligast är den temperamentsfulla spanska lärarinnan som ska lära Poppy dansa flamenco. Annars är hennes fnissiga, knasiga umgänge med tjejkompisarna enbart tröttande.

Mike Leigh skapar sina filmer på ett speciellt sätt. Han samlar sina skådespelare och ingen, inte ens han själv, vet vad resultatet kommer att bli. De diskuterar sig fram till en handling och till vilka karaktärer skådespelarna ska göra.

– Det tog oss sex månader och under den tiden fick jag inte ta några andra jobb. Mike kräver att man ägnar honom total uppmärksamhet, har Sally Hawkins berättat i intervjuer inför fjolårshöstens premiär av ”Happy-Go-Lucky”.

Manuset tävlar om en Oscarstatyett. Märkligt nog för denna tunna soppa.

Mer läsning

Annons